Inför sista genomsjungningen går Oscar Enestad igenom numret tillsammans med sin koreograf Jennie Widegren och SVT:s nummeransvariga Sacha Jean-Baptiste.

Det låter lite bättre, men Oscar är inte där ännu. Han har en hel del att repa på inför genrepen och morgondagens sändning.

Och det är något med mörkret i numret som gör att man inte riktigt får känna honom. Det är ju en låt med massor av känslor, men de går inte fram riktigt.

Även i andra genomsjungningen sjunger Oscar surt, det måste han sätta på lördag.

Men jag tycker att energin är bättre i dag än igår. Oscar syns bättre på scenen och låten går fram tydligare. Det här är en väldigt effektiv refräng som klistrar sig fast och får en att nynna på den i timmar efteråt.

På fredagen ska man ju repetera i sina scenkläder, men jag är inte helt säker på att Oscar Enestad faktiskt har sina på sig.

För det här är utan tvekan svart gaffatejp som täcker över en logga som SVT inte vill ha i bild.

Och vill Oscar ha tejp på sig på scenen? Mycket märkligt.

Mellan genomsjungningarna ser Oscar helt morgonruffsig ut på scenen.

Oj, Oscar enestad har rejäla problem att hålla tonen i sin första genomsjungning. Enligt mig är det här en av veckans starkaste låtar, men det här lät inte bra.

Även om hon just här kollar i mobilen. Ace (Eller Alice Gernandt som hon ju heter egentligen) har ju varit med och skapat Malous nummer och är också hennes stylist.

Sist jag var så här imponerad av en ung artist i Melodifestivalen var nog Isa Tengblad och hon har ju varit med och skrivit Malou Prytz låt.

Malou får till rätt attityd på scenen och utstrålar både glädje och power.

Jag skrev ju igår att Malous nummer och låt är helt skapat av unga kvinnor, från låtskrivare, till producent, koreograf, dansare, stylist, hår och smink. Allt.

Och Malou har valt att visa girlpower ännu mer med det här blingade örhänget på scen.

Malou Prytz känns lika säker idag som på gårdagens första rep. Sången sitter och hon hittar sina kameror. Hon kan absolut charma tv-tittarna på lördag.

Låten är ganska generisk pop, en glad trall som tyvärr inte sätter sig så bubbelgummigt som jag hade velat.

Jag tycker att Army of us är Andreas Johnsons bästa bidrag i Melodifestivalen nånsin.

Han är som vanligt väldigt bra på scenen och sjunger felfritt. Men det är något med den här bandsättningen som inte riktigt funkar för mig.

De är ursnygga och jätteduktiga, men det känns som mycket mer av ett arenanummer än något som kommer tilltala tv-tittarna.