Nämen titta där dyker Martin Österdahl upp för första gången i finalsändningarna. Och inne i arenan hörs rejäla burop mot den svenska Eurovision-bossen när han presenteras av Petra Mede och lämnar sitt besked:

– You’re good to go.

Om det är burop relaterade till Israels medverkan i tävlingen, eller det faktum att Nederländernas Joost Klein inte fått genomföra genrepen på grund av anklagelser om en incident, går inte att avgöra.

Det är kanske inte ett helt lätt scennummer som Loreen gör i sin mellanakt där hon framför sin nya singel. För nu på det sena repet syns ståra blåmärken på baksidan av låret och benen.

De lär ju blivit till vid repen i den här märkliga ståltällningen där hon liggsitter och kravlar hela numret.

Tv-tittarna kommer inte höra det i sändningen i morgon, för vi hör det inte på skärmarna i presscentret, men inifrån arenan får jag höra att Israel buas ut rejält under varje snabbrepris.

Första mellanakten så har Malin Åkerman jagat rätt på den där stora svenska popgruppen på A och lyckats få den att återförenas…

Förutom att det är Alcazar hon sytt ihop då.

Tills Petra Mede kommer in och avbryter dem efter Crying at the discoteque.

För det var så klart inte Alcazar vi ville få återförenade.

Petra och Malin kastar över till vad de säger är London och skärmarna blir svarta. Men vi hör Björns, Bennys, Agnetas och Fridas röster (tror jag) som berättar om Eurovision 1974.

Jag tror att vi kommer få se dem som Abbatarerna i morgon, i ett videoinslag, men det är en ren spekulation.

Det följs upp av videoklipp från Eurovision 1974 där Abba sjunger Waterloo och så kommer Carola, Charlotte Perrelli och Conchita Wurst in och sjunger låten.

Att Österrike får avsluta tävlingen är verkligen en party out i stil med Melodifestivalens final där man lägger den bästa partylåten som kanske inte har så mycket med toppresultatet att göra, som sista låt.

Det är verkligen röj i arenan nu.

Kroatien och Baby Lasagna har startnummer 23. Det är ett kanonstartnummer för en vinnarkandidat.

han levererar rejält. Osäker på om Rim tim tagi dim är en jurylåt, men han gjorde så pass bra ifrån sig att han lär samla en del jurypoäng i alla fall.

Publiken skriker med i wooahaahh så att man knappt hör honom själv. Det är väldigt stort pubikstöd här.

Nemo har fått startnummer 21.

Hen gör ett riktigt bra rep och känns, precis som igår kväll, som att hen lever sig in i låten och lever ut känslor på ett sätt som hen inte gjorde under de tidiga repen.

När The code växer till att bli ett James Bond-anthem så är jag helt ombord, men vinna? jag vet inte riktigt om det räcker så långt ändå.

Finlands Windows95man har startnummer 17 och om Joost Klein inte är med och tävlar i morgon skulle det kanske kunna gynna det finska crazybidraget.

Det här är verkligen en publikfriare.

Italiens Angelina Mango och hennes dansare har bytt outfits sedan semifinalen. Nu försvinner hon inte in på samma sätt i mönstret på skärmarna.

Norges Gåte sjunger Ulveham och lever ut en hel parningsritual på scenen känns det nästan som. Gunnhild som kular sig genom låten sa igår på presskonferensen att varje framträdande är som att föda barn. Hn var helt slutkörd efteråt.