Tredje genomsjungningen för Mohombi nu.

Numret kräver inte samma exakta milimeterprecision som Zelmerlöws streckgubbe-dans. det underlättar lite i förberedelserna.

Det här är en effektiv poplåt som bankar in låttiteln Hello i refrängen.

I sista genomsjungningen får vi lite mer ljus på Mohombi i slutscenerna. Men nu saknar jag i stället närbilder. Han är ju snygg som sjutton, visa det!

Mohombi var med i Melodifestivalen redan 2005. Det minns ni förhoppningsvis inte, för det var inte särskilt bra.

Men nu är han en stjärna på scenen. Han sjunger och rör sig väldigt bra på scenen.

Numret är snyggt, ett uppdaterat Måns Zelmerlöw-Heroes-nummer med spegelvägg där en tecknad figur får liv.

Men spegelväggen gör att ljuset blir för mörkt i vissa partier. Speciellt i slutet när dansaren Gabriella Tapia Villalobos kommer in. Man ser varken henne eller Mohombi ordentligt och här skulle jag vilja ha mer ljus på deras ansikten och ordneltigt mycket glädje.

För låten är ganska rak, och det skulle behövas ett wow i slutet.

Benke Rydman och Sacha Jean-Baptiste är uppe på scenen och går igenom numret och placeringar med Mohombi inför andra genomsjungningen.

Nu är det dags för Mohombis första genomsjungning. Han har en spegel med sig på scenen som också är en led-skärm där hans drömkvinna dyker upp i tecknad form.

Men också han själv i olika varianter. Det är lite lite grann en variant av Måns Zelmerlöws tecknade gubbe.

Men så är det också Fredrik ”Benke” Rydman som ligger bakom numret, Benke var ju också inblandad i Måns Heroes-nummer.

I slutet av låten kommer en dansare farm bakom skärmen, den tecknade tjejen har blivit verklighet.

Mohombi sjunger bra och levererar den här låten, men jag saknar något lite extra. Det känns väldigt mörkt på scenen och jag hade velat att det skulle lyfta lite mer.

Arja hinner göra tre genomsjungningar.

Det finns väldigt få frågetecken kring hennes nummer. Arja använder sin superrutin till att helt okomplicerat köra igenom låten och framträda för såväl oss i publiken som tv-tittarna, känns det som.

På lördag lär allt här handla om tycke och smak. För Arjas prestation går inte att ifrågasätta.

Nu hopar sig frågorna. Är det så att Arja Saijonmaa har en repetitionsklänning på sig på scenen?

För nu kommer en av SVT:s artistansvariga, Cecilia Felix Caballero, in på scenen med en annan klänning på galge som visas upp i ljuset för kamerorna.

Det är en väldigt avancerad repetitionsoutfit, att ha en lång vit klänning med släp, även för en så härlig schlagerdiva som Arja, tänker jag.

Men klänningen på galgen ser ut att vara silkigare, i nåt lite lyxigare material än den Arja har på sig, så det kanske faktiskt är precis så.

Visst blir det fläktar i Arjas klänning. Det värmer ett litet schlagerhjärta.

Arja är självklar på scenen som den musikaliska diva hon är, full av inlevelse. Refrängen till Mina fyra årstider är enormt klassisk schlager och jag gillar den betydligt mer idag än i går.

Tyvärr tycker jag att verserna drar ner låten. hade de också varit gladschlager i upptempo så skulle jag ha gått igång på det här betydligt mer direkt.

Arja har med sig en bouzouki-spelare på scenen som får inleda numret. Han heter Panagiotis Karnezis.

Medan Arja Saijonmaa sjunger upp bakom scenen får vi se lite av vad som kommer hända på hennes bildskärmar.

Det ser ut att vara ringdansande barn kring en tecknad jordglob. Jag är inte övertygad.

Jag blir mer övertygad av Arjas klänning. Det känns som något värdigt en schlagerdiva och jag räknar med att det blir en lagom beskärd del av Carolafläkt här.

Det blir verkligen ett supersnyggt nummer med regnet för Wiktoria. Det lyfter hela låten och med hennes inlevelse i texten så känns det här plötsligt livsfarligt på lördag.

Nu håller hon ner huvudet i sluttonen för att vattnet inte ska rinna in i munnen och ge henne en kallsup.