Khaki-uniformer och guld med fransar och släng för dansarna och Daniel Mitsogiannis själv fick den lite grönare nyansen i kanske lite för glansig skjorta.

Calaisorna ser väldigt allvarliga och fokuserade ut när de sjunger sin låt. Nån ser till och med ut att lida. Inte av nervositet utan för att hon nog tror att det ser bra ut om hon lider lite i den här låten.

Men If I could har ju ett glatt budskap. det är när Calaisa-Anna med fiolen ler som hela låten växer. Mer leenden!

Jag tog ett snack med Björn Gustafsson precis innan repet körde igång idag.

Han har typ melodifestivalens mest pressade schema. Jag försökte övertyga honom om att chatta med Aftonbladets läsare, men han säger att han inte ens hinner med att kissa så stressat är hans schema:
– Ibland håller jag mig och bara struntar i att kissa, suckade han.

Lisa, Anna, Malin, Caisa.

Nu ska jag väl ändå ha fått till det rätt?

Visst blir det säkert och tryggt i svart, vitt och grått för Calaisorna, men med en hög svart kjol och lite grått fjädertyll blir det ju lite schlagerskoj i alla fall.

Niklas tar det lugnt på dagens klädrep. När han sjunger igenom sin låt en sista gång har han från scenen hunnit skämta om hur Christer Björkman såg ut 1992 när han sjöng Imorgon är en annan dag som Strömstedt skrev.

Under sista repet får han mig att sjunga med och verkligen gilla den här blivande radiohiten. han kommer ha det svårt i det här startfältet tror jag, men Rix och Mix kommer spela den hela sommaren.

Nu tänker Niklas försöka hinna gymma lite om inte hans skivbolag bokat in för många intervjuer.

Strömstedt satsar på härligt färgglad hippieutstyrsel, lite grann som Uno & Irma gjorde förr aåret. Men den blommigaste av skjortorna har Niklas dolt under sin cerisa sammetskavaj – skönt.

Lägg märke till de psykadeliska blommorna i ljusdekoren bakom också. Längst bak till höger ser ni också Micke Blomqvist i stormhatt energiskt trummande.

Perrelli har nya skor varje gång hon syns nånstans. Men nu verkar hon ha fått manlig konkurrens.

Ja, det är faktiskt Luuk som givit sig in i skokriget. Han matchade en liten röd fluga med de här vinröda lackskorna.

Jag fick ett mejl:

”Jag har ett litet problem som jag hoppas du kan hjälpa mig med… Det är så att Linda Bengtzings fans ska rösta Väldigt många gånger på henne imorrn och för att vi ska kunna rösta så mycket som möjligt behöver vi veta vilken tid imrron man kan börja rösta… För vi hittar ingenting om det på SVT:s hemsida… Tror du att du kan försöka ta reda på det åt oss? Vore skitschysst om du fixar det :D”

Nu har jag frågat SVT och röstningen påbörjas kl 20.00 på lördag. Så nu vet alla och kan ringa och rösta på sina favoriter.

På hotellet satt ett gäng låtskrivare med Bobby Ljunggren och Mårten Eriksson i spetsen och såg ut att prata gamla synder. Jag smet förbi snabbt så de inte skulle känna sig iakttagna för mycket. Bobby tycks alltid bli lite orolig när jag är i närheten.

I hotellets bar – eller snarare krog – fanns några artister kvar när jag gick hem. Linda Bengtzing fick uppskattande kommentarer från ett tjejgäng. Niklas Strömstedt satt och diggade till en trubadur och Nordmans Mats Wester spejade ut över lokalen.

I ett angränsande rum stämde Se och Hörs reportrar upp i Eloise på karaoke.

Då förstod jag varför det var dags att gå hem.

Tillbaka på hotellet hade Sibel bytt språk när hon stod i hotellfoajén:
– Oh god, text me instead, I really need to go now! suckade hon högt till några i sitt gäng innan hon med bestämda steg gick uppför hotelltrappan.

Kanske övade hon på uttalet?