Henrik Bie, Magnus Lanner och Matthias Olsson – Caracolas låtskrivare i Melodifestivalen 2008 – har lagt ner alldeles för mycket tid på att ironisera om en bloggare på festivalen – så mycket tid att det blev en låt av det hela.

Chewing Boys – The Tuggummi Song

Jag känner mig mycket smickrad över textraderna tugg tugg tuggummi, sudd sudd suddgummi. Därför kunde jag inte låta bli att slänga ihop en liten musikvideo också. Se och njut.

Micke Ågren på Mix Megapol kommentarade när han fick höra:
– det värsta är ju att det är en BRA låt!

Jag älskar Melodifestivalen. Tur då att jag inte jobbar på någon av de mer bajsnödiga tidningarna.

Ryssland skickar återigen Dima Bilan, den här gången med Timbaland-producerade Believe.

Så här lät det när han vann i Ryssland i söndags.

Nu kom ett mejld är Carro undrar om den inte är lite väl lik Baby, it´s a wild world, lyssna och avgör själva.

Nordmans manager Micke har inte riktigt bestämt sig om efternamnet ska stavas Brinkenstjärna, eller Brinkenstierna, eller Brinkentjerna eller på nåt annat sätt.

Ingen av stavningarna hade hjälpt honom igår när han flög hem från Kiruna.

Biljetten var bokad till Mikael Brinkenstierna, men på hans legitimation står det inget annat än – Mikael Persson. RIDÅ!

Snyggingen Dima Bilan kom tvåa i ESC 2006. Ikväll blev det klart att han får representera Ryssland igen, den här gången med balladen Believe, som superproducenten Timbaland producerat.

Får se om han dyker upp bland ESC-fansen i Serbien i maj…

Lina och Mårten Eriksson hade en låt med i tävlingen som jag föredragit att få höra i Belgrad. The Flyer, som både Måns och Danny testat att sjunga, slutade fyra med artisten Sergey Lazarev.

För min del var festen slut framåt halvsextiden i morse. Så tidigt på morgonen var papp-Björn Gustafsson ett lättraggat byte, så jag tog honom under armen och vandrade hemåt i Kiruna-kylan. När jag vaknade kl 13 stirrade han på mig där han stod lutad mot hotellrumsväggen.

Jag tror att köttochblod-Björn är kramigare än sin papp-kopia.

Ändå har jag tagit papp-Björn med mig hem, så han kan stå och iaktta mig på redaktionen.

Foto: Oskar Brewitz

hur många skämt om hår kan ni komma på?

Foto: Oskar Brewitz

Jag vill inte ens tänka på vad som hade hänt om jag inte hållit i Terran rejält. Jag hade nog fått en ilsk Göteborgsopera på mig om jag tappat henne. Terran Andersson har ju huvudrollen i My fair lady som spelas där.

Allt är Tess Merkels fel. Jag lovar. Någonstans mitt i natten med en illgrön shot från helvetet började allt. Sen fortsatte det med tequila (i och för sig på mitt initiativ) en vild bugg och fler drinkar. Sen ska vi nog inte berätta mer. Alls. Över huvud taget. Tyst på mig.

Varför nöja sig med en när man kan få två?
Foto: Oskar Brewitz (som också bjöd på drinken)

Foto: Oskar Brewitz

Precis som Caracola-Emilie lovade när hon gick och la sig så stannade Frida kvar och festade med mig.

Foto: Oskar Brewitz

Och tydligen hade jag förtjänat en puss.

Foto: Oskar Brewitz

Håkan Hemlin och Christer Björkman fick guida mig rätt i dimman.

Foto: Fiilip Meneses

Tidigt på efterfesten försökte ett band sig på att spela. Det avbröts innan det ens hann börja när festarrangörerna från Live Nation sprang fram och stoppade dem. Tydligen hade nån lokal arrangör bokat dem, men på schlager-efterfesterna är det ju ingen som orkar höra ett band.

Foto: Fiilip Meneses

men sent i natt tog Carola – med Andreas Johnsons flickvän Lisa Knapp i sällskap – över instrumenten och röjde loss på luftgitarr och luft-trummor.

Foto: Fiilip Meneses

Utan trumpinnar fick Carola vifta med armarna istället för att få ljud i pukor och symbaler.

Foto: Fiilip Meneses

Foto: Fiilip Meneses

Foto: Fiilip Meneses