Brinnande rosor och stiliga dansare. Alvaro Estrella sätter det här numret utan konstigheter.
Det är snyggt och tydligt och Alvaro sätter allt. Jag surar dock lite för vi får ingen pyro på dagrepet. Och jag blir ännu surare när studioman-Pernilla upprepar det gång på gång. Jag tar det personligt som att hon försöker gnugga in den besvikelsen i mig.
Samira Manners har Converse på sig på scenen. Som ni tydligt ser här.
Men SVT är livrädda för alla varumärken.
Och därför har man helt sonika klistrat över logotypen på sidan av skorna.
Ingen detalj är för liten. Minns att SVT fick böter för Samir Badrans kalsongkant som syntes i sändningen i greenroom ett år.
Mellan genomsjungningarna pratar hon igenom låten med sin låtskrivarpartner Fredrik Andersson som tidigare hjälpt bland andra Frans och Björn Ranelid till framgångar i Melodifestivalen.
Samira Maners sjunger en låt som hon varit med och skrivit själv. Hon känns nära och närvarande i kamerorna och menar det hon sjunger.
Det här kan definitivt funka i morgon.
I taket ovanför Samira Manners hänger typ 40 till 50 glödlampor ner från taket. Sen har de mångfaldigats i hundratal på led-skärmen bakom henne också.
Hon kliver ut på satellitscenen och gör refrängen och avslutet ensam ute på den scenen.
Hon gör det här bra. Det känns på riktigt och man tar henne till sig. Det går absolut inte att räkna bort Samira Manners på lördag. Hon sjunger väldigt bra och övertygar på scenen.
Mellan genomsjungningarna sitter Niello och går igenom sin öppning. Försöker hitta tonen. Det är bra. Öva på det för att få det att funka till imorgon.
För både andra och tredje genomsjungningen idag så svajar det. Men han kommer in i det snabbare och snabbare och lyckas hitta rätt.
Jag tror att många yngre kommer gilla det här. Och så jag då.
Jag gillar lekfullheten. Det här känns som en animerad musikvideo, men är ändå live.
Efter sista genomsjungningen kan Niello inte låta bli att jubla:
– Yes, äntligen!
han applåderar dansarna som är med på scenen:
– Tack allihop, yes.
Det känns som att han är lättad över att det funkat bättre idag.
Jag vidhåller att jag tycker att det här är en kul låt med bra hook och att scenshowen är charmigt kitschig och rolig.
Det är olyckligt att Niello öppnar låten, för han har uppenbart svårt att komma in i tonarten i starten. Det är fortfarande svajig sång, men nu hittar han in bättre i låten efter ett tag och hamnar rätt.
Men starten är viktig för tv-tittarna. Det finns risk att han tappar en del bara på en skakig öppning.
När Lisa Ajax wailar loss är musiken så högt ställd och hennes mick så låg att det dessutom knappt hörs, när hon får visa upp rösten. Det tycker jag är synd. Det är ju Lisas största tillgång på scenen.
Jag undrar om den här ”tidningen” som läses på scenen i Niellos och Lisa Ajax scenshow ska få en riktig titel eller om den ska vara så här.
Niello har fått blingade strumpor.
Jag lägger upp de här bilderna också. För nu har jag två gånger glömt att fråga Liamoo vad den här draken symboliserar.
Eftersom det är det enda som syns i skärmarna bakom honom förutom bilder på honom själv.
Det är lite mer sång från Liamoo i den andra genomsjungningen.
Men det är märkligt när det även i scenshowen är så att drop-hooken, ”I just keep on bluffin” så tydligt görs utan honom själv på sång, för då är micken borta från munnen och Liamoo dansar istället.
Jag är lite rädd att det blir för mycket musikvideo av Liamoos nummer. Det här brukar funka i Sverige, men i Eurovision är det i så fall kört.
Och när Liamoo sjunger så lite själv idag på repet är det svårt att säga något om alls om hur det kommer gå. Låten är effektiv och numret är snyggt. Men ännu mer än igår känns det som att Liamoo är väldigt ensam på en stor sen som han inte fyller ut.