Nu får Nordmakedonien äntligen repetera igen. Tydligen var det fel med ljuset som gjorde att hon var i mörker under 45 sekunder. Antagligen då jag tittade ner i datorn och skrev.
Tamara spar inte på rösten. Hon körde för fullt förra gången och nu lika starkt igen.
Nu får vi veta att det var något tekniskt strul under Nordmakedoniens framträdande så hon kommer att få sjunga igen.
Azerbajdzjan, landet vars namn jag lärt mig att stava tack vare Eurovision, är sist ut bland de tävlande länderna i andra semin. Det här är kanske kvällens häftigaste scenshow, där han står mellan två industrirobotar som i öppningen ser ut att laga hans hjärta.
Chingiz sjunger bra och när han dessutom i tv-skärmarna ser ut att strålas upp i luften av ljusstrålar så blir det väldigt publikfriande.
Nordmakedoniens Tamara Todevska är näst sist ut av de tävlande artisterna. Möjligen kan det gynna henne. För det här är musikalballaddravel av värsta sorten. Inte min smak alls av låt.
Men här har iscensättningen verkligen lyft låten jämfört med vad jag trodde skulle hända. Även Tamara duplicerar sig själv ett antal gånger på scenen så vi får se en handfull Tamaror som sjunger.
Nu har man plockat bort den fula lampan från Nederländernas Duncan Laurences piano. Istället sänks den ner från taket i mitten av numret.
Jag förstår verkligen inte vad de vill med det här. Låten är så fin och han är jättebra, men varför går man inte bara in närmare på honom mera, rakt framifrån istället för profil. Och gärna få se honom titta in i kameran också.
Han är fortfarande storfavorit med lägst odds, men skulle ha vunnit på att söka kameran med blicken.
Norge nu, Keiino och det här är en låt som behövs i finalen, för det behövs upptempolåtar. Men jag tycker att den norska delegationen har slarvat bort et lekfulla i ”Spirit in the sky”.
Det här är en slags klassisk eurovisiondisco med etno-inslag. Men på scenen är det rakt, och enkelt istället för lekfullt och galet som det skulle ha kunnat vara. Det är synd tycker jag.
Fred Buljo har fortsatt svårt med tonerna när han jojkar och när han jojkar samtidigt som Alexandra Rotan sjunger så skär det sig rejält.
Albaniens Jonida får till ett dramatiskt nummer och har lite spännande melodislingor i låten som får den och henne att sticka ut. Hon sjunger bra också, som många andra, men det här sticker ut.
Sergey Lazarev från Ryssland nu. Det här är musikalpampigt så det känns.
Sergey har med sig 10 skärmar på scenen som ska se ut som speglar, men så börjar spegelbilderna leva sitt eget liv.
Det är en cool idé, men idag på repet ser det lite mörkt och dystert ut. Och det känns som att Sergey, precis som Lundvik gjorde, håller igen lite i sången. Smart så klart om man kan det man ska göra. Och det kan Sergey.
Scenshowen är inte lika häftig som när han klättrade på väggen i Stockholm. Nu blir det lite mindre spännande tyvärr.
Det är som snyggast fram tills dess att han står inne i en plastbur och det regnar framför honom.
Litauens Jurijus sjunger om att springa med lejon men han har inga animerade lejon på scenen. Han står ensam på scenen och trots att han är charmig så känns det här också som en väldigt lång låt, trots att den bara är 3 minuter.
Maltas Michela Pace har fått tillbaka sin skärm på scenen. Den ratades efter första repet för en helt annan scenshow på det andra. Men nu är den tillbaka igen.
Hon verkar lite osäker på scenen och får inte riktigt till den där styrkan i uttrycket som låten skulle behöva.
Det är en hel del kameramissar i det här också, inte så konstigt om delegationen kastat bort ett helt rep på att repetera något helt annat än det som nu kommer användas.