Marie Serneholt har banne mig veckans snyggaste nummer. Frågan är bara om det räcker. Hon har inte veckans starkaste sångröst, men hon kompenserar det med attityd och utstrålning.

Till det en catsuit i guld och inte färre än sex kattkvinnor i svart. I dag utan peruker och smink, men kolla in Marie som alltid är lika vacker ändå. Läskigt!

Dead by Aprils Zantiago spottar vilt i sången.

Dead by Aprils growlande sångare Jimmie har tagit i så mycket när han demonsjungit så ett blodkärl spruckit i ögat i veckan.

Nu känns det som att han håller igen lite under repet.

Refrängsångaren Zantiago däremot fortsätter att leverera sin mer pojkbandsliknande del av sången. Jag gillar det här. Konstigt nog.

Afro-Dite kör på shake it shake it, men de blir mer och mer anonyma för varje rep känns det som. Superproffs, men den här sköna discobollen börjar liksom inte snurra i tid.

Jag tror det har med dansnumret att göra. det kunde ha varit mer explosivt. Nu blir det bara plåttrigt.

Men publiken jublar. Störst applåd hittills för dagpubliken faktiskt.

Hon beskrivs som en growlare. Alltså demonsångtekniken som Dead by Aprils Jimmie bjuder på.

Efter The Moniker skämtar Sarah Dawn Finer om nakenchock, bröstchock, troschock och dödshiss.

Vad skulle Melodifestivalen vara utan kvällstidningarna? Troligen ingenting just nu. Det var vi som höll tävlingen vid liv när den var som minst populär genom att bevaka och skriva och tycka och tänka tillsammans med er tittare där hemma. Och sen hjälpte vi SVT att bygga upp den till den succé den är i dag. Bland annat tack vare ovanstående ord.

Inledningen av The Monikers nummer filmas som att han framträder i en tv-ruta från 60-talet. Ser lite glosögt skumt ut, men sen går det över i normalt 14:9-format. Eller 16:9 om SVT sänder i det numera.

Daniel har hittat ytterligare lite energi nu, och publiken applåderar när de tror att låten är slut, men så kommer höjningen i stället och Daniel Karlsson kör refrängen en omgång till. Det partiet gillar jag.

Men ta sig vidare den här veckan blir snorsvårt för The Moniker tror jag.

Abalone Dots fortsätter att leverera. Publiken hade dem som bottenfavoriter i går. Det tycker jag är oförtjänt.

Men de fladdrande vimplarna bakom dem lever sitt eget liv och fladdrar lite hej vilt. Kanske inte riktigt som de tänkt sig.

Sean Banan får igång publiken direkt, som skrattar och klappar takten.

Repet går som det ska och idag repar man även med Seans gula konfettiregn. det brukar man itne göra på lördagens rep. det måste innebära att nåt inte gick så bra igår.

Alla effekter brukar sparas på lördagsrepet om de inte måste repeteras extra. Det är dyrt med specialeffekter.

Fotograf på alla snygga bilder i bloggen är idag Andreas Hillergren. De fula står jag oftast själv för.

När hon ska presentera Sean Banan är hopn redan på väg av scenen.

 Oj, jag var på väg ut där, det är ju ändå en repetition, säger hon och publiken skrattar.