I pressrummet sitter folk och sjunger med i Måns Hero-refräng. Dessutom med tydliga vibbar av Måns låt Brother oh brother som Kempe också skrivit.

Och där satt äntligen ljuset i ansiktet på Måns i höjningen. Det har inte funkat en enda gång under repetitionerna. Nu blev det som det skulle.

Självklart har Cookies n Beans de kläderna de haft de två senaste repen även på sändningen. På första repen med kläder hade tjejerna klänningar som gick i jordfärger, men bytte snabbt för att klänningarna flöt in i bakgrund och mattor. När ljuset väl var justerat efter de här klänningarna går det inte att byta tillbaka.

Amy har inte tagit en ton fel på hela veckan. Inte tittat in i fel kamera. Jag tror inte hon vet hur man gör fel.

Om ni känner igen en av dansarna så blev hon bränd på bål förra året av Nordman. Lina Samuelsson heter hon.

Lars Wallin har gjort Markoolios kläder.

Viggo i Elvisdräkten ska driva med förra ESC-vinnaren Dima Bilan.

Ja du Markus (du vet vem du är!). Du sa åt mig att hålla koll på de här grabbarna. Det har jag gjort. De är sköna. De är duktiga på scenen. De behöver lära sig lite mer hur man gör tv på bästa sätt, men den här schlagerdängan som de satt hårdrockskomp  och distade gitarrer på är lätt att fatta.

Tyvärr fortsätter Kenny att missa kameror och det är alldeles för lite pyro (ingen alls). Men det här kan ändå skrälla. Speciellt med trummisens kameraflirtande!

Killen i brunt och hatt intill Jennifer Brown är Peter Kvint som varit med och skrivit låten. Han har tidigare skrivit låtar med Andreas Johnson och Sebastian Karlsson och brukar gilla att göra dem sällskap på Melodifestivalsscenen.

Det låter lite bättre för Jennifer idag, men några sura toner är det ändå i öppningen. Inte bra för den här snygga låten.

Härliga Lasse Lindh diggade publiken. Sött tycker jag. Men saknade ord som ljuvligt, officiellt och akut i hans spontana tack…

Lasse Lindhs kompband har värmt upp med skumpa bakom scenen. Det spelar inte så stor roll, för i programmet spelar de ju inte live på instrumenten. Kompbandet är de som hållit igång hårdast här i Skellefteå hela veckan faktiskt.

Det här numret har faktiskt vindmaskin. För att få en liten fläktande vind i vimplarna.

Tack för fyra plus, Trusan. Till nästa vecka får du betala min garderob tror jag…

Oj hoppsan, Susies ”Tack, underbart” lät lite skevt, men rösterna höll ju snyggt. Och 80-talet är väl på väg tillbaka, eller?