”Här står jag en enkel man” sjunger Kalle Moraeus i en folkmusikgladvisa som får mig att le både inuti och utanpå. Underbart heter den och fiolen vibrerar genom hela låten.

Det finns en annan låt som snurrar i mitt huvud, kanske är det ledmotivet till Mio min mio jag tänker på, men Orsa spelmän här känns som den perfekta uppföljningen till Alexander Rybaks seger i Eurovision förra året.

Dessutom med tonartshöjningar som sitter på precis rätt ställen och får mig att brista ut i skratt.

Andreas Johnson har lämnat 60-talssoundet som fått symbolisera hans schlagerbidrag tidigare och flyttat tillbaka till Glorious-stadiet. Bra val tycker jag. We can work it out är en midtempoballad med en mer lågmäld vers som bygger upp till en kraftfull och effektiv refräng som nöter in titeln i ett stegrande tills han tar ner allt i en sista textrad utan musik.

Paulines jokerlåt Sucker for love påminner om Caroline Wennergren (hette hon så) när hon kom från ingenstans och införde lite jaxxig boogie i festivalen.

Ljudmattan påminner också om Rigos sound förra året.

Tydligen är basen så tung att ena högtalaren i stereon vi får lyssna på vibrerade rakt ner på golvet från bordet den stod på.

Refrängen är itne alls lika stark som Wennergrens eller Rigos låtar. Det finns inte riktigt samma glädje i det här som nästan låter som en improviserad låt. Pauline sjunger utanför melodin genom nästan hela låten och låter som en jazzfreestyle.

Webbjokern har ni kunnat höra förut, men nu har Come and get me now producerats om för att passa Highlights och MiSt tillsammans.

Tack gode gud för den omproduceringen. Nu har den enerverande plastiga bubbelgumsrefrängen åtminstone fått lite hjärta. Det är gladpop med modern dansbandskänsla. Men nahahahandet i ordet now kommer antingen stå mig upp i halsen eller vara det enda jag tjoar till på lördag.

MiSt har i flera intervjuer sagt att de kommer vinna i år. Jag tror att det blir svårt. Slutet låter som en liten jamning i now:et.

Anna Maria Espinosa gör en schlagerjazz av Innan alla ljusen brunnit ut. Varje ord artikuleras i låten och produktionen känns lite storband. Märkligt mycket schlager för en artist som ska vara årets creddigaste.

Hippare hoppare är Andra generationen och Dogges cirkusnummer till veckans schlagerfinal.

SVT:s musikmaskin hoppar så vi tror att vi fått höra dansremixen. Men efter lite strul får vi höra låten som den ska vara. Visst finns här Andra generationens typiska sound med balkanmuzak och reggeaton. Dogges rap på det känns mest spekulativt. AG gjorde ju hyfsat bra ifrån sig förra gången de var med.

Hippare hoppare ropa hela natten lång, spela balkan reaggeaton, är lätt att sjunga med i så klart och kommer charma rätt publik. Men vad Dogge tillför undrar jag över.

Erc Saade är först ut med låten Manboy. Tänk er en blandning av Måns Zelmerlöws Hope and Glory och Britney Spears Womanizer. Mycket Womanizer!

Och Manboy, manboy, you can call me manboy-slingan går i en lätt pilluttamelodi som snabbt kommer fästa sig. Produktionen är tuff och modern. Inte så gladpopig som Cara Mia var, men klarar Eric av att leverera det här på scenen så kan han absolut bli årets Måns Z.

Låten skriven av Kempe så klart.

Nu börjar uppspelningen när som helst. Vi sitter ett 20-tal journalister och ska lyssna. Spännande.

Erik Linders gäng håller koll på bloggen. Erik tävlar nästa vecka, men håller inga hemligheter. Unge herr Linder kommer ha med sig tre egna extra kör och använda alla SVT:s fyra i huskören.

Erik Linder kör med öppna kort.

Eric Saade mörkar.

Slaget mellan erickarna har bara börjat.

Har inte varit på plats i Sandviken i ett halvt dygn och redan handlar bloggen mest om alkohol. Men vad annat när Andra Generationen som nu är på väg till sitt torrep och precis värmt upp med små huttar Slivovitza.

– Det är ju kallt, man måste ju värma sig lite, skrattade Teddy innan de försvann ut i bilen.