Nu har jag intagit min plats i Globen. På parkett så klart så att ni får bästa rapporterna. (även om jag lovade att hålla låg profil här på front row seat, pressen sitter egentligen på läktare idag, så säg inget till nån som kan skvallra för SVT)

Det ryktas att en person i Charlotte Perrellis läger har ett extra gott öga till Linda Bengtzing. Det ska jag hålla lite extra utkik efter idag.

Vakt-Lasse är inte helt haj på höga klackar så han struntade i att ge sig in i skofajten med Charlotte, Sanna, Sibel och Linda.

Han startade sin egen strumptävling istället. Här är veckans vinnare.

Men Ziggy? Hur mycket schlager är han egentligen? Nu räknar vi med ett par Carola-strumpor till efterfesten.

Första gången jag såg Sibel göra sin sköna Brittan-imitation växte hon några snäpp i mina ögon. Så här till finalen lyckades jag övertala henne att bjuda er på den också. Njut.

På presskonferensen igår frågade en reporter om han fick känna på Alexander Bards scenkläder:
– Nej!
Tydligare än så kan väl inte svaret vara? Alexander vände sig mot en annan reporter och tog nästa fråga.

2006 hade jag värsta crushen på Sonja Aldén (eller Sonya som hon hette det året). Hon åkte ur i sin delfinal, men kom ändå på massor av efterfester, röjde, dansade och hade urkul.

I år har jag hittat en ny crush – Caracola!

Igår spelade de på klubben 90’s på Riddarholmskällaren och jag kände mig som värsta stalkern när jag stod längst fram och sjöng do wahpa do bapadaba deyoh deyoh.

Mina 15 sekunder i toppen – om man bortser från tjuvlyssnat då…

Tur att jag är på 90’s klubb i Stockholm när jag skriver det här. Nu blir det fira med champagne. Ni får vänta med fler blogginlägg till senare.

Frida Muranius skulle ha varit på klubben 90’s och gigat nu på fredagnatten, men tvingas lämna återbud. Enligt klubbvärden för att hon har problem med rösten.

Jag tänker först att hon bara lytt mitt råd och vilar inför finalen, men i sms-kontakt med hennes gäng får jag veta att SVT:s sjukvårdare Johan gett henne både tal- och sångförbud!

Frida tycks ha råkat ut för den beryktade Melodifestivalförkylningen vid absolut sämsta tänkbara tillfälle.

Stämningen är rejält låg i Fridas läger just nu.

Jag försöker komma med uppmuntrande ord och förklara att det viktigaste är Fridas humör på scenen. Om hon bara showar så kommer det positiva humöret få folk att rösta, men får till svar:

”Frida är ju nöjd även om vi blir näst sist, men vi andra känner verkligen att vi vill komma så långt som möjligt”.

När Carola hade problem med rösten 2006 mimade hon under lördagens genrep i Globen. Vi får se hur det blir för Frida imorgon. Jag håller tummarna för att hon kan genomföra sin låt ordentligt, det förtjänar hon när hon kommit så här långt!

Så ser min kväll ut, självklart bloggar jag från nattens fest på klubben 90s i Stockholm. Nu måste jag dra för att hinna med t-banan.

Det var ett rungande ja när jag frågade Bard & co (låter det inte som ett McDonalds meal?) om de föredrog att vara creddiga och coola före att vinna i Globen.

Martin Rolinski ville – som vanligt – inte svara ja eller nej utan betonade istället att de aldrig skulle kompromissa med BWO-grejen för att vinna.