Blir uppmärksammad på att Sofia kanske är sponsrad av inte bara ett utan två stora företag.

Bloggen ser allt (tack vare ännu en schlagerspion).

Bacardi eller Batman, vad betyder egentligen symbolerna på Sofias trummor? Och är SVT medvetna om det här?

I dagens första framröstade duell vinner Micke Rickfors över BWO – osannolikt ikväll så klart, men väldigt roligt när Martin Rolinski brister ut i låtsad affekt:
– Vi är så jävla förbannade, röstningsskandal, skriker han ut över publiken.

Bra för Micke Rickfors att få repa om ännu en gång, men jag tror tyvärr att det här slaget redan är förlorat för hans del.

På genrepet igår fick vi se orkestern Gränslöst framföra Lena Ph:s Dansa i Neon. Nu har folkdanstruppen förstärkts av Kalle Moraeus på fiol.

För att hålla koll på att alla tider fungerar som det ska repar man alla moment så realistiskt som möjligt, inklusive mellanakter, snabbgenomgångar och dueller. Alla resultat lottas och hålls hemligt för artister, scentekniker och programledaren. Igår fick Maja Gräddnos och Sofia Berntsson sjunga om. Det enda man vet nu är att just de inte får sjunga om en gång itll idag också.

Hanerik Dorsin kör en sketch från ett äldreboende i Leksand. Missa inte sången om farfars urin. jag gillar Dorsins Tingeling-kille mer och mer.

Så går Petra in i greenroom och fortsätter briljera. Nån lägger ett rejält eko och rundgång på hennes röst:
– Är det nån som försöker förstöra för mig? Här är det bara jag som ska förstöra för andra! säger hon spontant och hintar antagligen till en annan tidnings artiklar om henne den här veckan.

– Erik du kommer från Göteborg? Jaså inte, jag har inte läst på så mycket om dig för det är ju Mattias som är den intressante i EMD.

(Det här är ju skämt som inte komemr köras ikväll, därför kan jag skriva ut dem.)

Och sen får vi veta vilka fem bidrag som lottats fram till andra omgången på det här genrepet.

Jag kan inte minnas att en ballad nånsin fått gå ut som sista nummer i en deltävling. Sista platsen brukar vara vikt åt stora shownummer och en plats för storfavoriter. (Tyvärr hjälpte det ju inte Marie Serneholt i Göteborg.)

BWO har veckans starkaste refräng, men Martin glöder fortfarande inte tillräckligt mycket på scenen. Jag kan inte förstå vad det är som saknas. På repet tar han det väldigt lugnt med rösten. Struntar i höga toner och partierna där han ska ta i. Partier som han också haft problem med under veckan.

Sofia har inte håret fixat på repet idag och det känns faktiskt mycket bättre när hon har det hyfsat naturligt. Strunta i hårsprayen ikväll, Sofia!

Den här grekiska Ruslana-smäcken har ett väldigt plötsligt och märkligt slut (tog de tre minuterna bara slut, eller?) men kommer bli farlig ikväll. Nu har Sofia hittat lite av den där kaxigheten jag efterlyste igår. Mer sånt. Mer självförtroende!

Mede presenterar Maja Gräddnos låt som att den går på samma tema som After Darks (Åh) när ni tar saken i egna händer.

Och visst känns Majas ”Här för mig själv” lite smått ego-erotiskt. Jag har hela tiden sagt att det här andas Serge Gainsbourgh och Jane Birkins gamla stönhit Je t’aime.

Maja är inte riktigt lika taggad idag på repet som igår och gör små missar med kamerorna, men det är ju ikväll det gäller. Idag känns det som hon går på tomgång.

Nej, Melodifestivalen är nog inte Micke Rickfors arena. Han kommer verkligen inte till sin rätt här. Kamerorna känns mer som att de är i vägen för den gamle rockräven och han har fortfarande problem att minnas texten.

Känns lite ovärdigt, nästan.

Danny är fortfarande den av grabbarna i EMD som är överlägset bäst på scenen i det här dansnumret, men nu ler både Erik och Mattias och ser ut att ha roligt på scenen. De håller igen på sången, framför allt Erik, men det funkar ändå hyfsat. Inte alls så surt som i början av veckan.

Publiken är lite mer loj idag, men Danny är med och uppmanar dem i en handklapp:
– Come on!

Och när killarna kastar sina hattar i slutet tjuter flickorna. Det här kommer gå vidare ikväll, jag har inte känt det förrän nu, men ser det ut så här ikväll så känns de svårslagna.

Molly Sandén går från klarhet till klarhet. Jag tycker fortfarande att de kunde ha låtit Sonja Aldén fått behålla sitt nummer från 2007, det här är grymt likt, från klänningen till ljussättningen (inte låtmässigt utan hur det ser ut på scenen alltså), men också fantastiskt enkelt och snyggt.

Det här är storslaget på rätt sida gränsen till svulstigt, Disneyballaden som aldrig fick sin film, men de som inte charmas av Molly på scenen ikväll finns nog inte.