Nu får vi se Hanna Ferms och Liamoos scenkläder för första gången. Jag är inte helt överens med Hannas klänning. Spetsen är snygg, men den undre delen blir lite som en för stor vuxenblöja.

Jag är ju per automatik emot svarta kläder i Melodifestivalen, men förutom nederdelen av Hannas klänning så tycker jag ändå att det här är snyggt.

Vlad Reiser vinner verkligen på sin charm och sitt självförtroende på scenen.

Sången är inte där och det kommer krävas ganska mycket jobb för att nå fram. Men det behövs inte när man utstrålar så mycket glädje som Vlad gör på scenen. Tillsammans med att han sätter sina steg och kan röra sig på scenen.

Oj då, Vlads dansare Martin Jonsson tycks ha gjort illa sig under genomsjungningen.

Men han är inte generad av sig.

Byxorna åkte ner mitt på scenen och in kom det plåster så att han kunde stoppa blodet från att fortsätta rinna längs med benet.

Men nu måste vi prata om det här. Vlad Reiser är ju lika som bär med Kian Egan i Westlife. Det är frisyren som gör det så klart. Vlad kör ju med Westlife-luggen.

Ja, men titta på dem bara!

Vlad Reiser har intagit scenen i sina regnkläder. Han är riktigt bra på scenen i dans och energi och hur han tar kamerorna. Men sången är inget vidare i första genomsjungningen.

I kören bakom scenen står Kasper Linde och Daniel Zangger Borch, den senare är också Vlads röstcoach, en av Sveriges mest erfarna sångpedagoger med flera säsonger av ”Idol” på meritlistan bland annat.

Men med rätt mängd glädje och utstrålning så kommer man långt i Melodifestivalen. Sången är inte allt, speciellt inte i en sån här låt och för att vara rak, när man är snygg kille. Det tycks vara mer accepterat med falsksång bland dem som röstar då.

Tredje genomsjungningen tror jag faktiskt att Malmsjö satte hela texten.

Det här skulle kunna skrälla på lördag. Refrängen smittar. Möjligen är numret lite för mörkt och skulle ha vunnit på massor av mer färg för att tilltala de yngsta tittarna också.

Men det här ögonblicket får mig att skratta högt under repet. Tre dansare gestalatar samma kvinna som blir äldre och chocken i Malmsjös ansikte, den överspelade teatrialiska chocken när han får syn på Tine Matulessy som den äldre kvinnan är några sekunder av ren repetitionsglädje.

På led-skärmen syns en skiss av en stadsmiljö, möjligen Paris. Men vad sstår det egentligen på de här skyltarna i teckningen? Är det en hemlig kod?

När Janne sätter sig ner på bänken efter andra genomsjungningen så ger han ifrån sig en enorm suck.

Ljudteknikern kommer fram till honom och frågar om allt känns bra och han svarar:

– Ja, ja, ja, det här blir bra.

Malmsjö har verkligen levt upp på scenen idag jämfört med igår. Men det är fortfarande något med texten i andra versen som ställer till det för honom.

Och han har svårt att sätta sig ner i parkbänken.

Jag förstår inte varför man har kamerabilden på honom när han sätter sig ner och precis satt sig ner, för det är inte snälla bilder.

Nu Jan Malmsjö och vi får se hans scenkläder för första gången.

Det är en svart kostym, med vit skjorta och en röd uppknäppt väst.

Dessutom har man bytt fåtöljen där det nästan såg ut som att Malmsjö somnade mot en parkbänk på scenen.

I första genomsjungningen sätter han sig inte ner förrän mitt i en refräng i slutet. Han känns betydligt piggare på scenen idag än igår.

Han tappar lite av texten i andra versen men inte som igår när det ibland kändes som att han inte mindes en rad.