Tredje genomsjungningen nu. John känns väldigt säker. Nu kollar jag tv-skärmarna och inser att John nästan dränks i rök inför första refrängen så athan knappt syns på tv-skärmarna, ljuset fräster ut i röken. Det måste de fixa till. Vissa såna partier är effektfulla, men det får inte vara för mycket.

När kören kommer in jobbar bildproducenten med lite för många vida kamerabilder för att visa upp hela arenan, där skulle jag föredra fler bilder ännu närmare på John och kören.

Ingen i hela världen är intresserad av hur arenan ser ut. Publiken absolut, men inte arenans interiörer.

Scenen är helt annorlunda här i Tel Aviv, mycket mindre. Det gör att John står mitt på scenen hela tiden, ljusriggen är placerat i mitt av scenen.

Kören kommer in från sidorna och de får inte samma strobbar på sig framifrån som i Sverige. I stället framträder de som silhuetter mot en vitbakgrund medan de blixtrar fram.

De kan det här numret och låten, sången är precis så bra som vi kan förvänta oss och det enda det här kommer handla om är att få till kameravinklar och ljus så att det blir som svenskarna vill.

Visst är jag lite ledsen över att strobb-effekten när kören kommer in är borta, men det är inget som på något sätt är avgörande för tävlingen.

Ljuset som glittrade ovanför John i Melodifestivalen är betydligt större nu. Svenskarna har tagit in en ljusramp på scenen och ställt upp bakom honom.

Under hela första genomsjungningen så sitter den del av den svenska delegationen som inte är på scenen vid sidan och följer repet på skärmar och jublar sig igenom hela genomsjungningen.

Det känns som att de fått igenom ett gäng ändringar från första repet så att de nu är mer nöjda.

Det var ett nästan överdrivet entusiastiskt tjoande från  hela delegationen. Härligt, för det betyder att de är nöjda.

Det låter väldgit bra inne i arenan, sången från John och kören är helt felfri.

John Lundvik har tagit plats på scenen nu. Jag är inne i arenan för att följa allt här. Bilder kommer från EBU efter att hela repet är genomfört.

Nu är det snart dags för John Lundvik och Sverige att repa. Om 10 minuter har de totalt 20 minuter på sig att genomföra sin andra repeition på Eurovision-scenen. Därefter följer en presskonferens. Jag är på plats här och kommer givetvis att försöka rapportera om allt som händer. Häng med i bloggen bara.

Såg ni den här härliga bilden från Schweiz rep förresten? I stillbilder går det att fånga såna här galna ögonblick, som när Keisha von Arnold får hela håret i ansiktet. Fullständigt hårkaos, mitt i alla energi.

Schweiz har svenska dansare eftersom Sacha Jean-Baptiste gör numret.

Keisha känner ni igen från Melodifestivalen bland annat.

Kollar en av mina favoriter i år, Luca Hänni från Schweiz med You got me.

Låten påminner om förra årets tvåa Fuego och numret är också skapat av svenska Sacha Jean-Baptiste, Luca i mitten med fyra dansare.

Före Eurovision har det rapporterats att han inte var så säker på sången, men det tycker jag inte är ett problem här. Han gör ett snyggt dansnummer och sången sitter där, tillräckligt bra för ett popnummer.

Men jag faller inte av stolen av hans rep. Det är snyggt och varmt och han är härlig, ler in i kamerorna och jobbar med att charma tv-tittare och publik. Men jag får inte samma wow-känsla som med Eleni Foureira förra året.

Luca dansar väldigt bra och det är ett snyggt nummer, men frågan är om det griper tag tillräckligt mycket.

Nu är jag i presscentret och ser repetitionerna. Moldavien har precis repat. De har släpat in samma sandkonstnär som Ukraina använde för några år sen, så medan artisten Anna Odobescu sjunger så står hon och gör konstverk i sanden som syns på storbildsskärmen bakom.

Ska det se ut som.

Men det visar sig att de konstverk hon skapar i sanden är förinspelat på skärmarna. Så hon står på scenen och mimar att hon gör konstverk i sanden. Det blir verkligen ett genomtrist koncept när man vet att sandkonsten inte sker live på scenen.

När sandkvinnan, Kseniya Simonova, var med i Ukrainas nummer 2011 så gjordes sandkonsten live på scenen som jag minns det. Det såg lite annorlunda ut varje gång.

Jag har intervjuat årets storfavorit till segern, Hollands Duncan Laurence idag och en ganska stor del av intervjun gick åt till att diskutera hans rumpa.

Japp, ungefär 4 minuter av min 16 minuter långa intervju ägnades åt bakdelen. Det var inte mitt fel. Men det var en väldigt rolig disskusion.

I Holland har det diskuterats huruvida det är hans egen rumpa eller en stand in som är med i låtens musikvideo.

Han intygar att det är hans egen:

– Jag har arbetat arslet av mig, bokstavligen, för det, säger han.

Här nedan ser ni videon med den omdiskuterade ändan.

Mer ur intervjun kommer så klart på Aftonbladet senare.

Markus Larsson är inte i Tel Aviv ännu, men jag passade på att utsätta honom för årets Eurovision-låtar. Här är hans första reaktion till dem.