Snart dags för genrep med publik. Arenan ser näst intill slutsåld ut och på scenen värmer Anna Mourou upp publiken med hjälp av förbandet Larz Gröningz.

Här blir det livemusik, enda gången under kvällen så ska ni se Melodifestivalen eller nåt av repen live är det läge att komma en timme i förväg.

Nu stängs arenan för oss i pressen. Mede ska få repa lite inför kvällens genrep med publik. Jag bjuder på en sista bild på en skön slutpose så länge.

Nu ger vi oss iväg på lite käk, jag, Trus och hela Aftonbladetgänget. Ikväll är det ett första genrep med publik. Ska bli spännande att se vad Mede kan ha kokat ihop till den här veckan.

Malena har skippat sin silvermask och överlåter maskeraden åt kören. Känns som ett bra val tycker jag. Bättre att hon syns så mycket som möjligt.

Jag tycker att det här har blivit ett riktigt snyggt nummer och jag gillar Malenas dans och körens snygga svartvita kläder.

Däremot har Malena lite svårt att hitta kamerorna idag och koreografen Tine Matulessy gör som vanligt och pekar stort och tydligt för att försöka hjälpa till.

Låtskrivaren Fredrik Kempe kommer fram till scenkanten mellan genomsjungningarna och gör tummen upp.

– Det är bättre va? frågar Malena från scenen.
Kempe nickar instämmande.

Tydligen var de inte nöjda efter gårdagens rep, därför har de ändrat mycket i numret till idag.

Malena Ernman har en snygg svart långklänning med fjädrar och idag ser jag hur man använder LED-skärmarna på scenen till att färgsätta hela numret, vitt, rosa, grönt på hela skärmarna. Snyggt, enkelt, rakt.

Den här låten har verkligen växt sen första lyssningen. Men på lördag får publiken bara en gång på sig. Osäkert hur de tar det.

 Hon har fått sitt första pris i Hence von Z:s tävlingar framme vid scenen. Inte för att hon svarade rätt på nån quiz, men ändå.

Adam Solimon, Gonzalo Flores, Jimmy Almgren

Gonzalo är fortfarande den som känns något tryggare än de andra på scenen, men idag känns både Adam och Jimmy mer på och ser framför allt ut att ha lite kul på scenen jämfört med igår.

De är nog rätt säkra på att det inte blir nån finalplats, men refrängens Esta Noche tu y yo klistrar sig obönhörligen fast när man hört låten några gånger.

Nu testar man dessutom med lite eldjonglering på scenen.

Det är inte bara kul att som helt nytt band och tvingas repa inför alla oss i pressen som sitter och tycker och tänker om allt de gör under sin repetition.

Men men, det är så det funkar. Här gäller det att ha repat till döddagar före man kommer till scenen.

Nu hör jag inte ett ord av Next 3:s låt förutom titeln Esta Noche och ett och annat Sexy girl. Det är dessutom rejält nervöst på scenen. Här behöver man itne räkna kameramissarna, snarare kan man räkna de gånger man hittar rätt kamerablick.

Koreografen Tine Matulessy viftar och pekar från parkett för att de ska veta var blicken bör falla. Under första repet i stort sett förgäves.

Nu sitter Micke Brinkenstjärna längre bak i salongen och bräker på om att vi i pressen alltid tippar fel och att vi nu ska skriva snälla saker om bandet Next 3. Samtidigt försöker grabbarna näst intill förgäves koncentrera sig på scenen för att kunna lyssna på koreografens genomgångar.

Tyst nu, Brinken, så både vi i pressen och ditt band kan sköta våra jobb!

Sarah kanske inte bryr sig, men jag förstår varför SVT är supernoggranna med säkerhetslinan på den skakiga hissen. Trus försöker bara låta lite tuff i inlägget nedan. Och fläkten väger nog flera ton!