Vi i pressen skulle släppas in till röda mattan från 16:30. Nu, 45 minuter senare verkar det som att insläpper kanske kommer att börja. Snart. Suck.

Hoppsan, där gör Frankrike en framryckning hos spelbolagen och knuffar ner Ryssland från tredjeplatsen. Visst var det ett bra rep, men jag tror inte att Bilal kommer vara med och slåss i toppen.

Mitt hjärta vill hoppas på att Italien kommer kunna göra det, trots att de halkat ur toppen när Eurovisionworld sammanställer speloddsen (På länken i realtid).

En intressant kolumn att kolla på är den längst till vänster, procentsatsen. Där fortsätter John Lundvik att stiga och Nederländerna att sjunka.

Har John Lundvik tröttnat på hela Eurovision-cirkusen och åkt hem till Sverige för att istället låta Martin Almgren framföra Too late for love? Det tycks i alla fall brittiska tidningen Daily Express tro som ni ser på bilden nedan, och i den här länken.

Daily Express är inte direkt kända för sin Eurovision-bevakning och det syns ju tydligt i den här artikeln där de också kallar Nederländernas låt Arcade för ”a banger”, alltså typ en svängig låt. Arcade är en mycket stillsam ballad.

Italiens Mahmood har varit med i toppstriden hos spelbolag och experter men efter första repet häromdagen, som inte var särskilt imponerande, så föll han i rankingen.

Men när han repar sin andra gång nu så har låten Soldi fått en betydligt snyggare och renare presentation på scenen.

Mahmood får stå och se trulig ut och dansa lite introvert på scenen. Man har tagit bort hans skrikiga påfågelskjorta och försett honom med enkla vit skjorta och vita byxor. Dansarna har också försetts med enhetliga svarta kläder och stjäl inte fokus från Mahmood som får fortsätta vara lite trulig och svår på scenen på rätt sätt.

Texterna på skärmarna, som är översättning av låttexten har också placerats så att man nu kan läsa dem tydligare och jag tror att man bytt typsnitt.

I sista genomsjungningen får Mahmood på sig en mönstrad skjorta, med stora röd-svart-vita symboler. Den funkar också.

Däremot har dansarna Adidas-byxor på sig med mycket tydliga Adidas-symboler. Det lär de bli tvungna att skippa, för det är reklam så det skriker om det.

Här ser ni dansarnas Adidas-byxor som jag är osäker på om de faktiskt får ha på sig på scenen.

Jag vet faktiskt inte hur EBU-reglerna ser ut där.

Frankrikes Bilal Hassini har seglat upp som en utmanare efter sitt första rep och nu står han på scenen och gör sin andra repetition.

Bilals låt ”Roi” handlar om hans kamp om att bli accepterad för den han är och budskapet hamras effektivt in med hjälp av två dansare på scenen. Dels en stor ballerina som fått veta att hon aldrig skulel kunna dansa på grund av sin kropp och dels en dansare som är döv som fått höra samma sak.

Det förklaras också i grafik på ledskärmarna tillsammans med budskap om acceptans och att alla ska få vara den man är.

Det är snyggt och tydligt, men det finns risk för att det blir övertydligt. Bilal sjunger tyvärr inte heller helt perfekt, vilket så klart kan påverka resultatet. Men det funkar när rösten brister på känslosamma partier i låten. Så länge det inte händer för ofta.

Sluttexten på scenen är ”We are all kings” och så byts sista ordet ut mot ”queens”. Det är en rolig flirt med gaypubliken också.

Finlands och Islands delegationer bor på samma hotell här i Tel Aviv och de har varit väldigt festsugna tycks det.

Igår berätta Krista Siegfrids, som är en av finska Yles kommentatorer i år, att de lyckats tömma baren.

Fullständigt.

Den finska och den isländska delegationen hade bokstavligen druckit upp all alkohol i hotellbaren.

– Vi från Finland kan ju festa, men islänningarna var ännu värre, de tog hem den tävlingen, sa Krista på festen igår.

– De ska köpa in mer sprit nu, de måste det, mycket mer.

Det var lite smått upprörd stämning igår på Euroclub, det officiella feststället som smygöppnade med nordisk fest och sen öppet för alla med ackreditering.

För det visade sig att Euroclub inte accepterar internationella kreditkort utan förväntade sig att alla skulle ha kontanter med sig. Eller ha israeliska kreditkort. Hur tänkte de nu? Euroclub är till för alla tillresta delegationer och alla med ackreditering. Dessutom har man i år sålt biljetter till allmänheten också eftersom det är en ganska stor lokal. Men i huvudsak är det just personer från 40 besökande länder som Euroclub riktar sig till.

Jag råkade höra isländska Selma, Eurovision-legendar, stå och sucka över det faktum att hon så klart inte tagit med sig kontanter. Precis om i princip alla andra på festen.

Det här är ett övergripande problem med hela det israeliska arrangemanget. De tycks inte vilja fråga nån om råd och om nån, som har gjort detta förut, påpekar något så avvisas alla förslag.

Tv-produktionen kan bli den mest katastrofala, tekniskt sett, i Eurovisions historia, med en bildproducent, tv-fotografer och ljuschef och -tekniker som aldrig någonsin gjort en så här stor produktion tidigare och verkligen tagit sig vatten över huvudet. När man inte kan lita på att tv-fotograferna klarar av att göra en inzoomning, eller en kranåkning, så vet man att det är problem. Stora problem. Alla delegationer jag pratat med tycks vara helt rasande över den usla produktionen.

Och i presscentret är en tredjedel av sittplatserna helt oanvändbara för att man inte ser tv-skärmarna därifrån. Och när man påpekar det får man en axelryckning till svar.

Charlotte Perrelli klev upp mitt i natten för att flyga till Tel Aviv. Och hon har sin 1-åring med sig också.

Och sen lyckas hon ändå se så här pigg och glad ut på Euroclub i natt när klockan var halv två på natten.

Charlotte gjorde Take me to your heaven, Här står jag (schlagerdivans sång) och Hero inför en jublande publik.

Vilken stjärna hon är! Nu hoppas jag att hon får sova lite. Och jag också.

I väntan på att få uppträda poserar John Lundvik på bild med Eurovision-fans.

Victor Crone är så klart här och ger intervjuer.

Och även hans låtskrivarkollega, Estlands populära artist Stig Rästa.

Dessutom har jag sprungit på Eurovision-artisten Selma från Island, som också är i stan och minglar.

Sergey Lazarev och Philipp Kirkorov blev direkt omsvärmade när de dök upp på Euroclub.

De kom i sällskap av livvakter, men det var inte riktigt Måns Zelmerlöw-Carola-Charlotte Perrelli-kaos kring dem ändå.

Kanske har Eurovision-fansen lugnat ner sig…