Såg ni förresten? Där, bakom Martin Westerstrand? Ian-Paolo Lira hade förra året en regnbågsfärgad armbindel, något han ofta har på Lillasysters spelningar. Men nu har han faktiskt tatuerat in regnbågs-armbindeln på armen.
Det är hans sätt att stötta HBTQ-rörelsen och allas rätt att få älska vem man vill.
Så här ser den ut från andra hållet, med Lillasysters logga också.
Vad det står på Lillasysters mikrofonstativ? ”Det här är inte musik, det är kärlek!”
Det är bandets slagord.
Det är egentligen Martin Westerstrands växling mellan sång och growl i låten Till our days are over som gör att det här känns mer rock än arenapop.
De har bra energi och jag gillar hur Martin, Andreas Bladini och Max Flövik avslutar låten med att skapa sin egen moshpit på scenen framför Ian-Paolo Liras trumset.
Det ger ett effektivt ös.
Nu har Lillasyster repat också.
Martin Westerstrand börjar sittande på trappan ner från huvudscenen, men reser sig upp i bryggan före första refrängen och kliver upp till ett mickstativ mitt på scenen.
Visst är det en bandsättning på scenen, men ljuset, rekvisitan och LED-skärmen gör att det här sticker ut mycket mer än förra veckans tre bandsättningar.
Miljön på scenen är nån slags futuristisk verkstad. LED-skärmen strålar ut en intergalaktisk motorväg. Eller om det är uppförsbacken i en bergochdalbana omgiven av laserljus.
Det här tycker jag är snyggt.
Oj, i sista 25 sekunderna låter det som att sångrösten inte riktigt håller. Det hade jag inte förväntat mig från Anna Bergendahl.
Hon har isolerat sig en vecka och varit otroligt noggrann med att inte dra på sig en förkylning inför Mello. Hennes röst brukar aldrig vara något problem.
Kanske är de hesa tonerna bara att hon blivit trött i rösten under repet. Men det här förvånade mig.
Anna Bergendahl är helt ensam på scenen.
På skärmarna bakom henne är det åska och blixtar, elektrisk storm, stegrande hästar och annat som kan kännas så dramtiskt som låtens titel Higher power antyder.
Jag tycker att det här är snyggt och effektfullt. Men kanske inte en uppväxling från sagovärlden hon var i med Ashes to ashes och världshärskarinnan med sina undersåtar som hon kändes i Kingdom come.
Jag hade gärna känt ett större wow i det här. Men det är absolut inte dåligt.
Anna Begendahl för in countryvibbarna direkt med en stor och nästan parodiskt stiliserad khakifärgad cowboyhatt till en specialuppsydd klänning i samma färg.
En minut in i numret slänger hon hatten av sig. Låten är som uppbyggd för att hon ska göra det precis exakt där.
Hennes nummerkreatör Zain Odelsstål får hatten på rätt plats mellan genomsjungningarna.
Jag träffade Klara Hammarström inför gårdagens torr-rep. Hon är rejält taggad inför den här veckan och vill växla upp från förra årets krigarprinsessa i silver.
– Förra året kom jag i silverdräkt och jag känner mig stark och säker så jag har tagit det till 2.0. Silver förra året så i år kan man tänka sig att det blir… nån annan färg.
Guld?
– Guld kanske, hahaha, säger hon.
I dag får vi se bilder från alla artisters första rep på scenen och vi i pressen får också se klipp från deras sista genomsjungning, så häng med här i bloggen så får ni veta hur hennes scenshow blir.
I morgon blir det repitioner som vi i pressen får följa via länk, vi får bilder från SVT och se varje artists sista genomsjungning.
Men redan nu kan jag bjuda på de här skorna:
Kanske årets mest Mello-fierade sneakers. Då tycker jag att man har rätt inställning till den här tävlingen. Ser fram emot att se vad mer Tenori kan tänkas bjuda på den här veckan!