Andra genomsjungningen för Oscar Enestad nu. I tv-skärmarna blir han väldigt mörk i ljusburen. Han syns bättre när han är utanför buren.

Han ser också konstant bekymrad eller bevärad ut.

Han griper inte riktigt tag i mig när han gör låten, jag vet inte vad det är jag saknar. Kanske lite mer leenden, inlevelse i sången. Han sjunger ju både om vad han älskar och vad andra inte ville att han skulle få älska.

Och ett parti precis i slutet försvinner hans sång och drunknar i kören, det blir som ett sammelsurium av ljud och röster och där drunkar Oscar, åtminstone här inne i arenan.

Kände ni igen Malou Prytz dansare förresten? Tilda Bredal-Hansen var med även i Loreens Statements, som den yngre versionen av Loreen.

Här nedan till höger om Loreen.

Och med Malou Prytz på repet idag.

Låten är den kvinnligaste i Melodifestivalen någonsin. Det är bara unga kvinnor som har skrivit låten, inklusive 19-åriga Elvira Anderfjärd som också producerat den. Finns inte jättemånga 19-åriga kvinnliga producenter.

Dessutom är i princip hela teamet kring Malou också tjejer, i smink, styling, koreografi, dansarna… Imponerande tycker jag!

Oscar Enestad gör det mesta av sitt nummer i sin ljusbur, men tar nån promenad utanför den också. Han är helt ensam på scenen, med kör i kuliss.

Första genomsjungningen känns det som att Oscar tar det lugnt med rösten. Några gånger överröstas han av kören.

Inför Oscar Enestads nummer har scenteknikerna släpat ut hennes ståltällningar och ställt in en ny.

Oscars stålbur, påminner om Eric Saades, men utan glasrutor. Istället lyser och blinkar alla stålburens hörn och kanter och det kommer också återspeglas i scengolvet.

Koreografen Jennie Widegren och SVT:s nummeransvariga Sacha Jean-Baptiste pekar ut kamerorna för Oscar Enestad.

Oscar Enestad var inne i arenan och lyssnade på Malou Prytz sista genomsjungningar.

Nu har jag lite sent fått grepp om varför Isa tengblad inte sitter i salongen och kollar repet när hon har skrivit Malous låt.

Det beror på att hon står bakom scenen och körar. Isa och Emelie Fjällström är kör i kuliss på Malou Prytz låt.

Malou Prytz börjar scenshowen framför typiska skolskåp, går sen igenom dem och in till klätterställningen där hennes två dansarkompisar står. Dansarna heter Tilda Bredal-Hansen och Miriam Aigbogun.

Nu kollar jag tv-skärmarna för att se Malous ansiktsuttryck och det känns som att hon sjunger med självförtroende. Tonerna sitter också där de ska.

Vid scenkanten finns en kameraräls, som skiljs från publiken med en liten träsvägg längs med hela scenen. Och träskärmen är faktiskt miljöcertifierad.

Ace Wilder sitter längre bak i salongen och kollar in Malou Prytz rep. Ace är ju coach och mentor åt Malou och på plats här i Malmö.

Tidigare idag såg jag även Isa Tengblad här, hon har ju varit med och skrivit Malous låt, men nu ser jag henne inte här inne i salongen under själva repet.

Ah, nu kommer förklaringen. Malou har inte de svarta strumpbyxorna på sig idag.

Hon står i nån form av klätterställning tillsammans med två kvinnliga dansare. Det här är ett klassiskt popnummer som utspelar sig i en amerikansk highschool, klätterställningen kan möjligen också vara bänkar och klädstänger i gymmets omklädningsrum, eller uppehållsrummet.

Malou Prytz sjunger bra och känns säker för att vara första genomsjungningen, det här var en glad överraskning. Många nykomlingar brukar kännas osäkra och nervösa när de går in på scenen, men Malou kändes ganska självklar.