Ola känns avslappnad i sin Love in stereo. Han har lagt till en hel del kamerariktningar sen Västerås och han sätter dem bra.

Så som han kör på dagens genrep borde han göra ikväll också. han är avslappnad, skrattar på scenen coh leker igenom sitt nummer. Risken ikväll är att han tänder till för hårt och öser på så att glädjen försvinner.

E-Type och the Poodles har lottats vidare i den första duellen och gänget går över scenen med glas i handen. Det är inte vatten i de glasen. Behövs det öl-återställare idag, eller är det ”äppeljuice”?

Under lördagens rep kör artisterna utan hår, smink och effekter.

Det gör att den betalande genrepspubliken får en Sibel – i papiljotter.

Visst är det ikväll som gäller, men genrepspubliken betalar också för sina biljetter.

Sången är stabil, men Sibel håller igen för att inte ta ut sig. och vindmaskinen får det att fladdra mer i min kollega Linas hår på raden framför mig än i Sibels papiljotter.

Poodles är först ut. Igår kväll frågade Kicken mig om jag inte tyckte att de röjde nog.

jag förklarade att han röjde hårt under gårdagens rep men att de andra blev lite stilla. Det är ju svårt att sparka igång nåt röj när man sitter bakom ett trumset fyra meter längre bak än E-Type och resten av pudlarna.

Nu är den lilla publiken med från början och klapar takten till Line of fire, men Jacob samuel och E-Type skrattar lite för sig själva på scenen och verkar promenera genom det här repet. Knepigt när det inte är så mycket publik.

Pyrot bränns inte heller av på lördagsrepet för att skivbolaget ska spara lite pengar.

E-Type leker med kamerorna och hoppar runt och kliver runt som en clown – nåt måste man ju göra för att ha kul på repet så klart.

På främre parkett ställer sig barn upp på stolarna och dansar med.

Nej, det är inte publik på den här läktaren, det är Luuk som sitter och väntar på att börja. Ikväll börjar han från läktaren och nu känns det lite märkligt…

Medan Luuk förinspelar ett inslag till ikväll så står Poodles-Kicken och resten av gänget och trycker vid sidan av scenen, i väntan på att gå upp och köra sitt nummer.

– Sorla lite ni, säger Henke von Z medan Luuk spelar in.

Knepigt att sorla när vi bara är en handfull personer känns det som.

Hoppsan, har SVT redan bestämt på egen hand, tänkte jag när SVT:s pressansvariga precis skickade ut ett mejl med rubriken ”Resultat, Andra chansen, Kiruna”.

Men mejlet är tomt och har nog skickats ut av misstag.

1500 av 3600 biljetter ska vara sålda till dagens genrep, men det känns inte som att det är fler än 4-500 i publiken.

Läktarna gapar tomma och parketten är bara fylld till tre fjärdedelar.

Stackars artister.

– Ni är ju lite få, ni är ju inte så många, säger Henke von Z från scenen och ber publiken att ändå hjälpa artisterna så mycket som möjligt med applåder.

Superproducenten Timbaland har producerat Dima Bilans bidrag Believe som tävlar i den ryska uttagningen på söndag kväll.

Dima Bilan kom ju tvåa i ESC med Never let you go när han tävlade mot bland andra Carola i Aten 2006.

Men i den ryska finalen tävlar också en annan av Rysslands större pojkbandsstjärnor, Sergey Lazarev, med en låt skriven av Lina och Mårten Eriksson, tillsammans med Rob n’ Raz.

Det här korta klippet är från en korografirepetition så ni kan spana in Sergey. ESCkaz.com har lagt ut en länk så ni kan lyssna på låten The Flyer. Det känns som en Tobbe-favorit, dvs snabb, lätt refräng i discoformat som fastnar lätt.

Varje intervju med Ola är som en kamp. Han tittar på mig, ler och skrattar och säger saker som:
– Jag är nöjd med att ha kommit hit, visst vill jag till final, men alla är så bra bla bla bla

Jag vet ju att det bor en liten perfektions- och tävlingsmänniska i Ola som inte vill nåt annat än  vara allra bäst. Alla kameror ska sitta perfekt, numret ska va snyggast, han ska få flest röster.

Men i alla mina intervjuer tittar han på mig och ler, skrattar och säger:
– Men Tooooobjööörrrrn, det är så himla kul bara att vara med bla bla bla.

Nu har intervjuerna med Ola utvecklats till värsta duellerna, där mina frågor rivs av i snabbare och snabbare tempo och Ola gör sitt bästa för att försöka förutse och parera mina drag.

Igår torskade jag rejält. Efter genrepet fintade Ola bort mig så det sjöng om det och jag kunde inte göra annat än ge upp.

Ola skrattade när jag tackade för mig och när jag vände mig om stod en förvånad skivbolagsrepresentant från Warner och bara skakade på huvet:
– Jag är besviken, trodde du skulle ta det där på knock, men du torskade.