Genrepen körs i så kallat skarpt läge. Det betyder att man kör igenom alla moment som det ska se ut imorgon. Det innebär också att bara en liten grupp människor vet vilka nummer som lottas fram till fejkade segrare och liknande.

För att det inte ska bi nåt fusk är skivbolagsreprsentanter med vid lottdragningen, men produktionen och scentekniker vet inte vilka nummer som lottats fram att sjunga om.

Alla ska få repa sina moment så realistiskt som möjligt.

Publiken i arenan är nog rätt besviken över att Måns lottats till en 8:e plats. det innebär att han inte får sjunga om sin låt idag.

Nu har vi ställt upp för singeln Petra Mede. Jag till vänster, getingens Lars Johansson till höger. Imorgon blir det två grabbar i publiken som råkar ut för henne. Jag säger bara, värna er för blöta kyssar!

Bilden från snabb skivbolagsrepresentant på främre parkett. Det tackar vi för.

Måns är laddad när han kliver upp på scenen. Att numret är mörkt och kanske kallt känns inte när Måns själv utstrålar så mycket värme och glädje. Det gör bara numret coolt, inte kallt.

Nu tar Måns i dessutom när han sjunger och där han tidigare bara markerat dansen sitter stegen bra.

När publiken dessutom luras att tro att numret är slut precis före sticket uppstår jubel och applådåskor här i arenan.

Artistpresentationen för Cookies n Beans, eller som Mede säger ”småkakor och bruna bönor, mums!” avslöjar nåt som jag inte hade koll på. Frida Örhn var med i Melodifestivlaen redan 2004 tillsammans med Tobias Kagelind i gruppen La Roxx. Coolt!

Jag tror att kakorna läst bloggen förresten. Nu har de bytt kläder igen. Till nåt som mer liknar det de hade på sig undr repet. Mer färg lyfter det här numret såd et här blir mycket snyggare än jordfärgerna de hade på dagens rep.

Amys öppning påminner om en dansremix av Limahls one hit wonder Never ending story.
Nu ser Amys polkarandigaklänning bättre ut än innan, kanske har jag vant mig. Hon är så rutinerad så det är galet och gör inga fel på repen. Inte nu heller. 17 år och bättre på scenen än stora delar av svenska artisteliten. Galet.

Markoolio kan ju inte sjunga, men samtidigt är han så nojig över att sjunga falskt så allt blir extra illa. hade han bara tagit i och struntat i hur det låtit hade det nog känts bättre.

Markoolios kompis Viggo, för kvällen iklädd Elviskostym, får applåder när han dyker upp och jubel blir det även för pyrotekniken, både i eldregnet och när Viggo fattar eld.

Markoolio ser väldigt nervös ut när han kliver in på scenen inför sitt nummer. Det känns faktiskt inte spelat. Får se hur det går…

I Skellefteåpubliken finns ett stort gäng H.E.A.T-supportrar som jublar så fort Petra Mede nämner deras namn. Tyvärr har sångaren fortfarande problem med kamerorna.

Det hindrar så klart inte tjejerna intill mig från att jubla när trummisen ställer sig upp i bar överkropp och fortsätter slå på trummorna.

Vindmaskinen sitter bättre i det här numret än nåt annat i Skellefteå. Det behövs ju lite hår för att det ska bli riktigt bra. Och sången sitter jäkligt snyggt. H.E.A.T kan ta det här på ren vilja, trots kameramissar.

Från Jennifers stråkkvartett till H.E.A.T:s rockscenografi har scenteknikerna ett riktigt svettigt byte, men nu på repet gjorde de det ännu snabbare än påå dagens rep. Det här är ett gäng med rutin!

Nu känns Jennifer Brown säkrare än på dagens rep då hennes medhörning strulade till det. Den här låten bygger mycket på att henens röst sätter den. Jag är inte säker men jag tyckte att tonerna skar sig lite i första versen. Det kan bero på ljudet här i arenan, annars är det inte bra…

Mot slutet av repet verkligen skiner Jennifer på scenen. Det här är en låt fylld av smärta och jobbiga känslor, men nu ser Brown mest glad ut. Hon belönas också med rejäla applåder.