Duncan Laurence med på scenen
av
Nu var Duncan Laurence uppe på scenen och blir intervjuad, så det kommer ni få se i morgon kväll.

Nu var Duncan Laurence uppe på scenen och blir intervjuad, så det kommer ni få se i morgon kväll.
Och där har alla 16 artister repat färdigt. Genrepet fortsätter med alla programledardelar och snabbrepriser och kuvertöppning, men det kommer jag inte rapportera om. Inte nu i alla fall.
Artisterna behöver inte vara kvar inne i arenan nu under resten av repet. De får några timmar på sig att koppla av och ladda om. För ikväll väntar det viktiga juryrepet, som ländernas jurygrupper bedömer. Det äger rum 21 till 23.25 ikväll och jag kommer givetvis blogga även då.
Nu ska jag istället prata med Tusse och svenska delegationschefen Lotta Furebäck om hur de tycker att det gick på repet.
Nu har Destinys styling ändrats igen. Hon har en kort-frisyr, peruk så klart, tillsammans med en ny silverklänning med ännu mer fransar än den som hon hade sist. Hon har också fått ett par lårhöga silversvarta stövlar.
Det här tycker jag gör henne cool och stark.
Och det verkar som att hon verkligen har roligt på scenen nu också.
Tidigare testade hon de här kläderna på första repet:
Och på andra repet ett test med silver som helt tydligt inte var färdigt:
Ukrainas Go A ser stenseriösa ut på Eurovision-scenen samtidgt som de sjunger i en förstenad sagoskog.
Det är något märkligt över det här numret som fascinerar mig. Jag gillar det verkligen och det sticker minst sagt ut. Det speciella sättet att sjunga kallas tydligen white voice.
Och vår fotograf blev så till sig av låten i arenan att han bara tog de här två bilderna verkar det som.
Eller jo, nu kom det några fler bilder ändå. Men han gillade ändå låten.
Efendi från Azerbajdzjan är ingen hejare på engelska och jag tror inte att hon har en aning om vad hon sjunger om, såvida ingen har översatt texten åt henne.
Men det här tror jag är vidare till final. Låten sätter sig.
Alltså det är så mycket falska toner i hennes rep att det gör ont i öronen. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men hon har ju bara sig själv att skylla.
Men det hördes så dåligt vad han sa så jag vet faktiskt inte.
Eden Alenes flätfrisyr är som en mössa som sätts på henen. Eller ja, en peruk då om man vill.
Belgiens Hooverphonic gör en snygg scenshow där sångerskan är i mitten med bandet på podier runt henne i ring.
Det är mycket Bond-vibbar över den här låten.
Kroatiens Albina dubblerar sig själv till att synas fem gånger i tv-rutan men jag känner ändå att hon är den svagaste av de kvinnliga artisterna som gör upptempo-party med dansare i den första semin.
Det är en cool scenshow och en rätt bra låt, men lite för anonym kanske.