Det blir svarta kavajer och lite glitter för Rickfors på scenen.
medan kläderna visas upp hör jag rejält missnöje med Mickes nummer från produktionen:
– Det funkar inte!
– Det har ju inte blivit nånting av det vi sagt!
Trumsetet är upplyst underifrån och det behöver komma upp om det ska ha nån effekt. Dessutom verkar flera av de planerade bilderna och kameravinklarna falla bort.
Trots all sin rutin har Micke Rickfors problem med både kameror och texten till sin låt verkar det som. inte helt säker men han la precis ner papper framför sig på scenen som såg ut att innehålla låttexten.
Koreografen Tine Matulessy jobbar hårt och pekar med hela kroppen åt de håll Micke ska titta. När kameran blir rätt, kommer han istället av sig i texten.
men sången är oförglömligt Rickfors. Det är hest och raspigt och rockigt så som man förväntar sig. Om det finns Rickfors-fans kvar kommer de så klart rösta på det här på lördag.
Efter tredje genomsjungningen kan Micke inte annat än skratta åt Tines intensiva pekande. Han imiterar henne från scenen och skrattar i micken åt henne:
– Så gör vi, det blev ju bra!
Micke Rickfors repar först efter presskonferensen. Att han kommer direkt efter EMD i programmet kan faktiskt vara grabbarnas räddning. Micke kör rejäl gubbrock med låtsasband på scenen.
Det är skramligt men rätt charmigt, inte fullt så parodiskt som det kändes vid första uppspelningen. Men E.M.D kommer definitivt tjäna på att komma före honom.
Körfantasterna lär väl gå igång när jag lägger upp den här bilden. Britta Bergström är tillbaka på Melodifestivalscenen och körar åt Micke.
Kanske lite överdriven rubrik, men nu fick jag er uppmärksamhet i alla fall.
Nu har det varit presskonferens med artisterna. Jag har ju träffat E.M.D förut, bjudit Erik Segerstedt på födelsedagstårta, bevakat Mattias en hel idolsäsong och även intervjuat Danny några gånger.
Man känner sig ju rätt van att snacka med grabbarna och under intevjun blev det en del skratt, främst när de såg till att vår kamera inte började brinna. Kameralampan satte nästan fyr på kameramikrofonens puffskydd.
Men när Markus larsson kom på tal märktes att de inte var helt förtjusta i hans recensioner. Funderar över om det kommer vara lika uppsluppet nästa gång jag träffar killarna – när de läst mina blogginlägg om deras rep idag…
Erik Segerstedt går av scenen ropandes:
– Jag älskar dig, Markus!
Verkar som han läst in sig på vad Markus Larsson tyckt till om grabbarna. Observera ironin.
Både Erik och Mattias ser från och till under repet riktigt rädda ut på scenen. Mellan repen coachas de och får extra genomgångar av koreografin av Tine Matulessy, men när de repar känns det som att grabbarna räknar varje steg i huvudet för att få till det.
Studiomannen Hence von Z berättar att de håller igen under repet, men ber dem också ta i till den fjärde genomsjungningen. den spelas in coh kollas på av produktionen för att analysera eventuella ändringar.
De glittrigt svarta hattarna skvallrar om ett stiligt nummer och det när kläderna visas upp på galge ser det ut att bli frack och vit skjorta för killarna. Det kan bli riktigt snyggt, men då måste sången sitta.
Danny bjöd ju på sig själv i hotellbaren igår som ni kan se här. Den personliga touchen är svår att få till i det här numret men hela gruppen behöver charma publiken på det sättet.
Både Mattias och Erik ser nervösa ut på scenen och tappar bort sig både i text och dans. Den som trycker i är Danny men han kan inte riktigt bära de andra killarnas brister på repet.
Bland dansarna syns två som var med i Linda Bengtzings nummer förra året.
Hela numret känns vid första repet som att man skulle behövt några veckor till på sig att repa. Det är så här långt otajt och ur synk. Sånt har ju så klart rättats till förut och blivit bra i sändning, men det finns mycket att repa på för E, M och även D.
Om jag tyckte att Velvet lät surt på sitt rep är det inte i närheten av hur illa E.M.D låter under sin första genomsjungning. Det är så bedrövlig sång under vissa partier att mitt ansikte drar ihop sig i ofrivilliga grimager.
Med fyra dansare på scenen finns det ju en plats över. Jag hoppas att killarna löser det med lite röststöd bakom scenen.
Numret är coolt. Alla i hattar och käppar kör ett cabaret-nummer som jag närmast hittar likheter med i Madonnas I’m Breathless-album från filmen Dick Tracy. Inte riktigt vad jag tror E.M.D-fansen sitter och väntar på, men det finns en hook i det svala vocoder-soundet som går att gilla. Men då måste det funka röstmässigt. det gör det inte vid första genomsjungningen.
Käppar och höga hattar. Jag sa ju att EMD:s låt lät musikal. Aristocats var det nån som nämnde igår.
Tredje genomkörningen sparar man på fläkten, men till den fjärde gången Molly sjunger kör man på igen. Det fjärde repet spelas in och därför testas alla specialeffekter då. Sen går artisterna in i viewing room tillsammans med skivbolaget och SVT för att kolla igenom vad som ska justeras och fixas till.
Molly avslutar dessutom sitt nummer med snö. Kan lova att det ser bättre ut än på The Nicoles nummer förra rået.