Litauens Disney-ballad kommer inte alls lika bra i startordningen som hon gjorde i semin, det kommer hon förlora på. Evelina sjunger fantastiskt, men den här balladen dryper för mycket av smör.
Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar att hon teckentolkar sin sång eller inte. Det ser lite hysteriskt ut. Kanske skulle hon haft en kör som gjorde det istället, för jag gillar tanken.
Danmarks rädda världen-gäng A friend in London får en av mina kollegor att dreggla obehärskat när de kliver in på scenen. Även här känns man lite trötta på repet. Sångaren springer inte lika snabbt ut på scentungan till exempel.
Och visst låter New tomorrow som Andreas Johnsons Sing for me.
Bosnien fick ju startnummer två vid lottningen igår. Om jag minns rätt har aldrig någon vunnit med startnummer två.
Dino Merlin håller humöret uppe på scenen, men han låter lite hes i dag. Kanske blv det någon slivovitsa för mycket i går?
Efter att programledarna fåt ttraggla igenom sitt öppningsmanus ett antal gånger är det äntligen dags för fina finländska paradise Oscar.
Han har så klat fortfarande på sig sin återvinningsbara skjorta, men det får vi helt enkelt leva med. Man får inte byta kläder hur som helst i Eurovision. Han gör ändå en av kvällens trevligare rädda världen-låtar och den finska delegationen börjar förbereda sig på en fin placering. Kanske den näst bästa de nånsin haft efter Lordis seger.
I arenan är det mäktigt när jordgloben stiger upp bakom honom på LED-skärmarna, men något är tyvärr felprogrammerat i LED-skärmarna som gör att jordgloben är hackig och delvis förskjuten. Så var det redan i tisdags.
Lilla Axel, som han egentligen heter, sjunger okej i dag, men han har gjort bättre i från sig med sitt da da dam.
Eftersom Lena tävlar i år också säger programledarna att hon inte har tid att sjunga sin vinnarlåt. Men det gör programledaren Stefan Raab så gärna i stället. I rockig storbandsversion.
Enda livemusiken ni kommer få höra imorgon kväll. En skön 13-mannablåssektion på scenen.
Stefan Raab är ju gigantisk här i Tyskland, en av de mest berömda och uppskattade programledarna som bland annat skapat konceptet bakom ”Vem kan slå Filip & Fredrik” som han också leder här i Tyskland.
Och mot slutet av numret komemr Lena också in på scenen tillsammans med 43 flaggviftande tjejer med alla medverkande länders flaggor och visar herr Raab hur man ska leverera Satellite på riktigt.
Så här nära står jag programledarna just nu och äntligen kör de igång sitt hej och välkommen på det första genrepet inför finalen, en halvtimme efter utsatt tid.
Ja, den röda klänningen är i fjädrar. Påskris?
Nu har vi i alla fall släppts in i arenan och repet är redan nu förskräckligt försenat. Det hade jag verkligen inte räknat med när jag i måndags satte mig på ett plan till Düsseldorf. Här trodde jag att allt skulle gå efter sekundpassning, men det enda som känts tyskt är den fullständiga oförmågan till flexibilitet.
Återigen visar de tyska arrangörerna att de inte klarar av att arrangera Eurovision på ett tillfredsställande sätt. 40 minuter efter utsatt tid släpps pressen in i arenan. Återigen blir det en tjurrusning för att tyskarna inte tagit tid att lyssna med tidigare arrangörer hur man ska gå till väga för att styra upp saker på rätt sätt.
Den tyska punktligheten lyser fullständigt med sin frånvaro här och när vi, den samlade presskåren, framför våra klagomål till kvinnan som är ansvarig för pressarrangemanget från den tyska televisionen säger hon bara:
– Jag tycker inte något har fungerat dåligt.
Det här är vansinne!
Nu har jag fått tjuvlyssna på Soundfactorys remixer av Saades Popular. En 6:36 minuter lång skön clubremix som kommer fylla dansgolven i sommar. och en 3:26 radioremix som jag gillar allra bäst, med ett skönt långt intro. Håll utkik när de släpps…
Nu har jag tagit mig till arenan igen. I pressrummet hittade jag två Olsen Brothers som sjöng Fly on the wings of love och poserade med rumänska fans.
14:30 börjar första genrepet inför finalen och då ska jag vara inne i arenan och kolla Eric Saades rep och hur det går för hans konkurrenter.