En schlagervår måste ju avrundas också. Och i måndags pallade jag inte varken Vickan eller Golden efter att ha lasrat mina ögon. Men det kompenserade jag stort genom att – bakom mina solglasögon, de röda eftersom de blå gått sönder i lördags – kolla in grymmaste The Ark på Cirkus.

Avskedsturnén har satt igång och eftersom jag försvinner till London på måndag var jag bara tvungen att gå. Och det var länge sen jag hoppade och skrek så mycket på ståplats. Och snyftade en hel del också. Om ni träffar mig de närmaste dagarna och jag inte säger så mycket har det sin förklaring alltså. Jag är HES.

Det var fantastiskt att se killarna på många sätt. Inte bara för att jag för typ tio år sedan tog tåget till Eskilstuna för att se dem live tillsammans med Håkan och Uggla för att sen dansa halva natten på stans enda uteställe – dit Ola, Jeppson och de andra också tagit sig – för att sen ta morgontåget hem till Stockholm igen.

Ola visade också att klättrandet på väggarna på efterfesten i Göteborg 2007 så klart var allt annat än en engångsföreteelse.

Jag kommer sakna er rejält på många sätt!

Post-Melodifestivalen-Syndromet alltså. En släng av depp som bygger på att det inte blir några torr-rep på onsdag. Att jag inte ska följa artisternas minsta steg under torsdagsrepetitionen. Att jag inte ska blogga var tredje minut under dygnets vakna timmar.

Ganska vanligt förekommande bland många inom produktionen och bland oss som följer cirkusen under sex veckors tid. Jag pratade med Hanna Hedlund om det under festen i lördags och hon hade redan börjat känna vemod. Samma sak för Rickard Olsson, denna sköna festprisse.

För många fortsatte ju lördagsnattens festande långt in på söndagsmorgonen, eller kanske till och med förmiddagen. Nu så här dagen efter börjar det att kännas i kroppen att sex veckors slit är över. Skönt. Men också lite tomt. Den här bilden förmedlar kanske lite grann av känslan.

Tack alla för en fantastisk turné. Alla ni som läst och alla som varit med under cirkusen och på olika sätt bidragit till att fylla min blogg med material tack vare att ni varit på plats.

Nu återvänder jag till London om en vecka där jag fortsätter som Aftonbladets korrespondent och bevakar allt från politik till brott, musik, film och sport. Jag kommer bara blogga lite sporadiskt under tiden, men sen när Düsseldorf närmar sig blir det mer igen.

Jag kommer att vara på plats i Tyskland under semifinaler och final för att ge er så mycket skvaller som möjligt om den galna cirkusen som kallas Eurovision Song Contest.

Tack igen för att ni har läst och kommenterat!

Om ni inte redan noterat att Danny stoltserade med Schlagerprofilernas prisrosett även i min tidning så kan jag meddela att han segrade i mina kära frenemies omröstning om hetaste killen i schlagern 2011, tätt följd av Thomas Benstem och därefter Eric Saade. Årets dansarfavorit Adam Svensson fick sig en fjärdeplats.

För topp 20 kollar ni så klart in Schlagerprofilernas blogg på någon av de tre länkar jag fixat in i det här inlägget.

Ödmjukat tackar jag också för en 16:e plats på listan. Undrar var alla de raggen är nånstans egentligen…

Nu har röstsiffrorna äntligen släppts av SVT. Loe Generation låg bara 753 röster efter Linda Bengtzing i första röstningsomgången i Malmö. 753 röster som kunde ha skickat RedOne-låten och ett av de coolaste numren någon sin i Melodifestivalen till Globen.

Istället blev det Linda som knep första platsen och i andra röstningsomgången gick Nice Borg om Love Generation som förpassades till Andra Chansen och fick se sig förbisprungna av Sara Varga.

Noteras kan att Simon Forsberg, Sara Lumholddt och Dilba hamnade i Melodifestivalens botten med färre än 10000 röster var och att Eric Saade var den som fick flest röster i sin delfinals första röstningsomgång med 89 175 röster.

Här skärmdumpar jag alla siffror från SVT:s pressmeddelande.

Jag sa ju att jag skulle stanna till festen stängde. Och gå allra sist därifrån. Och det gjorde jag också. Festen i år i Globen var snäppet bättre än förra året mycket på grund av att artisterna inte var så ”bajsnödiga”.

Viphyllan där artisterna har sina bord, och superviphyllan på en balkong långt ovanför ekade tomma och artisterna, skivbolagen och alla andra på plats i festlokalen rockade på dangolvet istället.

Och när klockan var på väg att slå 05 lämnade en sista trio efterfestlokalen i Globens annex. Det var undertecknad, i sållskap med Thomas G:son och Tony Nilsson. Jag sa ju att jag skulle gå sist från efterfesten. Och som vanligt håller jag mina löften.

När Eric Saad kom till efterfesten i natt föstes alla fotografer och journalister undan av en järnring av vakter. Alla utom jag. Här är intervjun.

Jimmy Jansson var rejält på gång på festen i natt. Även bakom mina solbrillor. Tänk när han är tilbaka och tävlar igen, det kommer hända ganska snart, det är jag övertygad om. Men då kommer det inte vara lika mycket vinfläckar på skjortorna….