Marcus & Martinus fick flest röster i första omgången. Och därefter blev det Paul Rey som tog hem den adnra finalplatsen.

Här kan ni se alla poäng från de olika tittargrupperna.

Telefonrösterna kom först, med 12 till Nordman, 10 till Casanovas och bottenpoängen till Laurell.

60-74 gav också sin 12 till Nordman, 10 till Paul Rey och botten-ettan till Ida-Lova.

3-9 gav 12 till Paul Rey, 10 till Laurell och botten-ettan till Casanovas.

75 plus gav 12 till Paul Rey, 10 till Nordman och botten-ettan till Laurell.

16-29 hade också Paul Rey i topp, Nordman på 10 och Laurell på botten-ettan.

30-44 gav 12 till Paul Rey, 10 till Nordman och botten-ettan till Casanovas.

45-59 gav 12 till Paul Rey, 10 till Nordman och botten-ettan till Laurell.

10-15 gav 12 till Paul Rey, 10 till Melanie Wehbe och botten-ettan till Casanovas.

Totalt fick alltså Paul Rey sex av åtta 12:or och en 10-poängare och kunde ropa hem den andra finalplatsen efter Marcus & Martinus.

Nordman fick två 12:or och fyra 10:or.

Melanie Wehbe blev en tydlig deltävlingsfyra. Hon hämtade hem fyra stycken 8-poängare och en 10:a.

Medan botten tre till slut blev:

5:a Ida-Lova Lind
6:a Laurell Barker
7:a Casanovas

Det blev en spännande omröstning den här gången, men Paul Rey tog till slut den andra finalplatsen framför Nordman och Melanie Wehbe som får tävla i semifinalen.

Häng kvar i bloggen så ska ni få alla röstningssiffror strax.

Norska tvillingarna är deltävlingsvinnare den här veckan. Det var inte oväntat direkt!

Marcus flyger upp i luften av glädje.

Det hörs höga gälla skrik i arenan och grabbarna kan nog inte riktigt ta in att det faktiskt funkade i Sverige.

Martinus skriker rakt ut.

Det finns två stora anledningar till att just Afro-Dite får genomföra Svenne & Lotta-hyllningen, förutom att de båda är disco.

När Svenne & Lotta kom trea i Melodifestivalen 1975 med Bang en boomerang så var Lotta Hedlund den första icke-beiga artist som tävlade.

Och när Afro-Dite vann med Never let it go så var de första icke-vita artister att vinna Mello.

Och ovanpå det så var det alltså Graham Tainton, Blossoms pappa, som hjälpte Svenne & Lotta med koreografin till tävlingen 1975.

Marcus & Martinus samlar sig på scenen under sitt artistvykort.

Det här är suggestivt och årets snyggaste scenshow hittills enligt min mening.

För er som undrar är det Martinus som har silverbrallorna på sig.

Men jag stör mig fortfarande på att de danssteg de tar synkroniserade inte riktigt sitter helt perfekt. Det borde de kunna vässa till.

Ida-Lova har alltså 420 kvadratmeter tyg med sig på scenen. Det kan bli rätt många balklänningar när Mello är över.

Jag tycker att hon sjunger otroligt bra. Det här går inte att räkna bort ikväll.

Det är så mycket knarkreferenser i Laurells låt Sober. Visst är varumärket Grey Goose utbytt mot shots, men det twistas up ”rollies” och refrängen upprepar att ”no gummy got that vibe”.

Gummy är slang både för ätbara cannabisgodisar, för att smeta kokain mellan läpp och tandkött och för tillståndet när man är så hög på hasch att man bara stirrar rakt ut eller katatoniskt upprepar en och samma fras eller ord. Tjohoppsan, med lite färger, mjukisdjur och luddiga pälsväggar på blir det barnvänligt mellolåt.

Men jag tycker att Laurell levererar ikväll. Hon har bra energi och det blir ett kul nummer på scenen.

Håkan Hemlin sjunger hellre till publiken än tv-kamerorna i öppningen, men det spelar nog inte så stor roll när det här är precis vad Nordman-publiken förväntar sig.

Jag kan dock inte släppa att jag tycker att det här numret känns lite fattigt. Det hade vunnit på lite eld, pyro eller andra specialeffekter. Kanske ställt Mats Wester på en plattform.

Det är betydligt mycket färre korpar i ledskärmarna nu än under första repen vi fick se, det är bra tycker jag, men det finns andra saker man kan fixa till här, eftersom jag tror att de tar sig vidare ikväll.

Oj, men den där sluttonen, när musiken tystnad och bara Håkan hörs sjunga ”inga sorger KVAAAR” var inte så härlig. Jaja, det spelar inte så stor roll.

Melanie Wehbe vinkar till publiken innan hon ska sjunga.

Under dagrepet hade scenteknikerna problem med att få ordning på en lampa som ska sänkas från taket i hennes scenshow och man tvingades bryta och lägga över 10 minuter på att få ordning på det.

Nu verkar det funka som det ska. Skönt.

Hon har verkligen roligt på scenen. Det är härligt när hennes glädje strålar så mycket!

Ikväll tror jag att nerverna ger henne ett litet vibrato på rösten också. Det är charmigt.

Hon sätter sången snyggt genom hela låten.

Jag älskar hur mycket nostalgi det är i Casanovas låt, men jag hade velat ha mycket mer pyro i deras scenshow. Det skulle svängt igång det lite extra.

Men det var den här låten jag sjöng i samma sekund som jag vaknade i morse…