Bosniens Dino kör sin balkan-jojk lite tryggare nu än på dagens trötta rep.
Och så Danmarks A friend in London som också har vaknat till lite sedan dagrepet. Och de här snygga killarna som vill rädda världen precis som fem andra låtar i finalen har nog goda chanser att komma långt.
Min icke namngivna fotografkollega har så klart bänkat sig precis nedanför skärmen för att dräggla lite extra.
Finlands Paradise Oskar ser lite nervös ut, men det gör inget i den här enkla rädda världen-låten som tillhör kvällens bästa i den genren.
När han brister ut i ett leende i kameran är alla nervösa toner i öppningen förlåtna. Da da dam, da da dam.
Nu är repet igång. I tid faktiskt i kväll, kors i taket.
Stefan Raab, programledaren, gör en storbandsversion av Lenas vinnarlåt Satellite och så rusar det in 43 Lena-kopior och viftar med alla deltagarländers flaggor innan Lena själv kommer in och avslutar låten i duett med Raab.
Men det jag tyckte var en skön storbandsversion inne i arenan i dag på dagen var inte alls lika roligt att se på tv-skärmarna får jag erkänna…
Nu är det snart dags för det andra VÄLDIGT VIKTIGA genrepet.
Nu får man göra det inför publik så det känns nog betydligt roligare än i semifinalerna när kvällsrepet filmades inför tom arena.
Det här repet är det som jurygrupperna får se och även det som kommer sändas i reserv om något händer med utsändningen imorgon.
Saade går upp som nummer sju. Från 21 till 0:30 pågår repet och jag bloggar lvie om hur det går för alla artister så klart.
De älskar Britney Spears, vill göra som ABBA och fullständigt dominerade presskonferensen.
Georgien avslutar i arenan med sin hopplösa häxhårdrock med snor på kläderna. Inget som får mig lycklig direkt.
Nu ska jag skynda iväg till Eric Saades hotell för att få mig en kort intervju innan repet ikväll.
Självklart är jag tillbaka och bloggar igen när kvällens rep sätter i gång klockan 21.
Ett öronbedövande ljud sprider sig över presshallen.
Vi bryr oss inte. Vi vet redan att någon har rökt inne på damernas toalett och kastat en glödande fimp i papperskorgen. Det var en svensk kollega som såg det och larmade vakten, men brandlarmet gick visst ändå.
Efter två minuter stängs larmet av.
Ukrainas Mika Newton gör ännu en anonym ballad. Det spelar ingen rol att jag hört den många många gånger här i Düsseldorf, jag tittar bara för att jag är imponerad av hennes sandkonstnär. Låten går mig förbi.
Det gör däremot inte Serbiens Nina. Hennes psykadeliska lyckopiller i kombination med hennes utstrålning gör mig glad.
Slovenien gör sin anonyma powerballad, Island försöker rädda världen och sen kommer Spanien som får fansen att gå alldeles bananer på dansgolvet på euroclub.
Lucia Perez har nämligen årets dans. Här kan alla fans dansa med och sjunga och röja. Tråkigt bara att Lucia själv ser alldeles nervös och osäker ut på scenen, tappar kameror, eller snarare hittar en lite då och då och inte får till det hela.