När efterfesten hade stängt sen länge och pingisbordet förlorat sin charm fortsatte det så klart med efter efterfesten-fest uppe i hotellet.

Många samlades i ett litet utrymme med soffor och fortsatta att snacka, lyssna på musik, dansa och prata strunt.

Jag försökte övertyga tävlingsproducenten Karin Gunnarsson att nästa år ta in mig som artist. Jag hade hela konceptet klart. Uno Svenningsson skulle skriva låten. Och sjunga den i kulissen så jag bara kunde mima eftersom jag är komplett tondöv.

Ni förstår vilken succé det skulle bli!

Tills Karin kom in och dödade allt med orden:

– Vad har du för målgrupp? Vem skulle lyssna på dig?

Hon har rätt. Ungefär precis ingen.

Så, alla eventuella artistdrömmar som jag aldrig har haft grusades snabbt när klockan hunnit bli 04:28 och Karin satte upp handen som ett tydligt NEJ TACK!

Det var inte bara Casper som ville spela pingis vid 03:42 i morse. Thomas G:son och Jimmy Jansson var också med på noterna.

Och även Melodifestivalens biträdande tävlingsproducent Karin Gunnarsson.

Jag höll mig vid sidan. Mitt bollsinne är inte särskilt lämpligt för spel mitt på dagen, så ni kan ju tänka er hur det skulle bli på natten…

Men vilken succé det här var!

Och det minns jag från några Rockbjörnen-efterfester när Håkan Hellström har ägt pingisbordet. Det är en underskattad efterfest-sysselsättning som Nyköping snyggt plockade upp.

Festlokalen kanske stängde. Men precis utanför fanns det två pingisbord uppställda. Det ledde givetvis till rundpingis!

Casper Janbrink var direkt med. Och riktigt säker på bollen trots att klockan hunnit bli 03:30 här.

Klockan hade hunnit bli 03:05 när jag tvingade det här glada gänget att vara med på bild innan vi blev utkastade från efterfestlokalen.

Thomas G:son har nog inte haft ögonen öppna på många av mina bilder genom åren, men hans fru Maria säger att det är likadant när hon försöker ta bild så det är okej om han ser lite trött ut.

Jimmy Jansson och Warners juniorboss Robert Skowronski var också med och förgyllde barstängningen.

Inte för att vi ville stänga baren. Vi hade gärna hållit den öppen betydligt längre än så…

Någon  hade rutin på efterfesten i Nyköping. För när baren stängde vid 03 så hade det redan och i god tid beställts in en ganska lagom mängd dryck för vidare konsumtion.

Tänkte den som beställda in.

Problemet var bara att man så klart inte fick ta med sig drycken från festlokalen vidare till hotellrummen. Så de som hade gjort den här beställningen vid 02:59 var plötsligt vid 03:03 mycket populära personer i baren. Eftersom de plötsligt behövde hitta törstiga folk som kunde hjälpa till att dricka upp allt innan man blev utkastad.

Innan jag fortsätter skriva om allt som hände på eftefesten så måste jag skicka lite kärlek till artisthotellet Sunlight i Nyköping.

Det är så klart alltid stökigt när Melodifestivalen är i stan, mycket krav från artister och produktion och sen kommer vi i pressen och har våra önskemål och frågor och kanske är vi inte alltid helt trevliga i tonen när vi ramlar in som en ångvält och har en deadline att jobba mot.

Men att komma till efterfeten och hitta iordningställda bord, med vatten, kaffe och frukt framdukat.

Och framför allt varenda skarvsladd som antagligen fanns att uppbringa i hela Nyköping, det var som en dröm.

Alla journalister har i genomsnitt tre saker som behöver ström. När man i Malmö för 140:e gången kommer till samma efterfestlokal och måste fråga snällt om en grensladd så blir man lite trött. Det behövdes inte i Nyköping. För där hade någon tänkt till. Tack för i natt!

Klockan hade passerat 02:47 för länge sen när det här dök up på bardisken.

Ingen vikarie den här veckan.

Eller jo. En tequila-vikarie. Som heter vodka. Jag tar inget ansvar. Jag bara publicerar bilden.

Wiwibloggs-Kevin var på plats. Med en stor vattenkaraff i famnen.

Och Schlagerfesten-podden-Anders (kan jag inte bara säga: ”min kompis”?) tycks inte vara så förtjust i citron.

Vid 02:35 hittade jag Måns Zelmerlöw och Kodjo Akolor i baren.

Och även fantastiska Carina och Uno Svenningsson.

Men vad gör Måns här egentligen?

Var är hans tunga på väg?

Jag vet inte.

Jag minns inte.

Men man kan ju önska och fantisera lite, eller hur? Jag vet att ni alla gör det samma! Alla vill ha en puss av Måns Zelmerlöw. Jag fick en liten slick också!

Jag försökte säga till Måns att han skulle vara orolig för att hans snygga jacka kanske skulle försvinna under kvällen och som av en slump hamna i min resväska.

Det var ett skojigt skämt tills jag insåg att det var en Paul Smith som kostar 16 000 kronor.

Jag skämtar inte! Det hade ju varit grov stöld om jag råkat få med mig den hem. Eftersom jag inte är så sugen på ett långt fängelsetraff så gav jag upp min tanke på mig själv i en så snygg jacka…

(Det är ändå inte Melodifestivalens dyraste jacka. En av dem som Martin Stenmarck testade på scenen under repen i Leksand kostade enligt uppgift 40 000 spänn!)

(Ganska skönt att hon inte myste med Rebeckas Tim, det hade blivit drama.)