Nu har vi fått se Tusses repklipp och nu förstår jag allt snack i kulissen om att det här är en vinnarkandidat. Jäklar så säker han är på scenen och det är en väldigt tydlig och bra låt. Och otroligt mycket The Weeknd över numret.
Scenen och led-väggarna blir till vatten som att han står och sjunger i en flod med ett stiliserat vattenfall bakom sig.
När vi fick se bilder på scenbygget igår så trodde jag att den gröna färgen på portalväggen var en kromaki-vägg, som skulle användas för att ”keya” in spännande mönster eller bilder.
Men nej, den ska tydligen vara så där illgrön.
Det är faktiskt riktigt fult.
Mellan portalerna blinkar olika neonfärger i gult, lila och rosa som ska väga upp och komplettera den gröna färgen.
Ibland blinkar även orange, lila och rött över den främre väggen, så kromaki-funktionen används, men ska det vara grönt i den här nyansen på lördag så är det ett felbeslut.
Nu får vi se Alvaro Estrellas rep och jag är förvånad, för jag trodde att det skulel kännas mer sommarsemester, glädje och paraplydrinkar i solen. Men Alvaro känns mycket mer nervös än han var med Mendez förra året.
Han har många många års erfarenhet som dansare, körsångare och som artist, men det är som att han inte känner sig helt trygg när han ska stå i centrum och själv vara den mest lysande stjärnan, estrella som han heter.
Praktiskt med Elisas vingar ändå.
När tungröken stiger för högt kan hon använda dem för att vifta bort den.
Eftersom jag inte är på plats i Annexet idag är det lite oklart om det är vad som händer precis här på bilden, men något gjorde att Elisa och SVT:s stedicam-fotograf Antonsson hade väldigt roligt i alla fall.
Det gäller att allt ligger rätt när man börjar. Elisa Lindström får trassla lite för att få ordning på allt, att döma av den här bilden.
Jag måste säga det igen. Jäklar vad Elisa sjunger! Tillsammans med att hon har en så tydlig ”granntjejen i porten bredvid”-utstrålning så blir det här livsfarligt på lördag.
Frost-känslan återfinns ännu mer i och med att det är Ingela Pling som skrivit texten till Elisas Den du är, och hon brukar ha monopol på att skriva alla svenska Disney-texter.
Outfiten bakifrån, den är alltså turkosgrön med fjädrar, stenar och paljetter.
Alltså Elisa går fullständigt Frost på oss alla i alla fall. Från grafiken i led-skärmarna till färgen på klänningen och de viftande vingarna.
Och självklart lyfter Elsa, förlåt Elisa, på armarna så att vindmaskinen fångar vingarna.
Nu får vi se Elisa Lindström. Jag begriper fortfarande inte vad roesticks och fnissel är.Scenen är fylld av tungrök som hennes dansare rör sig i som om de hoppade bland molnen.
Och jäklar vad hon sjunger. Elisa får verkligen utrymme att glänsa i den här låten, och hon är faktiskt betydligt bättre än sin låt. Men det kan hon gå långt på.
Mustasch har med sig tre enorma industrifläktar på scenen. Eller när jag kollar noggrant så är de på led-skärmarna, även om det är svårt att helt tyda från bilder och klipp.Väldigt bra led-skärmar!
Det ger en snygg metallisk industrikänsla.
Precis det som Mustasch vill få fram, att det ska kännas rock och hårt, utan att bränna på med förväntade fyrverkerier, bomber och annan pyroteknik.
Ralf sjunger ursäkert. Det har han alltid gjort och låten är effektiv, metal med melodisk refräng som nog kommer tilltala fler än bara Mustasch-fansen.
Nu får vi se Mustaschs repklipp. Det här är klassisk rocksättning på scenen.
Precis som under uppspelningen igår saknar jag botten i ljudet. Basen. Jag är övertygad om att den kommer finnas där, men det framgår inte ordentligt av det klipp vi får se. Det blir därför lite tunt. Och den här typen av akt behöver trycket i basen för att få tv-sofforna att vibrera.
