Klara Hammarström sätter inte sången helt ikväll. Hon kommer inte upp till de höga tonerna ordentligt, speciellt inte i början.
Det behöver hon göra i morgon, det är en tuff deltävling denna vecka.
Men i slutet sitter det bättre.
Nu verkar Angelino ha bestämt sig för den spräckliga skjortan från dagrepet.
Sången sitter precis där jag tycker den ska vara i en sån här låt, att den är på gränsen till att spricka i vissa partier där han lever sig in och sjunger mer med hjärtat än rösten.
Nu har några i publiken fått glowsticks under Medinas scenshow. Det kan bli en bra effekt i arenan i morgon.
Där Ali idag på dagen kändes lite osäker flackar han inte med blicken ikväll. Och vi får brinnande tunnor också. Eldsflammorna bränner långt ut i publiken kan jag lova.
Det är partyröj på scenen, men kanske lite för stökigt och rörigt. Jag är inte helt säker på att det här går igenom rutan som det ser ut just nu.
Samtidigt märks det hur kul de har på scenen ihop och om det smittar av sig och syns genom kamerorna så kan det här funka.
Tenori har ett enkelt scennummer och både Kalle Leander och Alexander Grove har så mycket scenvana att de sätter det här med lätthet.
Allt fokus på sången.
Och de där fem stegen framåt i första refrängen.
Och så kommer vattenfall-pyrot när det är 45 sekunder kvar och det är ett enda gigantiskt crescendo hela vägen in i mål men också som om det aldrig ska ta slut.
Malin Christin känns trygg bakom pianot och hittar kamerorna rätt. Hon får till blickarna och känns allvarlig. Och så när hon ställer sig upp kommer den där kraften i sången.
Vi ser inte tv-bilden nu så jag vet inte om de fått till kamerabilderna så att hennes kaxiga attityd framgår i den här dra åt helvete-balladen.
Martin Westerstrand låter ännu mer raspig på rösten ikväll, han öser på rejält på scenen, det gör hela Lillasyster. Det här är arenarock och kommer bli rejält röjigt med publiken i morgon.
Det här kan absolut bli farligt i morgon.
Han kan inte låta bli, och det får inte bara schlagerbögarna omkring mig att skratta:
– Man vill sätta sig på en hingst och rida. Iväg, säger Oscar Zia efter Anna Bergendahls nummer.
Jag saknar lite glöd i Anna Bergendahls framträdande. Hon tar i och sjunger, men det saknas en liten gnista.
Och tonerna är fortfarande inte perfekta. Anna brukar inte ha problem med rösten, men nu måste hon verkligen ta i för att sätta låten och flera gånger kämpar hon utan att nå hela vägen.
Anna Bergendahl kollar till kläderna på scenen och det verkar vara något som strular, för Oscar Zia måste hålla låda i väntan på att lösa det tekniska.
Det är svårt att ta bort en så inarbetad tagline. Så nu säger till och med Oscar Zia ”nu kör vi” när han slår på den röda knappen. Av misstag, verkar det som. Men vi får se om det är kvar i morgon.