Ewa Roos stormar scenen för att bjuda på kvällens stora höjdpunkt när det gäller runt-omkring-grejer. En internationell version av Rena rama ding dong.
Det här är eurodiscovarianten, på engelska, tyska, kinesiska, finska.
Eine kleine ding dong! Hur kan man inte älska det!?
Sami Rekik sitter med Liamoo i greenroom på repet. Han har ju varit med och skrivit Bluffin och så också Ali Jammali.
Om två veckor tävlar de själva också, som Medina, som gör comeback i samband med Melodifestivalen.
Tone Sekelius samlar sig på scenen i världens största trenchcoat.
Det känns som hon kanske tar det lite lite lugnare idag än hon gjorde igår kväll. Men hon känns lugn, det stirriga från tidigt i veckan är borta.
Lyckas hon hålla nerverna lugna även med publiken ikväll så kommer det här bli bra. Och nu tycker jag att sången håller bra. Tone har bra stöd från kulissen där Dea Norberg och Lars Säfsund körar.
Jag är barnsligt förtjust i den här marschschlagern (det blev många konsonanter i sträck).
John Lundvik gör tummen upp och sen är han redo att köra. Och han kör. Obehindrat.
Det är väldigt snyggt och effektfullt när han sjunger våra ”hjärtan slår i takt” följt av hjärtslag och hur scengolvet pulserar i takt med dem.
Och John sjunger så man tror varje ord. Nära på magiskt. Och barfota.
När min mamma lyssnat på 30 sekunder av veckans låtar var Browsing Collection en av hennes favoriter. Det ska bli väldigt spännande att se ikväll hur brett tilltal den här lagom stökiga punk-popen får.
De gör ett starkt rep och har otroligt stark energi på scenen. Jag gillar det här.
Efter Alvaro Estrella får vi ett Göteborgs-vits-battle mellan Per Andersson och Oscar Zia. Det här är väldigt roligt.
Jag skrattar högt flera gånger.
Det är skönt att Alvaro Estrella får bli veckans hunk på scenen, efter förra årets barnprogramslekfarbror. Det här passar honom så otroligt mycket bättre.
Han är bra i kamerorna, med leenden på rätt ställen och sången sitter snyggt.
Han gör det här så otroligt bra i ett nummer som är fyllt av glädje och värme. Och sex.
Pålagda skratt och applåder. Så klart skönt för artisterna och Oscar Zia att ha det under repen. Men det känns också så plastigt. Och som att vi ska acceptera fejk. Jag gillar det inte.
De används hela tiden, efter planerade skämt, efter artisternas framträdanden. Usch.
Samira Manners har bra energi på scenen. Hon sjunger bra och säkert.
Hon har aldrig sjungit för fler än 300 personer och nu är ju arenan tom, men det ska bli spännande att se ikväll. Håller neverna för arenapubliken och tre miljoner tittare där hemma så kan det här bli ett genombrott som för Cornelia Jakobs förra veckan.
Nu har Niellos och Lisa Ajax dansare fått ”riktiga” tidningar. De kanske hade dem redan igår kväll, men jag såg det inte då.
Badnytt. ”Hur blött kan det bli?” Hahaha.