När jag intervjuade Oscar Enestad igår så beskrev han sin musikstil som androgyn och sig själv och sitt artisteri som androgynt också. Han väljer att hålla den stilen även på välkomstfesten och han har ju ganska stora skor att fylla men också några väldigt starka förebilder inom androgynt artisteri, som David Bowie och Freddie Mercury till exempel.

Nu har Hanna Ferm och Liamoo kommit också. Alltså, de kanske inte är ett par, men de ser ut som ett. Jag förstår varför alla frågar om det inte är något mellan dem.

Jan Malmsjö och Malou Prytz var de första artisterna som kom till välkomstfesten. Malou tillsammans med sin mentor Ace Wilder.

Jan har avböjt längre intervjuer under Melodifestivalen för att kunna fokusera på sina repetitioner. Som 86-åring bör man ju ha lite såna privilegier kan man tycka. Även om jag hade älskat att sätta mig ner och göra en längre intervju med en sån legendar.

Men jag var nöjd med den intervju jag fick på presskonferensen idag.

Det här missade jag på presskonferensen, men såg nu.

Margaret bjöd på en rumpchock. Jajamensan. Ska jag zooma in och visa?

Bloggen ser allt, även om det sker lite sent ibland.

För den här bakdelen prydde Margarets tröja.

Välkomstfesten i Malmö hålls traditionsenligt på Rådhuset.

Sedan Göteborg slutade med sitt överdådiga skaldjursfrosseri för några år sedan har Malmö tagit över fanan som den värdstad som alla artister vill åka till på grund av hur lyxigt det känns med ett välkomstmingel under kristallkronorna i Rådhuset.

Här finns det bland annat en populär chockladfontän. En mycket lyxig middagsbuffé.

Och massor av bubbel för de törstiga. Vi på Aftonbladet nöjer oss med bubbelvatten eftersom vi jobbar till festen är slut.

Det blir bara två genomsjungningar för Margaret.

I den andra lyckas de undvika att halshugga henne i greenscreeneffekten, men den tycks bara användas precis i början av numret den här gången också. Vi får se om de lägger till mer i morgon.

Tempo är ett litet glädjepiller, några jämför den med förra årets Eurovision-låt från Cypern, Fuego, som ju blivit en hit.

Visst känns det som att uppdraget varit att skriva en sån låt till Margaret. Jag tycker att hon gör den bra på scenen, hon har betydligt bättre energi i dag än hon hade under repen förra året.

Nu är repet i arenan slut för idag och vi i pressen måste härifrån. Mer blogg från välkomstfesten ikväll.

Margarets nummer består av tre lager, Margaret och dansare på scenen, greenscreen-effekten bakom dem och dessutom ett lager framför dem som alltså bara syns på tv-skärmarna.

I första genomsjungningen testade de en minut greenscreen i numrets öppning, men förhoppningen om allting fungerar är att det ska vara med i hela numret.

margaret blev halshuggen (hennes huvud försvann plötsligt på videoskärmarna under greenscreeneffekten) vid nåt tillfälle i första genomsjungningen och sånt vill de givetvis undvika till på lördag.

Den här galna outfiten är helt rätt för Margaret på scenen tycker jag. Den kommer hitta rätt in i målgruppen av unga tjejer utan att skrämma bort för många vuxna. Smart val.

Det ser verkligen ut som nånstan där Dexter skulle ta livet av sina offer och stycka dem, när man ser Hanna Ferm och Liamoo i den här byggplasten. Det ser extremt billigt ut. En väldigt konstig känsla.

Nu är det Margarets tur att repa. Hon har en blå klänning med vita luddiga bollar på.

Det här numret är som en nmusikvideo. Margaret sjunger framför en greenscreen där dansarna projiceras i tv-bilden. Men dansarna är också med henne på scenen och för det mesta är dansarna bara dubblerade i bildskärmen.

Kanske känns greenscreeneffekten lite underutnyttjad. Den var bara med i början.

Men med dansarna på både skärmen och på scenen så blir det en känsla av att de är många fler på scenen.