Nu är välkomstfesten på gång i Stockholm och den är på Berns salonger i år. Jag har varit skeptisk, men oj vad det här är vackra lokaler att få vara i. Berns kan absolut mäta sig med Stadshuset.
Längst framme på scenen står ett piano. Men är det också en hyllning till Mohombis låt?
Vi får zooma in och kolla.
Ah, det var ju Mello som det stod. Då så.
Jag och mina kollegor träffar och intervjuar några av artisterna idag på dagen. Många av dem är på artisthotellet i lobbyn när de inte är ute vid arenan för torr-rep.
Jag träffade nyss John Lundvik för en intervju och han avslöjade sitt största knep för att inte bli sjuk så här i typiska Melodifestivalsförkylningstider i slutet av februari, början av mars.
– Vi har två barn och de går på förskola och har man två barn som går på förskola så får man alla baktereier och alla sjukdomar som man kan få så jag är immun mot förkylningar. Det är nog en gåva att man har barn för jag blir inte sjuk. Tack barnen, tack, säger han och skrattar.
Finalveckan är ju alltid lite speciell. Från att vi har varit ett kolla som åkt runt som en kringresande cirkus, med artister, jornalister, skivboalgsfolk och SVT-personal så är vi plötsligt på hemma plan.
Visserligen checkar några av artisterna in på hotell, de som inte bor i Stockholm så klart, men även de som bor i stan inser ofta behovet av att fokusera på jobbet och enbart jobbet den här veckan. Men ändå blir det lite speciellt, man träffas inte lika intensivt eller på samma den här veckan.
Välkomstfesten är redan på onsdagskvällen dock, så ikväll kommer jag att träffa alla artister och ta pulsen på dem.
I morgon väntar repetitioner i princip hela dagen. Först en presskonferens och sen rep så vi kommer vara i arenan från 12 till efter 21 i morgon.
Fredagens dagtidsrepetitioner i arenan är dock stängda för oss i pressen. Då genomförs ett start-stopp-rep där programledardelar, öppningsakter och mellanakter repas ihop så då får vi i pressen inte vara med.
På kvällen är vi välkomna igen, för det första genrepet, det som också bedöms av juryn. Sen är det genrep på lördagen igen och så sändning och efterföljande efterfest, i år på Berns av outgrundlig anledning.
Jag kan inte riktigt släppa det här.
Kanske är jag lite extra blödig efter fem veckors turné, men ögonblicket när Kodjo överraskade sin mamma med Johnny Logan i lördags har gått om och om igen hos mig. Och jag får tårar i ögonen varenda gång. Så underbart härligt Melodifestivalögonblick, kolla här på SVT play!
Alltås här, när mamma Grace får syn på Johnny Logan på scenen och sträcker ut handen och finkar. Jag smälter!
Ren tv-magi. Och snyggt jobbat med att lyckas hålla det hemligt. I vanliga fall brukar jag gilla att afvslöja saker på förhand, men den här gången är jag faktiskt väldigt nöjd över att inte ha haft en aning om herr Logans medverkan.
Jag hade inte velat förstöra det här ögonblicket!
Eurovision-fansen började fråga så fort det stod klart att Sarah Dawn Finer var tillbaka i Melodifestivalen.
Nu är det bekräftat, genom hennes Instagram. EBU-tanten Lynda Woodruff är tillbaka i tid för Melodifestivalens final!
Om ni inte riktigt insåg hur dränkt jag och vår fotograf Johan Romin blev av Lisa Ajax champagnesprut så lyckades hennes makeupartist Kicki Burman att föreviga det på den här smått magiska bilden.
Älskar hur Lisa sa nåt i stil med att hon bara skulle spruta på mig. Hon vet att fotografernas kameror är dyra att förstöra med champagne. Tyvärr hamnade ju dock Romin mitt i skottlinjen. Men det är sånt man får ta när man jobbar med mig…
Det är väldigt dumt att vakna 12:10 när ens tåg till Stockholm går 12:20.
Bara så ni vet.
Det kändes ganska ensamt på perrongen i Nyköping när jag väl kom dit och var tvungen att inse att tåget inte hade väntat på mig.
Sen kändes det ännu jobbigare när jag försökte gömma mig för konduktören på nästföljande tåg så han inte skulle inse att min biljett var ogiltig, förbrukad, kasserad och oduglig.
Ungefär som jag själv kände mig, när jag satt och låtsades blogga och vara en duktig arbetsmyra…
När jag och de här fötterna var de enda kvar bland artisthotellets soffgrupper så förstod jag att det nog var dags att kasta in handduken och ta mig tillbaka till mitt hotell.
Och förstår ni hur fantastiska personalen på Sunlight var?
Trots vårt stök i hotellkorridoren så gav de mig bilskjuts till mitt hotell när jag trillade ner i receptionen vid 06:45.
Tack och förlåt!
Festen fortsatte till sent.
Väldigt sent.
Eller snarare tidigt.
Här har klockan hunnit bli 06:20 och jag tyckte att det var en vettig idé att be folk flytta sig från bordet så jag kunde ta en bild av förödelsen.
Ganska snart efter de här bilderna var det dags att gå hem.
Vid 04:56 hamnade jag mellan fantastiska Uno och Carina Svenningsson igen. Uno var inte lika övertygad som jag över en blivande Melodifestivalsuccé med honom som min kör i kuliss. Så jag måste nog överge den tanken helt.
I bakgrunden ser ni att även Thomas G:son, Robert Skowronski och Nanos körkille och förra Idol-deltagaren Greg Curtis löste världsproblem i hotellkorridorens efterfest när klockan närmade sig 05.