John Lundvik har bytt språk och Änglavakt är en smäktande ballad med pianokomp. Han skulle kunna sjunga det finstilta på Pfeizers coronavaccin till final, men jag är inte överens med den här texten. Det känns som lite för många plattityder staplade på varandra. Närmare Shirley Clamp förra veckan än Cornelia Jakobs, om man säger så.

Och jag blir förvånad när han sjunger ”Jag kommer alltid va din änglavakt”. Är han död? För annars kan han ju inte vara någons änglavakt. Det känns som att de som skrivit texten inte vet vad titeln betyder och står för.

Men jäklar vad han sjunger. Det här kommer bli farligt på lördag på grund av hans otroliga sångröst.

Browsing Collections Face in the crowd är snällpunk med en del hardcore-riff (låter Markus meddela intill mig). Känns mycket Avril Lavigne skulle jag säga. Det kan bli både stökigt och effektivt på scenen med lagom attityd utan att skrämma bort någon.

Får de till det här på scenen kommer rockpubliken gå igång, skulle jag gissa.

Alvaro Estrella gör precis det som förväntas av honom. Det här är Mello-latino med mi amor och massor av spanska. Möjligen är det mer spanska än svenska Mello-latino-diggare är vana vid. Han rimmar alltså på allvar på poco och loco. Jag tar mig för pannan. Har svårt att ta något på allvar när man lägger in den typen av textrad i vilken låt som helst.

Men vet också att det här är precis det som brukar funka. Alvaro kommer leverera den här och det känns faktiskt som lite mer äkta latino än vad det brukar göra i Mello.

Samira Manners sjunger I wanna be loved och det upprepar hon fem gånger i refrängen som inte består av något annat än den textraden. Det är en mysballad i midtempo, som är på gränsen till övertydlig med sin nästan tjatade titelrefräng. Men det är fint och ska bli intressant att se hur hon gör det på scenen.

Niello är glad mjuk pop-rap med en effektiv sångrefräng. Lisa Ajax sjunger den bra, men jag undrar hur det här kommer se ut på scenen. Det är Hov1-pop och snabb effektiv och kul refräng som jag gillar direkt. Frågan är om Lisa Ajax kommer lyfta det här numret med sin refräng, eller få de som vanligen tilltalas av Niellos Hov1-musik att inte se annat än Idol-vinnaren på scenen.

Liamoo är först ut den här veckan med Bluffin. Det här är en modern popproduktion där titeln är med flera gånger i versen, men inte i refrängen.

Hooken är en drop efter refrängen, där bluffin i textraden ”Keep on bluffin” försetts med en specialeffekt och liksom går ner i tonläge, som att man saktat ner sången på halvfart. Utan att man faktiskt gör det.

Effekten återkommer på flera ställen och i längre textpartier och gör att låten sticker ut.

Det finns också väldigt mycket Weekend-falsett i den här låten.

Och så slutar den på ett effekt-”bluffin”.

Nu har vi tagit plats för uppspelning. Finns årets vinnare bland veckans låtar? Häng med från klockan 10, så får ni veta. Kanske. Typ.

Men god morgon! Ny vecka och idag får vi höra de sju låtar som tävlar den här veckan. Uppspelningen sker via zoom klockan 10 och jag kommer givetvis blogga om allt jag kan komma på medan vi får lyssna.

Liamoo och John Lundvik ligger ju högt upp på spelbolagens oddslistor, men Lundvik sjunger på svenska den här gången, ska bli intressant att höra. Och Alvaro Estrella har ju lyckats ta sig till final två år i rad, först med Mendez och sen solo. Hur funkar hans latino-låt? Enligt SVT:s utskick rimmar han faktiskt på poco och loco. Jag skämtar inte!

Häng med här i bloggen från klockan 10.

Sahlene tävlade i den estniska semifinalen igår kväll och tog sig vidare till final och jag måste säga att hon gör alla rätt med låten Champion och framträdandet.

Energin och glädjen på scenen, ett framträdande som är lite av en modern version av klassisk Eurovision från tidigt 2000-tal, låten som är precis det som Sahlene ska göra 20 år efter succén för Estlands räkning med Runaway.

Alltså hade Shirley Clamp gjort något sånt här i Melodifestivalen igår kväll är jag övertygad om att hon hade tagit sig vidare i tävlingen. Och då menar jag något som för tankarna till Shirleys genombrottssuccé med Min kärlek och Att älska dig, schlagerpop i upptempo, helst på svenska, med scenglädje och energi som sveper med sig tittarna.

Det gör mig också lite ledsen för Shirleys skull. För nu tror jag att hon inte får chansen i Mello igen på ett bra tag, för att hon tänkte helt fel när hon valde tävlingslåt.

Sahlene däremot har precis återupplivat sin karriär, med precis det som hennes fans längtat efter. Jag kommer hålla tummarna för henne i den estniska finalen, men även om hon inte vinner då har hon satt avtryck och gjort sig aktuell för fansen igen.

I Italien har den klassiska Sanremofestivalen hållits i veckan och sent i natt stod det klart att segern togs av Eurovision-bekanta Mahmood i duett med Blanco, kanske det sötaste jag sett på jag vet inte hur länge.

Här är duons framträdande från onsdagens show. I Sanremo sjunger de tävlande artisterna sina låtar flera dagar i rad i olika outfits typ och det röstas både bland närvarande press, publiken i arenan, jury och nån form av telefonröster, om jag inte förstått fel.

Mahmood kom ju tvåa i Eurovision med Soldi 2019. SanRemo används som uttagning till Eurovision, men utan att ha fokus på Eurovision.

Först på en efterföljande presskonferens får vinnaren frågan om man skulle vilja tävla i Eurovision och det är inte alls säkert att man tackar ja.

Det är inte alls ovanligt att vinnaren tackar nej och att man istället frågar tvåan eller trean om Eurovision. Eller vänder sig till vinnaren i den parallella Sanremo-tävlingen för oetablerade artistern.

Men sent i natt svarade Mahmood och Blanco att de väldigt gärna vill tävla för Italien i Eurovision i maj. På hemmaplan blir det ju dessutom, i Turin. Så Eurovision-världen har jublat över beskedet.

Här är duons framträdande efter gårdagens vinst också. Tv-kanalen Rai har tyvärr inte lagt upp det på Youtube än.