Eric Saade får också rycka in och vikariera för Farah Abadi i greenroom en liten sväng innan omröstningen börjar.

Och nu får vi se en fejkad version av morgondagens röstning genomföras. Ålderkategoriernas poäng på de resterande sex artisterna delas ut. Det komemr gå undan när bara 12:orna meddelas och resten rasslar upp fort som tusan på poängtavlan.

Nu är det snart dags för presskonferens eftersom ingen finalist sjunger om sin låt så det blir mer blogg efter presskonferensen.

Efter att Oscar Zia dragit en parallell kring alla poppojkar i Melodfestivalen, med honom själv, Anton Hagman, Anton Ewald, så får vi en mellanakt med den ultimata poppojken: Eric Saade.

Ett medley av hans Mello-låtar, Manboy vid piano, Popular med brass och blås, Sting med Eric på akustisk gitarr och saxofonspel, Every minute ute på satellitscenen med Kenny Lantz som Erics mörka dansarskugga.

Otroligt publikfriande och precis vad jag tror att många Mello-fans vill ha. Ta absolut in gästartister, men låt det vara Mello-fokuserad.

Ett struligt rep, innehållet har hög klass, bra underhållning. Kul. Och kanske lite oväntat, känner jag.

Jag försöker få koll på vad som hände med Robin Bengtsson, men vet fortfarande inte. Jag frågade hans team som följer repet bakom scenen:

”Här lät utljudet konstigt i början som att låten startade 2 ggr fast olika tider. Oklart om Robin märkte nåt” skriver de i ett sms.

Från en presskollega som följer repet på distans får jag höra:

”I början av Robins första genomsjungning var det ett eko på sången, och det såg ut på honom som om han även hade det i öronen. Jag tror att det var det som var det tekniska felet som gjorde att han fick sjunga om.”

Jag får fråga Robin efteråt helt enkelt.

– Jag vet inte med er, men jag känner för en snabbis, säger Oscar.

Precis rätt nivå ändå på sexskämtandet, även om jag fortfarande är tveksam till det han sa till Theoz. Vad vi får är i alla fall en snabbrepris.

Efter mellanakten får vi årets första nyhet, en artist direkt till final. På genrepet är allt lottat och Danne Stråhed ”tar hem det”. Men i år spelar genrepsfinalisterna inte någon roll, för de får inte sjunga om sina låtar. Tidigare år har det ju inneburit en extra repetitions-möjlighet.

I morgon kommer alla tv-tittare få nya appröster efter detta och det firas med ett ballongregn.

En första mellanakt i kväll är att Oscar Zia sjunger en text om att hans högsta dröm är att få bli årets skåning någon dag, och avundsjukan på alla kändisar som blivit det.

Allt till tonerna av Sanna Nielsens Empty room.

Det här är väldigt roligt. Oscar har ett riktigt bra manus ikväll. Kul!

Nu står plötsligt Oscar Zia i mörkret på scenen och pratar.

– Jag vet inte om jag syns, säger han.

Men SVT:s ljustekniker lyckas inte hitta honom och han får fortsätta sin monolog i mörker på scenen, nästan genom hela numret.

Det är ett väldigt kaotiskt rep just nu. Där väldigt lite funkar.

Jag måste fråga Robin vad det var som gick fel, för jag vet faktiskt inte.

Han levererar lika starkt andra gången  han sjunger.

Och jag tror inte att Robin stör sig så mycket på att göra sin låt två gånger på genrepet. Det blir ju liksom ett bonusrep.

Oj, Robin Bengtsson har precis sjungit klart när Oscar Zia rusar genom arenan till greenroom för att avbryta snacket och säga:

– Vi ska höra Robin Bengtsson en gång till.

Något måste ha gått fel tekniskt, men jag kan inte säga vad det var för nåt. Vi sitter i pressen och är lite frågande, men något måste ha gått snett. Så nu håller Oscar Zia låda i greenroom tills Robin får sjunga om.

Och där hinner han inte ens börja sjunga förrän musiken bryts igen och Oscar får hålla låda igen innan han kan låta Robin sjunga om.

Alltid kul med hårkaos!