Om ni inte är tokmånga, så är ni i alla fall väldigt intensiva. Här kommer en bild till er körfantaster.

Koreografen Mari Ryberger har hand om Maria Haukaas Storengs och Anna Sahlenes nummer den här veckan.

Med på scenen i det numret kommer ni också få se Anna Nilsson, som var med i huskören 2007 och 2008 och Marie Sjöström som ni så klart känner igen från Christer Sjögrens nummer förra året. Tänk er henne med plymer, strutsfjädrar och flaggkjol så minns ni.

Sarah Dawn Finer har sin egen musikmaskin – i handväskan.

Före uppspelningen av låtarna förklarade hon att vi kunde få lyssna via hennes dunderhögtalare om SVT:s bandare inte klarade måttet idag.

Nu behövdes det inte eftersom vi fick lite bonuskvalitet på musiken idag via konferensrummets egna musikanläggning.

Jag kan inte sluta nynna på Sweet kissing in the moonlight. Risken är att jag totalt har tröttnat på den på lördag, men just nu fnittrar jag bara.

Malena Ernman öppnar så klart med operatoner. Verserna är skönt enkel Kempe-pop som går lätt att ta till sig. Refrängen är opera med poptoner signerad Fredrik Kempe, men jag undrar om inte hans egen Vincero är snäppet bättre. Här kan det nog krävas en del lyssningar.

Vissa Trollflöjten-vibbar blir det mot slutet av låten och operapop tog ju såväl Elysion som Terran Andersson till andra chansen. Spännande att se hur det kan gå för Malena den här veckan.

Next 3 försöker sig på en svensk rap i Esta noche. I versen kan jag bara tänka på Pandangs Kuddkrig från 2006. Jag förstår om ni har glömt den. Det gjorde alla andra också.

Refrängen är lite starkare och delvis på spanska, med vissa latinska rytmer inbakade. Det här är långt ifrån den charm som Fridas Upp och hoppa bjöd på förra året och försöken till flirtar med Ricky Martin och Enrique Iglesias funkar inte på en första lyssning i alla fall.

Sarah Dawn Finer gör en pampig rocklåt i halvtempo. På skivan som vi får höra saknar jag lite av Sarahs kraftfulla stuns i rösten, men det lär komma på lördag. Moving on är Tina Turner och James Bond-tema och ska vi skicka en ballad i år så lär den här bli farlig.

Thorleifs bjuder upp till bugg med Sweet kisses in the moonlight. Låten är på svenska förutom titeln och det här är en megaschlager. Mixar allt som en ultraschlager ska ha, med lätt refräng, snabb brygga upp till en refräng som är fullständigt omöjlig att inte nynna på efter en halv lyssning.

När höjningen kommer kan jag inte låta bli att skratta till, den är en riktig klassiker och jag tror på allvar att det här blir farligt på lördag. Kanske inte vad kreddiga musikrecensenter och Björkman, som drömmer våta drömmar om Kent och Robyn i festivalen helst vill ha, men för mig är det kul.

Haukaas och Sahlenes Killing me tenderly bygger på en jätterefräng som näst intill dränker den obefintliga versen. Det känns som en cool låt med mycket attityd, men jag undrar om Maria och Anna är tjejerna som har just den attityden. Som kan framhäva den på scenen. Varför gör egentligen två straighta tjejer en duett av en kärlekslåt?

Men den här refrängen sätter sig på ett snyggt sätt. Med rätt attityd på scenen kan det funka.

Susanne Alfvengrens Du är älskad där du går börjar som en liten finstämd visa som plötsligt brister ut i en pampig refräng. Versen känns lite mörk och inte förrän i refrängen hörs Susannes gotländska dialekt ordentligt.

Star Pilots låt Higher är pojkbandspop som kommer funka på massor av Absolute Kidz-plattor. Självklara solopartier för de olika killrösterna. Låter lite som en mix mellan Eye of the tiger och en coca cola-reklam från slutet av 80-talet och sen har man slängt på lite distade gitarrer.

Aningen anonym vid första genomlyssningen. Slutet är dessutom rätt tjatigt. Här satsar man på att nöta nöta nöta in refrängen. På det ett plötsligt och abrupt slut.