Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här inlägget med ett andra intryck av varje låt.

Tess Merkel gör mig förvånad. Det är mer Army of Lovers än Alcazar, speciellt med den pratade och nästan stönade inledningen. Och sen har den en så tydlig 70-talsdiscorefräng att Donna Summers borde vara avundsjuk. Min kopp te? Ja, tack.

Lovad låter som Miriam Bryant och Molly Sandéns kärleksbarn. Balladen är snyggt uppbyggd och kan absolut få en plats på många spellistor efter lördag, men den kan ha svårt att sticka ut. Lovad måste leva ut alla sina känslor på scenen för att få publiken att känna det hon sjunger om. Då kan det gå vägen.

Efraim Leo gör generisk upptempo-pop som kan få svårt att sticka ut på lördag. Best of me hade kunnat sjungas av minst ett dussintal andra manliga artister, eller pop-pojkar. Han behöver stå ut ordentligt på scenen. Men det har ju hänt förut. En bra artist kan få de flesta låtar att flyga.

The Mamas In the middle är precis det som förväntas. Alla har solopartier och så sjunger de refrängen tillsammans. Det här är glädjegospel med woohoo-partier, fingerknäpp, handklapp och allsångspartier. Möjligen skulle den behövt lite mer av ett driv framåt, även fast den växer genom låten.

Sannex är dumheter. Tre minuter dumheter. ”Jag har bantat inför detta men nu ska jag fanimej bli mätt”. Alltså man kan sjunga med direkt och det är såm mycket glädje i allt det knäppa att jag blir alldeles lycklig. Och lite rädd för mig själv.

Clara Klingenströms P4-ballad riskerar att drunkna mellan Sannex och Eric Saade. Det här är inte en dålig låt, utan midtempo med fin svensk text som absolut kan bli en radiohit. Men den här veckan kommer hon behöva göra sitt livs framträdande för att sticka ut.

Eric Saades Every minute känns väldigt internationell. Det här kan absolut bli en europeisk hit. Väldigt mycket Eurovision. Det här är modern och snygg pop med orientaliska influenser och en snyggt vemodig känsla i oonananana-hooken. Det är speciellt med samma toner och snarlik melodi i både vers och refräng. Men det funkar snyggt.

Och där har vi fått höra alla låtar två gånger.

Eric Saade är sist ut. Låten heter Every minute och det är intressant hur låten har ungefär samma melodi i vers och refräng. Samma toner i alla fall.

Melodin är vemodig.

Och en tydlig oonananana-hook i refrängen.

Det här är snyggt och effektivt. Möjligen inte så glatt som folk förväntat sig. Snarare med ett mörker.

Och med lite orientaliska toner inbakade i nån form av b-hook.

Det här gillar jag. Det känns väldigt brett.

Clara Clingenström sjunger Behöver inte dig idag.

Min första tanke är Marie Fredriksson när Clara börjar sjunga. Cajsa Stina Åkerström är en annan referens, eller valfri P4-pop-artist.

Det hörs att det är Bobby Ljunggren som varit inblandad i den här balladen i midtempo. Det är något med hans sätt att skriva låtar att man snabbt känner igen det.

Sannex sjunger om att åka på chartersemester. Det här är en fanfar från start, med dansbandskomp.

Det här innehåller några av de dummaste rim jag nånsin har hört: Solfaktor tretti – börjar bbli svettig – här går det hett till.

Men det går inte att värja sig från den här charmen.

Man blir ju toki
För det är är All inclusive

Ni fattar. Det är så dumt.

Och låten innehåller det konstigaste uttalet på pina colada jag nånsin hört.

Jag kapitulerar fullständigt för det här. Fy så dumt. Och otroligt underhållande.

The Mamas sjunger In the middle skriven av bland annat Robin Stjernberg och Jimmy Jansson.

det här börjar med pianokomp och fingerknäpp och varsitt textparti för Ashley och Dinah tills Loulou ansluter i refrängen.

Det här är en pampig gospelballad som känns perfekt för The Mamas.

En effektiv refräng och en låt som bygger på och blir pampigare och större genom hela låten. Så som man vill att The Mamas ska låta.

Och så kommer så klart ett allsångs-handklapp-parti inför sista refrängen.

Efraim Leos Best of me skrevs på SVT:s eget låtskrivarcamp Mellokollo berättar tävlingsproducenten Karin Gunnarsson.

Det här är upptempo och 50 seconds of summer-pop. Tänk ett hopkok av alla One direction-medlemmars soloprojekt. I Melodifestivalen kommer det nog närmast Robin Bengtssons tävlingslåtar. Men inte så direkt.

Det finns ett hetsigt driv i refrängen som gör låten lite stökig.

Lovad gör låten Allting är precis likadant skriven av bland andra Albin Johnsén och Matte Andréasson.

Det här är en ballad med Miriam Bryant och Molly Sandén-känsla. I refrängen kommer pianokomp in till en pampigt ekande rösteffekt på Lovads sång.

Det här är fint och stämningsfullt, men typen av låt brukar ha svårt att slå i Melodifestivalen.

Lovads röst påminner om Miriam Bryant och jag gillar det här.

Nu kör vi igång med uppspelningen. Tess Merkel är först ut med låten Good life.

Tess börjar med ett pratat parti, som känns väldigt klassisk disco och Donna Summer och Army of Lovers och så klart en del Alcazar, utanför Melodfestivalen. Oj, det här är ganska mycket min kopp te skulle jag säga.

Hon har en oohohhooh-hook i refrängen som gör mig alldeles glad.

Alltså de pratade partierna i öppningen och i sticket är väldgit mycket Army of Lovers och Jean Pierre Barda-känsla.

Jag känner Boney M-vibbar och gillar det här.

Nu har vi samlats, Sveriges schlagerpress, för att få höra uppspelningen av veckans låtar. Häng med här i bloggen så lovar jag att komma med förstaintryck så det ryker. Klockan 11 kör det igång.

Jag är väldigt fascinerad över Efraim Leos fullständiga namn. Han heter:

Efraim Faramir Sixten Fransesco Vindalf Cederqvist Leo

Det är en så härligt förvirrande mix av namn med olika nationalitetskänsla så jag måste fråga honom om det.

Faramir känns ju dessutom som hämtat ur Tolkien. Och Vindalf är ett dvärgnamn från den isländska Eddan.

Jag blev så nyfiken på det här så jag blev tvungen att ringa folkbokföringen för att ta reda på hur många av namnen han lagt till själv.

Och svaret är: inga.

– Det har inte gjorts några förnamnsändringar, han har haft alla sina fem förnamn hela tiden, säger Folkbokföringens handläggare när jag ringer.

Det som har skett är en efternamnsändring. Men den skedde två månader före Efraims 2-årsdag, så jag tvivlar på att han själv tagit initiativet till det. Men då tog han i alla fall efternamnet Leo och ändrade om sitt tidigare efternamn Cederqvist till ett mellannamn istället.