Scotts sjunger Jag tror på oss, låten som Linda Bengtzing tackade nej till. Scotts-Henrik kommer få jobba hårt med flirtandet från scenen för det är snarare en tredje singel från Lindas första album än en självklar vinnare.

I och för sig brukar schlagerpubliken den första veckan vilja rösta på de självklara schlagerartisterna så det här är på intet sätt chanslöst, men lite trist och enformigt. ”Höga klackar” och ”gata upp och gata ner” sjunger stackars Henrik så många gånger att till och med jag blir yr i huvet.

Du som väntat på en ny ”Min kärlek” från Shirley väntar förgäves. Det här är mer en storslagenballad med en typisk ”Pling” Forsman-text. Med hjärtat fyllt av ljus sjunger Shirley men jag väntar förgäves på att låten ska komma igång.

Jag sitter och bara längtar efter en klassisk Bobby Ljunggrensk tempohöjning som ska svepa mig av stolen och få mig att skratta av lycka. Den kommer inte. Fint och snyggt så klart, helt oklanderligt och felfritt, men jag hade velat ha ett större wow. Visst får Shirley visa sin power i slutet av låten, men det finns så mycket mer hon hade kunnat ge.

Jonathan Fagerlund sjunger Welcome to my life och det är glad gitarrpop som på scenen kommer kompas av ett fejkband av tjejer.

Lite lättsam sommar-Jimmy jansson-pop, men inte riktigt så glatt som Jimmy brukar få till det. Tjejerna kommer bli glada av det här, men jag tror det kan bli lite för anonymt.

Vid första genomlyssningen känns det som tusen andra låtar som inte heller tagit sig vidare från sin delfinal i Melodifestivalen. Här krävs nåt alldeles extra på scenen. Vi får se imorgon…

Nina Söderquists Tick Tock kommer öppna hela festivalen i år. Det ska bli ett lättklätt nummer med manliga dansare i bara överkroppar bland annat.

Tick Tock är precis som ni tror engelska för tick tack. Låten är upptempo med distade gitarrer men som inte överröstar Ninas coola mörka röst. För mig låter det lite Together we’re lost som Yngwie Malmsteens flickvän Erika sjöng på 90-talet. Upptempo-pop med rockgitarrer helt enkelt.

Men jag hittar inte riktigt refrängen på en gång. Det krävs nog en lyssning till för det.

Nu är det snart dags att lyssna på låtarna. SPÄNNANDE!

2000-talets värsta musikmaskin. Det är vad Helena Brodén, svt:s pressansvariga för Melodifestivalen, har skakat fram åt oss journalister.

Härligt med en rejäl bergsprängare så att vi får bästa möjliga kvalitét när vi lyssnar på låtarna för första gången, eller vad säger ni.

Klockan 18 är det dags och jag kan knappt vänta!

Rickard Engfors has left the building, men hans mattallrik är kvar.

Efter bara några timmar i schlagerstaden är redan första treo-röret uppknaprat. Jag ser en första skandal i antågande…

Yngst i veckans startfält är Jonathan Fagerlund med sina dryga 18 bast.

Han har hunnit torrepa och har tagit med sig sin schlagermaskot. Om ni inte ser det så är det ju en zebrarandig galagnu som heter disco-Bettan.

Självkart, eller hur?

La Engfors är så klart i Göteborg för schlagern. Han har hand om Emilias hela nummer och gör även Marie Serneholts kläder.

Nu har han suttit den senaste timmen och klagat på mig över att det är för lite skandaler i Melodifestivalen hittills i år – och då har schlagern varit i gång i typ tre timmar än så länge. Lugn, Rickard, det kommer!

Shirley gör ju sin schlagercomeback i år och Engfors valde snabbt bort surminen för nåt lite vänare att matcha Shirley och hennes äpple med.

Nina Söderquist i hotellobbyn före sitt torrep. Hon har precis bloggat från mobilen och ser lite glad ut över det. Inlägget har bara intelyckats komma ut på vår bloggsite än, så vi hoppas att hon fortsätter vara lika glad ett tag till.

Scotts dök upp i repan tillsammans med sin skivbolagsrepresentant Camilla Bjering som omedelbarl varnade grabbarna för mig. Varför, undrar jag? Jag som är så snäll.

Emilia är också på plats och springer från intervju till intervju här i hotellobbyn.