Sebastian är tillbaka i Melodifestivalen med låten No one else could. Versen börjar väldigt anonymt, men refrängen har några sköna visselslingor (flöjt?).

Det här är upptempo i en lite hårdare version än förra tävlingslåten. Samtidigt känns Sebastian gladare i den här låten än han gjorde 2007.

Shirleys angels gör suggestiv pop som känns som en Bond-låt i inledningen. Shirley, Vera och Jessica har sköna röster som kompletterar varandra och snart övergår James Bond-känslan i Barbara Streisand. Tänk No more tears i en midtempopop med en tonartshöjning som får igång mig rejält.

The Playtones gör rockabilly så klart, men för mig låter det här väldigt mycket Rednex av nån anledning.

Låten heter The King och är skriven av Fredrik Kempe, det vill säga en effektiv refräng i en låt som kommer spelas av alla Sveriges dansband i sommar och fylla dansbanorna med buggande par. Men i Melodifestivalen känns det aningen konstigt.

Sara Lumholdts Enemy är den första refrängen jag riktigt fastnar för i dag. Enemy upprepas otaliga gånger i en effektiv hook i en midtempo-låt som nog kan förses med en skön dansremix.

Det är modern pop med lite doft av 90-tal, men utan att kännas gammalt och mossigt, snarare flirtigt. You’re the enemy, enemy, enemy.

Det är en stor produktion som avslutas med Saras kaxiga ”I’m taking you down”. Får se om hon lyckas slå ner någon på lördag.

Simon Forsbergs Tid att andas är skriven av Fredrik Kempe. Det är en klassisk schlagerballad. Känns kanske aningen daterad.

Tid att andas, tid att tro sjunger Simon med en innerlig röst till ett till en början ganska enkelt komp som under hela låten byggs på med fler instrument.

Senast en sån här låt försökte sig på Melodifestivalen var Shirley Clamps ”Med hjärtat fyllt av ljus” som kom sist i sin deltävling, men Tid att andas växer mycket mer än Shirleys låt gjorde. Sticket och höjningen får igång låten tillsammans med en maffig kör och om Simon kan leverera det här på scenen kommer jag få rysningar.

Linda Sundblads Lucky you börjar med Lindas röst mot elgitarrkomp. Det är gitarrpop med en raspig ton som gör att det känns vinylskiva av hela inspelningen. Lätt-trallat, men stannar inte kvar så länge i mitt huvud vid första lyssningen. Lucky, lucky you är den enkla hooken och i sticket kommer hjärtslag a la Peter Jöback förra året. Sen en höjning och förstå då kommer låten verkligen igång.

Jag vet itne varför men jag tänker ganska mycket Aqua av nån anledning. Lindas röst påminner lite om Lenes och låten går i samma stil, men utan de plastiga bakgrunderna.

Nu är det snart dags för uppspelning av låtarna. Vi sitter ett 20-tal journalister, bloggare och Svenska Spels oddssättare och väntar på att få höra veckans bidrag.

Nu har Markus Larsson hittat till stan. Och Linda Sundblad hittade Markus Larsson.

– Erkänn att du älskar att vara här! sa Linda till Markus.

– Det ska bli jättespännande att höra vad ni tycker.

Markus som helst undviker att mingla för mycket med artisterna svarade inte så mycket alls.

Nu har Simon Forsberg hittat till Linköping. Han blir just nu intervjuad av min kollega Ylva, men först såg Rickard Engfors till att byta några ord.

Och jag försökte ta en bild lite diskret, men det gick ju så där får jag väl erkänna.

Rickard Engfors fick skjuts till Linköping. Ingen dyr taxinota alltså. Men en ännu större tacksamhetsskuld till sin sömmerska Ruthan som alltid ställer upp.

Minns ni förresten när han han var med och tävlade i Melodifestivalen som artist? Färgsprakande, skulle väl vara ett snällt sätt att beskriva det här bidraget.