Bilder från Nathalie Brydolfs rep har precis kommit. Hon har en härlig nattklubbsklänning på sig. I virkat tyg. Med bling. Absolut Frozen-känsla på det här. Kombinerat med veckans högsta slits. Eller, veckans enda slits.

Det här gillar jag, passar till den här balladen.

Men Arvingarna har en alldeles schlagertastisk slutpose. Numret innehåller små rörelser som man kommer kunna ta efter. Men just slutposen, när de en efter en vänder sig med ryggen mot kameran och armen ner i marken för att sen synkroniserat dra upp den i luften i sluttonen. Snyggt.

Arvingarna har repat nu och vi har fått se ett klipp därifrån. Och som de flesta artister kör de i scenkläder redan på torsdagen, vad det tycks. Det är kostymstiligt, med blingade glitterdetaljer och Tommy har en hel silverjacka. Och mössa. Oklart om han ska ha den på lördag också.

Här har vi återigen fyra rutinerade rävar på scenen. Sången låtar bra, stämmorna sitter och de vet hur man hittar kameror och låter glöden kännas in i tv-rutan redan på ett torsdagsrep.

Möjligen är Tänker inte alls gå hem lite mindre lekfull än I do var för två år sen.

Och scenen känns rätt så mörk, i neonljus i blått och lila till grabbarnas mörka kostymer. Visst blir det lite solgnistrande i gryningsljuset som under numret blir allt tydligare i led-skärmarnas tecknade stadssiluett.

Men kanske hade de vunnit på att vara ännu lite färggladare i det här glädjepillret till scenshow.

Scenteknikerna fick lite att stå i inför Arvingarnas rep, när åtta lyktstolpar ska slpas in på scenen för att ge effekten av en stad mitt i festnatten där man aldrig vill gå hem.

Och de är tillräckligt stadiga för att luta sig mot också.

Paul Rey har med sig en stor radio/studio/podcast-mikrofon som han sjunger i på scenen som liksom hänger ner från taket. Den använder han genom första versen och refrängen innan han byter till en handhållen mikrofon.

Han har ett eget scenrum på scenen, med golv och väggar som han låtar sig mot och som gör att numret skiljer ut sig när han inte använder led-väggar och -golv. Även om leden används en gång när ett porträtt av Paul splittras in i tusen pusselbitar.

De verkar inte göra en så tydlig grej av ”The missing piece” som det såg ut som på de första bilderna, där hans scengolv såg ut att ha en saknad pusselbit som skulle passas in. Det är inte en stor grej i scenshowen att döma av det klipp vi får se nu.

Han sjunger tryggt och stabilt och känns säker på scenen. Det här är en smygande låt, inte lika omedelbar som förra året, men som samtidigt växer genom låten.

Det här startfältet är verkligen otroligt svårt att tippa.

Nu har vi också fått se ett klipp med Jessica Andersson, en genomsjungning av hennes nummer. Här märks att vi har att göra med en artist med rutin. Jessica bränner inte i för fullt, långt ifrån, men det är ändå tryck i sången.

Igår var jag kanske lite avvaktande inför hennes nummer, refrängen är inte lika pop-dansig som Party voice, men det här är soulig, gospel-refräng med arenakänsla och ett nummer där enorma tygstycken sveper om henne och fångas av vindmaskinerna. Effektivt.

Och glädjen i Jessica Anderssons ögon av att få sjunga syns redan under första genomsjungningen. Jessica är definitivt med och tävlar om en finalplats på lördag.

Hon har med sig omkring 70 meter tyg på scenen, inklusive ett 17 meter långt och 7,5 meter brett släp. Så det är inte kosntigt att det uppstår lite tygtrassel under repetitionerna.

Att döma av bilderna från Jessicas första ordentliga rep på scenen så ägnades mycket tid åt att reda ut tygstyckena på scenen.

Alla delar måste fästas på rätt ställen.

Tyget måste falla helt rätt överallt, här ser det ut att vara dansaren Kenny Lantz som fixar till det sista inför en genomsjungning.

Och det ska slätas ut för att kunna lyfta på rätt sätt i stormvindarna från Carola-fläktarna som ska dansa i tygstyckena.

Även Lillasysters repklipp har kommit. Här märks det att det här är ett sammansvetsat band som kan det här med scenshow.

Nej, det är inte min kopp te rakt igenom, men refrängen är tillräckligt Mello-rock-vänligt effektiv för att det ska funka för mig och de här grabbarna går definitivt genom rutan.

Breaket från att öppna med gitarrock till att gå över till mer brölande numetal känns inte alls lika tydligt på scenen. Här hänger låten mycket tydligare i hop.

När jag pratade med bandet efter sin repetition var sångaren Martin Westerstrand självkritisk och tyckte att det var jobbigt att lära sig alla tv-kameror och att han behövde jobba på det.

Men det märks inte i de klipp vi får se från dagens rep. Det här kommer funka för rockpubliken.

Oj, nu har SVT skickat upp video till oss i pressen via cyberrymden och jag kan alltså kolla på en genomsjungning av Kadiatou. Det är ett första rep, men det här lärt surt. Och kanske inte bara det, utan lite för tillbakalutat, och oengagerat. Lite som när man bara nynnar med, utan att köra på ordentligt.

Det här kommer hon behöva jobba på till på lördag, för i en så här tuff deltävling behöver hon verkligen köra i tufft. Det här är en typisk torsdag där artisterna sällan kör för fullt så klart, men det här måste Kadiatou trycka på rejält för att förbättra.

Jag har också hunnit ta ett snack med henne och det gjorde jag innan jag såg repklippet.

– Mitt självkritiska jag är inte jättenöjd. Men jag nu när jag går tillbaka till hotellet så kommer det bara vara öva, öva, öva, öva. Går och lägger mig, vaknar, övar, övar övar, jag kommer andas och leva min övning nu.

– Jag måste bara öva på allting. Jag känner att det jag föreställde mig att jag skulle få höra och se idag inte är i närheten av vad jag fick se eller höra. Det är okej och jag bruykar ofta bli så, men jag vet också hur jag ska hantera det så jag vet att på lördag så sitter allt, jag måste  få den här lilla käftsmällen så jag vaknar till och övar.

Om sin scenshow säger hon:

– Jag bjuder på lite allt möjligt. Men det är väldigt mycket energi och jag vill att folk där hemma ska känna att de kan slänga sig upp i soffan och dansa med oss och bara ha kul.

Måste ju bjuda på lite genialiskt klippjobb av min final kollega Peps. Kolla in det här mästerverket om ni undrar hur annorlunda Melodfestivalen blir i år.