Abalone Dots har funnits sedan 2003, men möjligen kan de vara för okända för att locka så många röster som den här fina visan faktiskt skulle kunna förtjäna.

Andra genomsjungningen känns säker och tydlig, och här gäller det mest för tjejerna att minnas vilken kamera som kommer när.

Mellan genomsjungningen går SVT:s Mari Ryberger igenom kamerorna och pekar åt vilket håll de ska kolla på.

Vimplarna är modellen större än Terran Anderssons och mer effektivt. På skärmarrna ser det snyggt ut.

Om Sean Banan har hundratusen klipp i sin bildproduktion så kommer den åksjuke landa i Abalone Dots betydligt lugnare framförande.

Nyckelharpa, ståbas och banjo bjuder Abalone Dots på framför sina vimplar som vajar i fläktmaskinen.

Det här är något helt annat än Sean Banan. En lugn och fin visa och tjejerna sjunger direkt riktigt bra.

Nu släpas tre stora vimplar in på scenen för Abalone Dots nummer medan scenteknikerna använder lövblåsar för att få bort bananens konfetti från scengolvet.

Verkar som att de ska vaja i en fläkt. Får se om det blir som i Therese Anderssons nummer för några år sedan.

Det verkar som att Sean Banan inte haft alla sina kläder under första repet. La Engfors visar upp ännu en outfit och den pryds av tre kronor på ryggen dessutom.

På torsdagsrepet behöver artisterna inte ha sina scenkläder på sig, men de måste visas upp på galge för att ljusteknikerna ska kunna se hur det ser ut.

Christer Björkman håller koll repen.

”Blir glad i min ding ding ding här vill jag vara king” sjunger Sean Banan när han ser snygga tjejer.

Och självklart kommer det ett gult konfettiregn i sista repet för att avsluta numret.

Här har ni Sean Banan-dansarnas bananklackar. Så knäppt är det här numret.

Foto: Magnus Sandberg som förser mig med alla bra bilder i min blogg i år: de usla står jag oftast själv för, som ni vet.

Okej, jag ger mig. Jag behövde bara se repet en andra gång för att falla för Sean Banans totala charm.

Fullständigt galet. Och helt underbart roligt. Går inte att inte skratta när man hör texten och det gör man under andra repet.

17 outfits på åtta personer, men klädbytena har itne riktigt den galna effekten som jag trodde än så länge, dansarna dyker bara upp i nya outfits och Sean får snabbyta.

Så här ser leendet ut, det där som måste vara världens största.

Magnus Sandberg hjälper mig med bra plåtning så ni får nåt att se på.

Det är svårt att inte skratta över Sean Banans Sverigehyllande text. Komplett med denna härliga skylt.