Cazzi Opeia hinner repa tre gånger idag. I sista genomsjungningen får vi lite rök över scenen i öppningen, som snabbt skingrar sig.
Det här är färgglatt och härligt, en bra öppning på lördag känns det som. Jag hade bara önskat att numret bjöd på ännu mer. Att det inte ”bara” var färgglada kläder och dansare framför en led-skärmsmiljö.
Cazzi Opeia har massor av tatueringar. På sin högra underarm har hon bland annat en smiley så när hon håller i micken blir det nästan en ledsen gubbe, när smileyn vänds upp och ner och får surmun.
Hon har också tatueringar hela vägen upp på halsen och upp bakom öronen.
Det är eldsflammor, stjärnor och en fjäril precis över struphuvudet.
Jennie Widegren går igenom numret med Cazzi Opeia innan hon får sjunga en första gång.
Hon har bra energi och ser ut att ha roligt på scenen.
Det var inte en sprudlande glad Lancelot som klev in på presskonferensen idag. Inte ett enda leende när han poserade för fotograferna. Samtidigt är låten just sån, vemodig, så han kanske bara kommer i stämning.
Under presskonferensen drack han ingefäravatten. Det ser inte supersmaskens ut när det är så här grumligt. Och lär bränna bra i halsen.
Jag undrar hur det blir om Linda Bengtzing har den här kostymen på sig när det är snömodd ute. Eller bara regnväder och lite lera.
Min skräddare hade rekommenderat mig att lägga upp de här byxorna nån decimeter. Om jag haft nån skräddare alltså.
Nu börjar presskonferensen med att alla artister får posera på scenen. Cazzi Opeia älskar verkligen färgglada kläder. Det gör att hon är en artist i min smak!
Lancelot Hedman Graaf.
Lisa Miskovsky i hatt.
Tribe Friday.
Faith Kakembo.
Linda Bengtzing.
Anders Bagge.
Nu är det snart dags för presskonferens med veckans artister och Oscar Zia. Och sen är det rep hela eftermiddagen. Vi är på plats i Globen och jag kommer blogga om allt som händer.
Linda Begntzing må ha gått från turbokyckling till turboapelsin. Men det är faktiskt en kyckling med i det här numret också. Eller åtminstone i sekunderna innan.
För er som behöver referenser. Här är Linda i år, en solklar turboapelsin.
Åtminstone utifrån det faktum att hon 2011 blev beskriven som en turbokyckling av Markus Larsson.
Fredag betyder poddags!
Förra veckan var det nästan 100 000 som lyssnade på Schlagerkoll. Det känns helt sjukt.
Den här veckan pratar vi om vad SVT borde rätta till i sändningarna och så klart hur Anders Bagge, Lancelot Hedman och Linda Bengtzing låter den här veckan.
Jag får erkänna att jag kanske går lite schlagar-BANAS!
Avsnittet heter:
ANDERS BAGGE OCH… EN TURBOAPELSIN
Det tycker jag att vi ger ett fyrfaldigt hurra med ett utropstecken! Lyssna på den här länken eller så kan man klicka på bilden eller söka i sin poddspelare eller allt man kan hitta på.
Nu har jag hunnit prata med Anders Bagge också. Han var nöjd med repet men sa att han kände sig lite trött i rösten efteråt.
– Jag sjöng den fyra gånger med full röst när jag repade med Lars Säfsund, sen sjöng jag den två gånger när jag testade ljudet och så sjöng jag den tre gånger på scenen. Och den går på mina högsta toner, så det känns ungefär som ett maratonlopp med rösten. Det är lite träningsvärk efter åtta nio gånger sång, säger han.
– Det är också hur jag sjunger den, för jag sjunger den så vansinnigt starkt och tar i. Hade jag sjungit några gånger till, då är det risk för att jag blir hes, men det kommer jag inte bli nu.
Bagge säger att han inte kände nån nervositet alls när han ställde sig på scenen.
– Det kändes så jäkla roligt. Det bådar gott för att jag i alla fall kommer att tycka att det är lika roligt på lördag, för det är det som behövs.
Men han var inte helt nöjd med hur han hade sett ut i viewing room:
– Jag såg ut som en liten rädd ekorre. Det gör ingenting, för jag hade kul, men en rädd ekoorre, en 110 kilos rädd ekorre såg jag ut som.
