Så där,d et var två genomlyssningar. Blir spännande på lördag. Nu ska jag höra med Markus Larsson vad han tycker så kommer ett tv-inslag under kvällen.

Sean Banans kingaling digidigidigi kingalingande, kom dinga med kingen. Låter som Doktor Bombay 2012. Men effektivt som tusan. Minns att Tingaling blev den stora hiten när den var mellanakt. Livsfarligt. Men bra? Nej.

”Carola, inte så bra” är en av textraderna. Det är ganska roligt. Markus Larsson ser ut att ha ont när han lyssnar.

Abalon Dots lilla svenska visa som kommer efter kommer få det svårt trots att det bryter av rejält. Om Thorsten Flinck levererar så blir det inget av den här, men klappar han igenom kan den här bli en liten joker. Den växer väldigt snyggt genom hela låten.

The Monikers I want to be Chris Isaak (This is just the beginning) är svårtippad. Så här ville han ju låta under och efter Idol. Det var så här jag trodde att han skulle låta förra året men överraskade med Oh my god. Här sjunger han att han vill vara McCartney och Chris Isaak och Brian Ferry, men lämnar namndroppandet till verserna och får till en effektiv refräng med parentesen från låttiteln. Även om jag tycker att han sjunger descisions och inte this is just.

Så smäller Afro-Dite till med något som kommer bli ett stort shownummer på lördag. Det finns igna andra alternativ i den här låten som låter lika mycket Sister Sledge eller Gloria Gaynor fast med tydlig 10-talsuppdatering. Effektivt. Mer effektivt än Shirley’s Angels förra året och de tog sig till andra chansen. Fast roligast tycker jag ändå att det är att de hittat en melodi till Dannys In the club. Shake it shake it!

Och så melodiös pop som bryts av Lordi-growl. Refrängen är effektiv, men kanske inte en sån killer-refräng som skulle ha behövts för att ta sig direkt till final. Men de blir ändå livsfarliga på lördag.

Marie Serneholts showiga Salt & Pepper direkt efter känns kanske lite för kall för att att sticka ut. Refrängen är effektiv, men det känns mer MTV och brittisk tjejpop än Melodifestivalen. Ett sound som inte brukar gå jättebra i tävlingen. Men Alesha Dixons The boy does nothing är en grym låt. Det kan den här också bli.

Thorsten Flincks Jag reser mig igen är skriven av Thomas G:son och Ted Ström. Här använder G:son sin förmåga att göra en effektiv schlager av Flincks sound. Teatralt när han artikulerar sig igenom låten, men får han det att kännas trovärdigt och inte spelat så är det här inte alls helt omöjligt på lördag.

Loreens Euphoria är också G:son med en megarefräng: we’re going uh-uh-uh-uh-up. Låten överraskar flera gånger med skönt upptempo-beat och en helt annan glädje än förra året. Fångar Loreen det och blir mindre Lady Gaga-konstig och mer Rihanna-publikfriande så lär det här röstas långt.

Nu kommer vi få höra alla låtar en gång till. Jag skriver ett samlat blogginlägg om det.

Loreen avslutar tävlingen på lördag.

Det är mer glädje i Euphoria än i förra årets låt, betydligt mer glädje i en effektiv uh-uh-uh-uh-refräng som ändå passar hennes personlighet. Tänk er att Thomas G:son tagit Loreens sound och tvättat det för att anpassas till Melodifestivalen. Så låter det ungefär. Effektivt. Och skönt.

Precis det G:son gör bäst, hittar en artists sound och gör om det för att passa 3-minutersformatet och bli direkt och omedelbart.

Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern sjunger Jag reser mig igen och han börjar helt acapella i tre meningar som raspas fram med hans speciella röst. Inledningen påminner också lite om låtskrivaren Ted Ströms Vintersaga, men refrängen är rejält anpassad för Melodifestivalen.

Jag reser mig igen sjunger han om och om igen och det handlar om löpsedlar och att hans liv fläks ut.

En visa som Monica Törnell eller Ted Ström själv skulle ha kunnat göra. Vissa drag av Caroline av Ugglas Snälla finns det i stuket på låten. Om Thorsten lyckas övertyga på det sätt som Caroline gjorde så kan det här gå bra. Känns det för mycket skådespel däremot så blir det svårt.

Marie Serneholt sjunger Salt & pepper och det låter precis som Alesha Dixons The boy does nothing i en effektiv refräng som inte kräver så stora sånginsatser men bjuder in till ett rejält shownummer.

Salt och peppar, salt och peppar, salt och peppar och my heart goes boom och marie letar efter kryddor sjunger hon. Men kanske är låten lite för oglad för att lyckas på lördag. Blir hon för cool på scenen kan det gå åt pepparn så att säga.

Dead by April sjunger Mystery och det här är growl (stavas det så??) i versen som bara får mig att tänka på Lordi, men refrängen är mer melodiös.

Oj, vad svårt att säga nåt om det här. Growlandet gör mig förvirrad, väldigt förvirrad, men sen kommer refrängen i nästan falsettsång, som hämtad från vilket popalbum som helst. It’s a mystery. Bokstavligen.

Rock brukar ju funka väldigt bra i den här festivalen, men hur funkar growl utan Lordis masker?

Afro-Dite gör exakt det du förväntar dig. En discokula som smäller till direkt. Här har man tagit det bästa från Dannys In the club förra året, men faktiskt lagt till en melodi och ett rejält 70-talsdiscosound med 10-talsbeat.

Det här gillar jag. Effektiv refräng och lätt, men kanske kommer det kännas daterat på lördag? Om inte så kan det här skrälla rejält!

Shake i,t shake it är en av hookarna och Gladys får waila rejält i några partier. Snyggt!

The Moniker sjunger om att han vill vara Chris Isaak, men han vill också vara Brian Ferry tydligen.

Det här är inte alls samma Daniel Karlsson som i Oh my god förra året. Det är inte lika direkt och om det var barnen som röstade på honom förra året så lär det bli svårt att återupprepa det.

Det är mer musikaliskt, men också lite mer svåråtkomligt. Jag gillar det med en refräng som är lättsjungen On and on and on this is just the beginning sjunger han och det kommer en skön liten höjning i slutet.

Jäkligt svårtippat.

Abalone Dots På väg bryter så klart av rejält efter bananen.

En ballad med gitarrplink och fioler. Stämsång i en svensk visa som känns lika delar etno och country, med lite deppigt allvarliga inslag. Mysigt, men enormt svårt i den första deltävlingen.

Vart efter låten utvecklas komemr mer och mer instrument in och den blir så att säga större och större.