John Lundvik fick träffa de svenska fansen idag i Tel Aviv. Precis innan han skulle till arenan för sista genrepet inför kvällens sändning möttes han av den svenska fanklubben utanför sitt hotell.

Jag kunde inte vara där, men min vän Anders som är här för Mix Megapols och podden Schlagerfestens räkning har bjussat på lite bilder.

Och det var verkligen mycket folk på plats.

Sånt här är så härligt för artisterna som tävlar. Och för fansen så klart!

Den svenska fanklubben heter Melodifestivalklubben och finns på den här länken om ni skulle vara intresserade.

Man kan nästan tro att vi  har en dresscode på Aftonbladet…

Mitt fantastiska mode-sinne tycks i alla fall ha inspirerat vår fotograf Peter Wixtröm, även om han kör visst på den värmländska varianten.

Och ja, medan jag tar platser i greenroom passar han på att spänna överkroppen längs strandpromenaden. Där ser man.

Jag är nästan först på plats i presscentret idag. Lika bra för igår var det nästan fullt och det är sä jäkla bökigt när man inte kan sitta tillsammans här inne.

Dessutom har arrangörerna av outgrundlig anledning ställt upp en tredjedel av arbetsplatserna på ställen där man inte kan se varken tv-skärmar eller projektorbilden. De skulle ha behövt sätta upp tre gånger så många tv-skärmar för att alla sittplatser skulle kunna användas på ett vettigt sätt.

Det var inte bara John Lundvik och svenskarna som var missnöjd med genrepen igår. Sand-konstnären Kseniya Simonova som medverkar i det moldaviska numret skrev ett rasande inlägg på Facebook om att inget hade fungerat under deras rep, eller något av deras rep över huvud taget här i Israel.

Och det trots att de fått en extra tredje teknisk repetition före genrepen. Kseniya till höger, på bilden ovan, tagen under kaosrepet igår.

”Upprörd och besviken. Nu känns det som att jag måste berätta. Från första till tredje (Ja, Moldavien fick en tredje) så har vi inte sett de bilder som finns i vårt manus eller ens nära.”

Trots löften från Eurovision-produktionen om förbättring så har det tydligen inte löst sig. Inte heller under det första genrepet.

”Vi är väldigt upprörda och ska jag erkänna, jag känner mig bedrövad över att behöva gå upp på scenen. Att åka ut eller ta sig vidare till final, jag ville att det skulle vara en ärlig fajt. Inte genom att de har dödat våra kamerabilder.”

Efter det sena genrepet som bedömdes av juryn var hon inte mer nöjd.

”Inget förbättrades”, skrev hon kort då.

Eurovisions högsta chef Jon Ola sand har avslöjat hur jämnt det var i den andra semin. Bara två poäng skilde mellan 10:an och 11:an, skriver han på Twitter.

Alltså hade den som åkte ut bara två poäng lägre än den som tog sig vidare.

Juryn och tittarna var överens om åtta av låtarna.

I can now reveal that the score difference between #10 and #11 in last night’s first Semi-Final was just 2 points. Out of the 10 qualifiers, juries and televoters agreed about 8 out of 10. Your vote matters! #Eurovision #DareToDream

— Jon Ola Sand (@jonolasand) May 15, 2019

Italiens Mahmood testar sin hundra skjorta på scen nu ikväll verkar det som. En röd med guld. Han har haft snyggare.

Chingiz från Azerbajdzjan är sist ut av de tävlande låtarna. Han gör ett snyggt nummer med kul och oväntade specialeffekter. Som när det på skärmarna ser ut som att han strålas upp i luften och sen släpps ner igen.

Och idén med industrirobotorna som fixar hans hjärta i starten är också cool.

Nordmakedoniens Tamara Todevska får till en bra styrka på scenen ikväll. Det är väldigt mycket kvinnokraft i den här låten.

Nederländernas Duncan Laurence har utökat sitt försprång hos spelbolagen sedan dagrepet. Jag förstår inte rikgit varför för hans scenshow är väldigt anonym. Låten är superfin och han också. Men jag vill så gärna få komma närmare honom.

Ljuset, det blå som sveper bakom honom, funkar snyggt ikväll.

Men det ser förbannat konstigt ut när en rund lampa sänks ner från taket för att lysa upp honom lite. Och sen hissas upp igen.

Men Duncan sjunger väldigt bra. Och det nedtonade funkar. Givetvis kommer den här slåss om guldet på lördag.

Norge nu och Keiino gör sitt bästa rep hittills här i Tel Aviv. Snyggt där. Partierna där Fred Buljo tidigare legat falsk i tonerna låter betydligt bättre nu och Alexandra och Tom känns avslappnade och som att de har roligt på scenen. Det kan nog gå vägen för Norge i morgon.