Det krävs både skyddshandskar och andra hjälpmedel (låt oss anta att handduken är indränkt i vatten) för att ta bort Jon Henrik Fjällgrens eldar efter att han sjungit färdigt.
En sista genomsjungning och nu fylls scenen med tungrök.
I scenens framkant blir det också eld. Jon Henrik skapar verkligen ett vinterlandskap komplett med en värmande öppen eld. På skärmarna syns både norrsken och en ren.
Det här är naturromantik så det skriker om det. Nästan cyniskt flirtande med allt som brukar gå hem i Melodifestivalen.
Det är första gången vi får höra Jon Henrik Fjällgren sjunga i Melodifestivalen. Han har inte jordens starkaste sångröst och i låtens inledning känns han lite svajig innan tonerna hittar rätt.
Vår tv-producent Johan Romin gör mig uppmärksam på att förutom Axwell-stölden från Sun is shining så är flöjtpartiet också starkt inspirerat av Abbas Fernando-flöjtar.
Jon Henrik avslutar också helt själv med sången och där passar det verkligen att rösten låter spröd.
Jon Henrik Fjällgren börjar ensam på scenen framför en stjärnhimmel på LED-skärmarna som snart går över i ett vinterlandskap från kalfjället.
Dansarna sveper in framför och runt honom och ska nog kännas lite som en snöstorm. Samtidigt kliver kören in och ställer sig framför LED-skärmarna.
Det är mycket förinspelad kör i det här bidraget.
Det är ett ganska klassiskt Melodifestival-nummer, dansare och kör inne på scenen, lite ljus och bilder på skärmarna men inget som tar överhanden utan bara förstärker Jon Henrik på scenen.
Nu ser jag Eric Saade i arenan, han kollar in Jon Henrik Fjällgrens rep och är alltså emd största sannolikhet en av dem som leder veckans program.
Husdansarna har försetts med stora vita tygstycken i Jon Henrik Fjällgrens nummer. De ser ut som snöänglar när de hoppar runt på scenen inför repet.
Nu har man kastat om lite i repschemat, Jon Henrik Fjällgren repar nu och Omar Rudberg kommer repa sist idag.
Och inför Jon Henriks rep rullas det ut vita mattor över scenen. Ska det kännas som en fjällvärld så ska det.
Nu fick vi se lite scenkläder som hänger på en galge. Det ser mest ut som rosa tyg, men det känns som något Lina skulle kunna ha på sig.
Jackan lär väl vara till dansarna, gissar jag.
Det är lite vingligt ner för den där trappen för Lina, även i tredje genomsjungningen.
Inte för att jag tror att Lina kommer ramla, men det känns lite osäkert och det stör helheten i numret.
Nu, i sista, får vi pyro också i Lina Hedlunds nummer.
Det är guldregn från takrampen bakom Lina och dansarna på scenen.
Lina Hedlunds andra genomsjungning nu. Det här är på alla sätt en klassisk popschlager med modern produktion.
Oj där vacklade Lina till på väg ner för trappan. Jag sa ju att det såg lite läskigt ut. Det märks lite i blicken på Lina, men inget i sången. Och hon leverar verkligen där. Det var ju ofta Lina som tog de svåraste, och renaste, partierna i Alcazars låtar.
Det visar hon nu.