Efter att Oscar Zia pikat Johanna Nordström över hur hon hånat Mello på twitter genom åren får hon framföra en smörballad med text om att hon inte alls är bitter utan bara velat vara med i Melodifestivalen.

Hon får sjunga på ett löpband och kliva upp på Sarah Dawn Finers dödshiss.

Och från dödshissen får hon syn på Zara och Jessica från Sarek och får sjunga Genom eld och vatten med dem.

Oscar Zia får vara med på en vevlira också.

Det går inte att undvika att se Bengtzing i greenroom även när alla artister sitter i mörker.

Nu var det tänkt att all teknik skulle sitta för Anders Bagge, men det verkar fortsätta strula för honom.

Han tar sig för högerörat flera gånger under sitt sista genrep.

Grimaserar.

Det här är inte den uppladdning Bagge ville ha inför kvällen.

I kulissen har han Lars Säfsund på dubb och ibland känns det som att ljudbilden är så maffig med barnkör och dubb att jag inte är säker på var jag hör Anders Bagge och var jag hör nån annan.

Det här växer genom hela låten i vad G:son kom fram till att jag med största sannolikhet måste mena är emotionella höjningar eftersom låten inte innehåller en enda tonartshöjning oavsett vad jag tidigare fått för mig.

Anders Bagge går runt på scenen och sjunger upp medan artistvykortet snurrar på tv-skärmarna.

Han sjunger så starkt att det nästan överröstar delar av vykortet. Sen knäpper han sina händer. Det ser ut som att han ber en bön innan han ska sjunga.

Linda Bengtzing är på väg upp på scenen tillsammans med 300 meter tyll som hennes designer Sebastian Löjdkvist breder ut på scengolvet.

Jag tänkte skriva att Linda Bengtzing tar det lite lugnt idag, men snart flyger hon fram över arenagolvet ännu mer intensivt än under tidigare rep och hinner både få ur sig ett spontant WOOHOO och ett ”Jag älskar er” till sina dansare mitt i låten.

Och hon avslutar med ett enormt jubel!

Faith Kakembo sjunger stabilt, men hon behöver också lägga in en högre växel ikväll för att ta sig in bland de fyra i toppen.

Men hon kör ju barfota. Precis som Cornelia Jakobs och John Lundvik gjort. Är det egentligen knepet för att ta sig direkt till final?

Jag hann inte blogga om det under Lisa Miskovskys nummer, men som ni ser är regnbågsparaplyet tillbaka. Det var med i torsdags, men hade igår bytts ut mot ett genomskinligt.

Tribe Friday sticker ut i veckans startfält som det enda i en tydlig genre. Det möjliggör för en skräll ikväll om andra röster smetas ut på många olika bidrag.

Det är många som lyssnade på 90-talsgaragepop och älskade Wannadies och Brainpool. Om de inte hittar nåt annat ikväll, så finns det en chans att de samlar sina röster och tar Tribe Friday vidare.

Jag frågade Lisa Miskovsky om monitorn som hon har med vid scenkanten för att kunna se sin låttext. Hon berättade att hon alltid har låttexterna med sig på scenen, antingen som i Mello på en monitor eller i pärmar eller på andra sätt.

Under dagens rep ser jag henne inte titta på monitorn med texten en enda gång, en hon säger att det mest handlar om en säkerhet, att veta att den finns där om hon skulle behöva.

Hon fortsätter att leverera på repet och ser ut att ha roligt på scenen.

Lancelot får en mugg vatten innan han ska sjunga. Han har haft problem med den torra luften i arenan under repen.

Nu känns han avslappnad på scenen. Ibland har han mest känts loj, men nu tycker ajg att han får till blicken i kamerorna.

Det är dock nåt med scenshowen som bara inte händer. Det blir mer av ett framträdande i På  spåret-studion än i Globen.

Men känslan på scenen är bra idag och efteråt tackar Lancelot för de förinspelade applåderna med:

– Tackar, tackar, tackar, tack, tack.