Mårten och Lina Eriksson har mer tillsammans än Nordmans låt. Och när SVT ställer upp säkerheten gäller det att hålla koll på ALLA som rör sig backstage.

Alltså har lille Hilding fått en egen ackreditering, som schlagerbebis.

Hildings ackreditering ger tillgång till områden där jag inte får sätta min fot, han har fått Access All Areas. Jag har genast bestämt mig för att bli bästa kompis med Hilding så han berättar allt skvaller han ser bakom scenen.

Charlotte Perrellis stylist Mattias Stafsing höll hårt i den här resegarderoben när de lämnade flygplatsen igår.

Nån föreslog att han borde ha lås på den, så jag antar att det är nåt klart mycket mer speciellt än hans egna skjortor…

Markus Larsson poserar vid SVT:s musikmaskin som används vid uppspelningen av låtarna för pressen.

Hoppas på bättre ljud på dagens rep.

Jaha, det var alla låtar det. Hur sammanfattar man det här på ett smidigt sätt samtidigt som man försöker hålla koll på Sibel, Fronda och Daniel Mitsogiannis och diverse skivbolagsrepresentanter som smyger fram i hotellkoridorerna och försöker tjuvlyssna på allt som sägs i hopp om att kunna föregå morgondagens kommentarer?

Daniel vill, men Charlotte lyckas – göra årets Cara Mia.

Linda Bengtzing låter som förr, som det förväntas av henne i Melodifestivalen, men funkar det en tredje gång?

Nordman? Ja vad ska man säga? Det krävs nåt spektakulärt på scenen helt enkelt. Kanske borde ändå Sarek gjort låten.

Fronda gör veckans dagisbidrag som säkert kan få en del röster och Sibel har stora skor att fylla.

Calaisa då? Ja, det är musik på riktigt som så klart har kvaliteter utanför Melodifestivalen. De kommer få bra betyg av experttyckarna, men mmig tog det inte riktigt tag i.

Så kom den faktiskt. Årets Cara Mia. Årets lättrallade, snabbklistrade upptemporefräng. Det som inte fick vinna förra året för att The Ark var självklara trots att Cara Mia var mycket schlagerstarkare än The Worrying kind.

jag ville inte tro på de som hört låten i förväg, men att Måns tackade nej till det här förvånar mig faktiskt.

Höjningen är som gjord för stora explosioner – i år kan man inte lämna nåt åt slumpen, här behövs en del pyro för att publiken ska minnas ordentligt.

När Björkman hörde den här refrängen visste han att han inte kunde lämna nåt åt slumpen. Han behövde rät artist för att i år få en Cara Mia-vinnare. Charlotte kan ta det här hela vägen till Belgrad.

Fronda har sett vad som funkat tidigare delfinaler och har kokat ihop Andra Genreationens Kebabpizza med Bröderna Rongedal och Upp o hoppa-Frida.

Så känns det i all fall. SVT har plockat fram minst ett spex varje vecka som ska flirta med hemmapubliken som egentligen inte gillar Melodifestivalen.

Svårt att inte sjunga med i den här lätt uppställda och tydlige artikulerade rap-refrängen i Ingen mår så bra som jag. Men Det låter ändå inte så där glatt som Frida, eller spexigt som Andra generationen.

Sibel gör Idolvinnar-balladen hon aldrig fick framföra när hon tävlade och nesligt kom trea.
That Is Where I’ll Go är som hämtad från en Idol-vinnares album. den vill vara storslagen och krftfull på Celine Dion- och Mariah Carey-vis. Får se om Sibel klarar av att bära upp den på scenen.

Med trolldom och magi från lågornas sken, sjunger Nordman och Håkan Hemlins raspiga röst tillsammans med Mats Westers nyckelharpa gör att det känns väldigt Nordman.

Men jag vet inte hur Håkan ska väcka liv i det här på scenen. Det känns mer som en låt för familjen Flinta-gänget som gjort Mårten och Lina Erikssons låtar tidigare, genom Eld och vatten, ni vet, Just ja, Sarek heter de.

Refrängen är rapp och det känns som nåt att sjunga med i, men jag har inte så stora förhoppningar på Håkan och Mats på scenen.

Linda Bengtzing fortsätter med samma typ av åtar som funkat förut – tänk Alla flickor och Jag ljuger så bra. Men det här känns som den tidigare ratade lillasystern.

kanske är det SVT:s kackiga musikmaskin som ställer till det för mig, men jag går inte alls igång på Linda Bengtzings låt. Det är upptempo och gladschlager med ett uns av bitterhet i rösten och en tydligt artikulerad text: ”Se mig, hör mig, rör mig”.

Men sticket är så schlagerklasiskt att jag inte kan låt bli att le. Med den efterföljande höjningen och Lindas smittande humör på scenen kan det här gå vägen. Ska bli spännande att se repet imorgon.

Fredrik Kempe och Henrik Wikström har skrivit låten Pame åt artisten Daniel Mitsogiannis. det enda grekiska i låten är hooken som går ”Come on, come on, Pame”.

Om Velvet inte gick vidare med sin disco-rökare Deja Vu kommer Pame få svårt även fast det är en upptempo-pop-disco med grekiska influenser i musiken.

Den vill och försöker men för att Pame ska bli en Cara Mia behövs ett rejält scennummer.

Tonartshöjningen finns där och det känns som det närmaste Cara Mia-popschlager hittills, men inte alls på Måns Z-nivå.