Angående tidigare fråga i bloggen fick jag ju svaret från Noah i Tribe Friday.

Det här har jag inte sett på Mello förut. Lisa Miskovsky har en monitor som rullats in framför scenen, lite vid sidan om främre parkett, med sin låttext.

Jag minns att Micke Rickfors hade enorma problem med isn låttext och fusklappar på scenen och även Kalle Moraeus har ju gömt fuskord och lappar i sin klädsel under Mello-rep.

Det här var ju ett mycket smidigare sätt att lösa det. Men jag undrar om det är nåt hon kommer ha även under lördagskvällen.

Direkt när Lisa sjungit färdigt så rullas monitorn ut igen. Så det är bara till just Lisas nummer. Märkligt det här ändå. Det är inte heller som att Lisa tittar på den.

Möjligen sneglade hon nån gång. Så det kanske mer är en osäkerhetsgrej som gör att hon vill ha den där.

Lisa Miskovsky är så klart trygg på scenen. Det här går inte alls att räkna bort på lördag. Låten är fin och mjuk precis som hennes sångröst. Det här är inget som skaver, och hon ger en mysig känsla på scenen.

Och hur coola är inte de här rutiga kängorna, dessutom!

I väntan på att få sjunga en andra gång kliver Lisa Miskovsky fram till scenkanten och undrar hur vi i pressen mår:

– Hur har ni det här nere? Blir det tråkigt när det blir så mycket dötid emellan? frågar hon.

– Skulle haft en liten catering eller nåt, föreslår hon.

En journalistkollega önskar tillgång till en bar. Sen får hon köra igen.

Mellan artisterna sopas golvet.

Det roddas på scenen för Lisa Miskovskys tunnelbanenummer.

Så får hon börja sjunga. Hon har en väldigt behaglig sångröst.

Till idag har paraplyet bytt färg på scenen. Igår var det regnbågsmönstrat. Kanske kände de, precis som jag, att det tog en del fokus.

Det gick undan, snabbt in och ut. Jag tror att han lipade in i en av tv-kamerorna bara. Men så klart fångar vår fotograf Robin allt som händer på Mello-scenen på bild.

vad han lipar åt? Ingen aning.

Det låter bra även i andra genomsjungningen.

Efteråt fistbumpar han musikerna som är med honom på scenen.

Närmast honom på scenen sitter låtskrivarpartnern Niklas Carson Mattsson och spelar gitarr.

Niklas är ju också en av männen bakom Victor Leksells brottarhit Svag.

Mellan genomsjungningarna går Lancelot omkring som i sina egna tankar på scenen. Läpparna rör på sig och ibland hör man hur han övar på låten.

Han ber om vatten igen och dricker några klunkar innan han gör sin andra genomsjungning.

Det är alltid otroligt torr luft i de här Mello-arenorna. Jag hoppas att hans team ser till så att han har nån form av luftfuktare eller liknande i logen. Det här är en klassisk Melodifestival-grej att artisterna riskerar att bli hesa när de sjunger sina låtar gång på gång i den torra luften.

Så får Lancelot börja repa. Det här berör mig och känns på riktigt. Alla toner är inte rena. Men det här är en sån låt där de inte ska vara det heller.

Det händer inte mycket på scenen. Och Lancelot har inte ett genomarbetat scenspråk. Han sjunger sin låt rätt upp och ner. Han har själv sagt att det han vill är att folk ska lyssna på texten. Och det tror jag att han kommer lyckas med på lördag.

Dags för Lancelot nu. Scenen förses med lite rök, men han tar sig för halsen och säger till studioman-Pernilla på scenen:

– Röken får vi ta och skippa, jag blir torr i halsen.

Snart hör vi i högtalarna:

– Kan vi få lite vatten till Lancelot, tack.

Han får in lite vatten att dricka medan scenen görs i ordning. Under tiden går han runt på scenen och övar på sin låttext.