Nu sitter jag i bilen på väg mot Stockholm igen.

Det blev sent igår, väldigt sent och en riktigt lyckad efterfest som hade öppet till 04.

Äntligen en DJ som fattat att en schlagerefterfest behöver – just det – SCHLAGER!

Och barpersonal som gör det där lilla extra för att alla ska må bra.

Längst av artisterna stannade delar av Ainbusk och Larry – a k a Fridas sidekick Headline, han med JASÅ om ni minns.

Björn Gustafsson och Nour höll också ut länge på dansgolv och i baren.

Och så Patrik Isakssons bandet så klart. Britta Bergström och Lena Tomander ville aldrig sluta dansa på dansgolvet. Där hade de också sällskap av fler ur Isakssons crew – Tess Merkel som stageat numret och Maggan Julle som gjort kläderna.

Nu på morgonen – ja okej då, förmiddagen – sprang jag på två kärlekspar som såg hyfsat utvilade.

Patrik Isaksson och Sofia Rågenklint checkade ut tillsammans med barnen redan vid elva.

Martin Rolinski och Katarina Janzon stannade en timme längre och innan de hann bege sig lyckades jag få Katarina att lova mig en dans på Globens efterfest, igår hanns det ju inte med.

När jag påbörjade min frukost vid elva avslutade ett tredje kärlekspar sin. Luuk och Berg stannade bara upp för att småprata lite med producent-Stojan innan de gick tillbaka upp på hotellrummet.

Carina hälsade med ett glatt kvittrande – som alltid. Luuk såg mer sliten ut.

Nu blir det till att vila inför sista delfinalen i Karlskrona. Men först ska det väl hinnas med lite schlagerfest ikväll också! Vi ses på dansgolvet!

Det var en hel del flirtande på festen i natt.

En låtskrivare sågs lämna festen tidigt med en lång yngling vid sin sida.

En skivbolagsrepresentant flirtade stenhårt med skönhetsmissen och cellisten Annie Oliv. Om det lyckades eller inte vågar jag inte uttala mig om, men en musiker stötte också på samma flicka.

En manlig dansare satt länge – mycket länge – med damsällskap vid ett av matborden.

En Ainbusk-medlem sågs dansa kramigt med en yngre man och senare på kvällen satt hon i ett förtroligt samtal med en av killarna i Eskobar.

En av Caracola-tjejerna tycktes verkligen ha fått hugg på en snygging.

Och Björn Gustafsson. Att han stod ut på festen så länge förstår jag inte, han som inte ens dricker alkohol. Björn fick nog en hel del skamliga förslag uinder kvällen. Det var inte många singeltjejer som avstod från att flirta – en hel del singelkillar gjorde likadant så klart,

Nour El-Refai, som verkligen tagit revanch under kvällen, festade också loss rejält. I början ville hon inte prata med nån, men snart fick fansen komma fram och krama henne. Och så också den mörkhåriga snaggade killen som inte ville vika från hennes sida.

Det kom ett gäng bugglåtar innan kvällen övergått i verklig natt. Jag sprang fram och tillbaka och sökte efter Martin Rolinski – eller snarare hans fästmö Katarina som jag hoppats kunna bjuda upp.

Till slut var jag tvungen att fråga Marina Schiptjenko var de tagit vägen. Klockan var bara strax efter ett när hon meddelade att de gått till hotellrummet:
– Andan föll väl på, log Marina inte fullt så kryptiskt som det kanske var menat.

Marinas bordssällskap förtydligade ännu mer explicit i ord som jag inte tänker återge här. Ni får föreställa er istället.

Själv är jag bara besviken. Nu hoppas jag att du spar en dans till mig i efterfesten i Globen, Katarina.

Alexander Bard säger att han bara äter lyxmat som gåslever och löjrom och till det dricks det så klart champagne. Men kl 02.48 hade champagnen bytts mot – coca cola.

Maggan Julle, som gjort Patrik Isaksson kläder, röjde loss med Tess Merkel som fixat hans nummer och Lena Thomander som satt bakom trumsetet.

Nånstans här fick jag också för mig att det var dags att bjuda på en runda tequila. Påminn mig om att det inte är bra när klockan är halv fyra.

Tidigare på kvällen – mycket tidigare – hade Thomander och Britta Bergström visat upp artistlivets baksida när de kom släpandes både på egen strykbräda och symaskin.

Lena var sen den som fortsatte leda festen rejält. Här dansar hon rumba med Martin Kagemark efter att hon och jag misslyckats i att bestämma vem som skulle föra i en bugg.

När Se & Hörs reportrar dessutom styrde upp ett danståg var Lena i spetsen.

Katarina och Anna var Upp o hoppade med Frida på scenen. Det var också de som såg til att hon åtminstone testade att ha klänning på sig innan hon bestämde sig för att använda BWO:s managers gula jacka.

Mig däremot tvingade de inte i nån klänning.

Trots att jag tvingade dem att posera på TVÅ bilder.

Det här var första efterfesten i år som skaffat sig en vettig DJ. En som förstod att det inte gällde att vara creddig. Här var det en härlig blandning av schlager, hits och disco.

Dessutom måste Scandic Citys personal i Linköping vara det bästa inom service man kan hitta i Linköpingstrakten. Deras insatser och sätt att vara gjorde verkligen att man trivdes på efterfesten.

Hon satt mest och kramades med sin Patrik Isaksson men plötsligt när jag stod i deras närhet hörde jag något som flög upp och ropade:
– Nu måste vi dansa!
Härligt utsläpad på dansgolvet av Sofia Rågenklint blev jag och vi röjde loss till It’s raining men. Det blev nästan några tutt-chocker varje gång jag svängde runt med henne i en rejält avancerad bugg, men Sofia parerade det vant genom att dra upp den ärmlösa toppen i varje sväng.

Men nästa gång jag ville dansa hade kärleksparet lämnat festen för att mysa tillsammans på hotellrummet.

Mitt under sändningen fick jag ett sms från min chef:

”Lika som bär: Martin Rolinski och Björn Gustafsson”

kanske är det därför de bytte nummer på efterfesten. Om nån av dem skulle behöva en stand in.

Christer Björkmans man, körveteranen Martin Kagemark fyllde plöstligt år mitt i allting på efterfesten.

Självklart glömdes han inte bort av sina vänner när han ändå fyllde 22(?). Här med Britta Bergström till vänster och med Lena Tomanders läppar vid örat.