Jag sitter på flygplatsen i Malmö just nu och bloggar om allt som hände på efterfesten.
Och vet ni vad? Jag dricker en mutkaffe från Warner.
Så om jag inte skriver nåt dumt om dem och deras artister just nu så förstår ni varför.
Men var inte oroliga. Jag har snart druckit klart…
Det ställdes fram en enorm flaska champagne på Oscar Enestads bord.
Och plötsligt flög både han och Cecilia upp i sofforna.
Varför deppa, när man kan dansa! I love it, I love it, love it, love it, love it!
Eurovisionsajten Wiwibloggs var välrepresenterad på efterfesten. Men en gammal man som undertecknad har tydligt börjat lega av sig.
Så det som brukar hända 02:37 fick inträffa redan 02:16.
Och jag tar som vanligt inget ansvar. Det lägger jag helt på mannen i mitten, myten, legenden, Wiwibloggs-Kevin.
Det är ju lätt att det blir lite svettigt på dansgolvet.
Så erfarna dansare som Edin Jusuframic vet att man då måste knäppa upp skjortan för att lufta sig lite och orka fortsätta dansa.
Vi tackar och bockar för det, helt enkelt.
Han körde också med egen ljussättning för att få bästa stämningen på dansgolvet.
Smart.
Nanne Grönvall kom nästan raka vägen från en föreställning av Annie som hon spelar här i Malmö.
Nanne spelar ju den elaka barnhemsföreståndarinnan miss Hannigan så hon fick snabbt sminka av elak-sminket och göra sig i ordning för lite fest.
Men det blev kepsen på.
– Så skönt, jag hann inte fixa håret, jag älskar att ha keps, sa hon.
Ja, fråga mig. Killen med kepsen sen 2012.
Nanne hade också kvällens skönaste klackar.
Alltid.
Det är sen gammalt.
Världens bästa Malin Olsson dök upp på efterfesten.
Vi hade lite problem med ljussättningen till vår bild först.
Men då dök det upp en mästerlig ljussättare. Och jag lyckades fånga mästaren på bild, om än något suddigt. Hon har varit suddig på bild förut i den här bloggen så hon är van.
Malin då? Jo, hon ställer upp som programledare för Melodifestivalen nästa år om hon får frågan. Känns som att det är dags för SVT att pop the question snart ändå kan man ju tycka.
Den låt discjockeyn spelade flest gånger i natt var nog I love it, Oscar Enestads tävlingslåt som han åkte ut med.
Jag är övertygad om att det kommer bli en hit, den fyllde verkligen dansgolvet. Och Oscar var så klart i centrum varje gång.
Han fick med sig sin kärlek Cecilia upp på dansgolvet så klart.
De såg verkligen ut att ha så härligt roligt ihop.
Han gillar nog inte att jag skriver det, men jag blev väldigt glad av att prata med den här snubben i baren.
Inte i första hand för att han är manager åt Ace Wilder och Malou Prytz. Utan för att jag på sent 80-tal dansade till alla hans rockiga hits på mellanstadiediscot.
Det här, mina damer och herrar, är Ben Malén, också känd som Ben Marlene som var frontman i Trance Dance! Minns ni inte? Här är deras största hit, You’re gonna get it.
Ben, bli inte arg för att jag lägger upp det här nu, okej?
Vlad Reiser såg till att röja loss på dansgolvet både till sin egen låt och allt annat som spelades.
Han festade i en Iron Maiden-tröja och berättade att han har väldigt bred musiksmak, allt från Maiden till… äsch, jag minns inte vad han sa…
Han fick med sig hela dansgolvet på att släppa loss i alla fall.
Och avslutade med att släcka törsten. Rejält.
Stora klunkar sköljdes ner rejält. Men det blir ju också svettigt på ett dansgolv. Då måste man återfukta.
Margaret var nog lite besviken över att hamna femma och inte ta sig vidare. I början av festen hängde hon lite vid sidan av och pratade med sitt team och lite vänner. Men snart så såg hon ut att skaka det av sig och såg istället till att inta dansgolvet.
