Nu är det dags för Anders Bagge. Framme vid scenen står hans fru Johanna Lind Bagge och pratar med Oscar Zia. Jag hör inte riktigt vad de pratar om, men de kollar på nåt i sina mobiler.
Får höra nu att Linda Bengtzing hade helt fel när hon igår påstod att det gått åt 14 meter tyll till hennes scenkläder.
– Helt fel, jag vet inte vad jag fick det ifrån, säger hon från scenen nu.
Det korrekta ska vara TRE HUNDRA METER.
Tre hundra meter tyll har alltså gått åt till havet hon ligger i under öppningen och till hennes klänning.
Linda Bengtzing har så hög energi i det här numret att hon skulle kunna rädda Sveriges elförbrukning.
Hon flyger ut i publiken och upp på en extra scenplattform som ställts upp på parkett.
När hon sjungit klart pustar hon så mycket att hon viker sig dubbel.
och sen är det bara upp på scenen för att ladda om igen och sjunga en gång till.
Bygghjälmen åker av och snart försvinner hela Bengtzing i ett hav av 14 meter tyll.
För hon börjar liggande och syns inte alls för oss på parketten.
Förutom några ben som sticker fram.
Linda Bengtzing har en bygghjälm som matchar hennes klänning. Vi vet inte riktigt varför.
SVT:s nummeransvariga Keisha von Arnold pratar igenom allt med Faith Kakembo inför andra genomsjungningen.
Nu tycker jag att hon växlar upp lite. Tonerna är inte helt perfekta, men hon trycker till mer i sången och der ger en bättre känsla.
Men riktigt bra blir det inte förrän kören kommer in och flankerar henne. Då kommer det som jag tycker att hon borde leverera från början.
Faith Kakembo har kommit in på scenen i väntan på att få köra sin första genomsjungning.
Jag saknar lite tryck i första måste jag säga.
Visst är det en repetition, men jag skulle gärna se lite mer känsla från Faith. Det finns ett tryck i den här låten, men jag känner inte det riktigt på scenen nu.
Med Tribe Friday har vi tredje bandsättningen på rad på scenen. Tribe Friday är visserligen ett band, men de är en trio, Robin på bas, Noah på sång och Isak på gitarr.
Trummisen Zach Liljeberg är inplockad för scenframträdandet, lite som dansarna som förstärker Cazzi Opeias nummer.
När Lancelot sjunger sitter Mås Nils Håkan Persson bakom trumsettet och i Lisa Miskovskys nummer är det Rebecka Meiselbach som håller i trumpinnarna.
Och de sitter alltså bakom tre olika trumset. Är det verkligen nödvändigt?
Och tre bidrag i rad som låtmässigt skiljer sig, men på scenen blir snarlika varandra. Det känns inte helt supergenomtänkt.
Det är ju också så att alla luftspelar på sina instrument på scenen. All musik är förinspelad.
Tribe Friday har bra energi på scenen.
Det är stökigt och skramligt och rätt glatt och det känns som att de har roligt på scenen.
Nämen är det inte?
Jo då, visst har Noah i Tribe Friday en godisklubba i ena örat. Behändigt när sockersuget kommer.